majsaan

Igårkväll när jag promenerade mina kilometrar till jobbet så såg jag ingenting. Det var kolsvart. Stack jag ut handen framför mig så såg jag den inte.
Det finns inte en gatlykta här och inatt har månen varit spårlöst borta. Kan månen försvinna helt?
Jag lyser framför mig med min lommelykta på mobilen framför mig när jag går. Och rör handen med ficklampan hejjvilt i konstiga rörelser varje gång det kommer en bil (min enda reflex försvann nämligen i samma veva som min lillebror lånade den förra veckan!).

Den här natten har gått rasande fort. Hela veckan faktiskt. Snart ska jag göra min sista sovning sen bär det av till flygplatsen och hem. Taxi-tåg-byteavtåg-flyg-tåg-HEM! det gäller att hålla sig vaken ;)

Den här hemresan ska allt klaffa och jag ska inte hitta mig själv gråtandes på en flygpplats. Denna gången har jag marginalerna på min sida :p


Jag har fått svar från högskoleprovet också. (Eller inte jag, det var visst någon hemma som ÖPPNADE MIN PRIVATA POST!) och jag fick 0,7 så nu vet ni det och slipper flina när ni slår upp tidningen o finner "Dom fick sämst resultat i just Din kommun". Men jag är tusan nöjd med mitt 0,7. Det kanske inte hjälper mig in på universitetet i år men jag trodde det gick sämre. Förhoppningsvis tar mina betyg mig in till våren men gör dom inte det är jag inte rädd för att prova ett prov (eller flera..) igen. Jag hade jättekul när vi skrev det och så länge man får över 0,1 så räknas det ju med när man söker. Och det hade ju jag.

 

När jag slutar idag ska jag knalla upp till sjukhemmet här ovanför och skriva rapport och hämta städgrejer.. jag ska nämligen städa en lägenhet som redan jag kom var sjukt sunkig. Jag hoppas inte nattvakt nr3 är så kräsen.. jag har nämligen ingen större lust att lägga ner så mkt krut på det :p Jag vill bara äta min risifruttiXL framför ett Grey's anatomy-avsnitt, köra en runda med eltandborsten, krypa ner i min sovsäck (fast det finns faktiskt rena sängkläder i skåpet och täcken men jag har inte orkat bädda i det..), och sen sova min skönhetssömn tills dom går bananas på undervåningen (det slår aldrig fel) och jag vaknar.. kan inte somna om..
..och Hade det inte varit multihandikappade jag delade boende med (är fördomsfull och antar att dom inte rår för att dom gormar, skriker och slår på väggar och i dörrar) så hade jag stormat ner och klagat för länge sen.
Men i stället biter jag mig i tungnan.. räknar till tio.. fokuserar på att jag får sova om några dagar då jag är tillbaka i Sverige.. och sätter istället på ännu ett avsnitt Grey's.
Och så drömmer jag mig bort i sjukhusvärlden! Synd bara att sjuksköterskorna i denna serien = kackerlackor = inte värda så vidare värst mycket. Och inte vrålpeppar det mig till mina kommande studier.. Men vafasen. Förälskar mig i högstatusläkarna istället och njuter av farten på ett sjukhus :p

Life is goood ;)

Godmorgon eller Godnatt!!

Jag har börjat uppskatta när klockan slår just 05:00. Innan dess känns natten så ensam och kompakt. Då är jag verkligen ensam, det är kolsvart och alla andra får ligga mjukt nerbäddade och sova gott. Men klockan 05:00, även om det nu när det är vinter fortfarande är kolsvart, och även om jag har 4 timmar jobb kvar, så är det då klockan börjar rulla på. Det är då jag inte känner mig ensam och övergiven och som om klockan går ett steg fram, två tillbaks.
För då vet jag att det börjar röra sig i stugorna. Väckarklockor ringer. Trötta människor stiger in i morgonduschen, dricker morgonkaffet, slänger några trötta ögon på morgontidningen. Stiger ut i morgonluften. Dagen tar fart.

Då går min tid lite fortare för då vet jag att andras tid är igång, även om jag inte har någon att prata med eller titta på för det.

Jag tror inte att nattjobb är min grej. Helst inte ett inaktivt nattjobb. Nu jobbar jag för min ledighet. Det känns väldigt tillfälligt.

Jag längtar hem. Men det går bra. Den här veckan har gått bra. Min lille grabb gillar mig den här veckan. Det gjorde han inte första veckan, då var jag en hemsk tant som kom med den hemska andningsmasken. Då kom jag med stress, svett och tårar på ett silverfat åt honom. Nu får han masken när han sover. Det är sjukt mycket mer jobb för mig, och mina amar och min rygg kommer att hata mig. Men han märker inget, för honom är det så mycket bättre. Vi gillar varann nu, myser, kramas, gosar. Dricker varm mjölk och skriker "YES!" med läspande uttal och ett snett flin. Synd att downs syndrom drar med sig så många andra bi-sjukdommar. För annars är han förjäkla häftig :p


Om lite mer än 5 timmar ligger jag nerbäddad i min sovsäck och sover bort ännu en dag med dagsljus. Den ni! ;)

Nu var det än en gång länge sen jag lyckades knepa ihop något här. Men jag befinner mig i någon sorts nattdimma där jag inte kan få ner några vettiga ord på mitt tangentbord. Jag kan knappt få ut några vettiga tankar ur huvudet och jag känner mig lätt socialt handikappad. Jag lever i ett konstant mörker och jag har inte en själ att prata med face to face. Jag är uttråkad i kvadrat. Jag börjar nästan få ihop en egen låtsasvän bara för att ha någon att prata med.
Och på min lediga vecka hatar jag datorn (den sitter nämligen i mitt knä 12 timmar per natt under jobbveckan.. tittandes på en film, på en serie (nu tittar jag på 1a säsongen av Ensam mamma söker), eller så läser jag någons blogg. om och om, och om igen. Så datorn vill jag inte veta av när jag är ledig = inget bloggande. Dessutom blev det ganska mkt jobb på friveckan också och jag gick runt som en zombi. Kom inte tillbaka till livet riktigt.

Det kan ha berott på hur min jobbvecka avslutades, eller kanske snarare på hur min frivecka började. Jag fann nämligen mig själv ståendes STORGRINANDES på oslos flygplats förra lördagen. Mitt plan var försenat en timme, vilket skulle leda till att jag skulle missa sista tåget hem från arlanda. Och då jag hade varit vaken sen på torsdagen (på fredagen fick jag mig nästan ingen sömn alls) så var jag helt dödsslut och tårarna bara rullade. Jag skulle inte få komma hem till min säng den natten heller. Folk måste ha trott att jag var galen "flyget är ju bara försenat 50 minuter!". Dom minutrarna förstörde min dag.. min helg.. min frivecka! :p

Men som tur var hade jag en mamma hemma som hade huvet lite mer på skaft än jag, för hon fixade o trixade och vips var jag påväg från centralstationen i sthlm i en taxi till tv4-huset i frihamnen. Jag fick sitta på första parkett på körslaget och sen fick jag åka med hem i deras buss. Och klockan 4 på morongen steg jag av på tuvan. Och kröp ner i min egen säng! Bredvid min egen man!

Så det löste sig ändå. På ett jättebra sätt.. för hur trött jag än var så hade jag jätteroligt och jag fick sova i min säng. Det var det som räknades :)

Nerresan hit i tisdags blev också lång.. även om allt klaffade: 12 timmar på buss och tåg. Det svider att inte ha körkort alltså.

Och nu när jag slutar imorgonbitti ska jag gå ner till taxistationen o höra vad det kostar att ta sig till tågstationen härifrån, det är bara en 5 km men av någon anledning är det alldeles för långt att gå. Kunde inte norrmännen bara spränga bort alla sina berg? hur man än bär sig åt så är det uppförsbacke vart man än ska.

Dessutom hinner jag inte gå för då missar jag ändå tåget. o när jag reser ner igen så är det kväll då jag kommer o då vågar jag inte gå. Ensam promenad i skogen då det är bäcksvart, med packning vågar jag mig inte på. Kommer inte hitta rätt för fem öre :p

Men nu har jag 3 nätter kvar och sen blir det hem hem hem! SKÖNT! och då ska jag och C inhandla vårt allra första gemensamma julpynt. Mys! :D

SJÄLVKLART har jag packat i Grey's Anatomy season TWO PART ONE. Jag tittade bara på ONE när jag slängde ner den i väskan. åh.

(typiskt dig, Maja. Vet jag att pappa och christoffer tänker just nu :p)

Igår kändes dagen och natten milslång. Det blir så fel innan man ställt om sig till att vara vaken på natt, och man går iväg till jobbet i ungefär samma tid som man egentligen borde ha gått till sängs.
Men nu är det natt nummer två och jag hoppas på att den här kommer kännas lite bättre, jag har iallafall sovit helt okej idag. Tyvärr gick min mardröm i uppfyllelse och jag har fått lyssna på en elektriker nästan hela dagen. Dock använde han sig inte av borrmaskin utan han har hammrat, hammrat och hammrat. Vissa stunder tror jag faktiskt han scannade in vart jag hade min huvudkudde och passade på att banka extra många gånger där, på andra sidan väggen. Öronproppar kunde jag lika gärna ha käkat upp idag, dom har inte hjälpt någonting alls. Men elektikern har ju tagit pauser under dagen (norrmän tar extra många pauser, men det visste jag ju sen förr ;) Som tur var har jag då haft hundgården precis nedanför fönstret. Så jag har fått lyssna på hundskall dom stunderna bankandet upphört.
Så en jättebra sömn har det kanske inte blivit. Men stundtals helt okej ändå. Och nu har jag ju ändå ruckat på mina normala dygnsrytm. Imorgon är jag nog helt inne i det här :)
Så här långt har nattens jobbpass varit en kamp. Gullig har blivit monster.
Och respiratorn har flugit åt alla världens hörn. Nu sover han utan, det gick helt enkelt inte. Vi bestämde oss för att låta honom somna och så ska vi försöka igen klockan 03:00, förhoppningsvis är han så trött då att han inte orkar bråka.. man kan ju iallafall drömma ;)

Annars sitter jag här i en fotölj och dricker nattens kaffekopp. Önskar att det fanns fler nattvakna människor inloggade på msn eller fejjan som jag kunde prata med. Men det får bli en filmsnutt nu istället, måste få hans sovande timmar att gå. För det svåra är inte att hålla sig vaken, det har gått hur bra somhelst. Det svåra är att få tiden att rulla på lite utan att man tänker på det. Igår var jag medveten om varenda minut. Och jag kan bekräfta en sak: en natt innehåller Väldigt många minuter.

Tro om det ska bli lite Grey´s Anatomy nu kanske. Har ett par säsonger att plöjja :p

Om 1,5 timmar har jag gjort min första jobbnatt i norge. Och som den här natten har varit lång. Och som jag längtar till sängen nu. Kl 20 gick jag hit. kl 8.30 får jag gå härifrån. Jag kommer jogga dom där kilometrarna till lägenheten! Jag vill bara stoppa i mig frukosten Nu (som jag kommer äta samtidigt som jag joggar hem eftersom jag inte haft något sug efter mat i natt. Det skulle bara mina gamla gardermo-kömpisar se.. Så som jag vräkte i mig mat under våra nattpass häromsistens :p), och sen tänker jag borsta tänderna samtidigt som jag klär av mig, tvättar mig och kryper i säng. allt på en gång, allt i loppet av 2 minuter. Men mest av allt ska jag be till Gud att den där förbaskade elektrikern gjort klart det han ska på mitt rum när jag kommer, och att han inte kommer spendera hela sin arbetsdag med att borra i närheten av mina sovrumsväggar.

Jag har inte varit så trött som jag trodde att jag skulle vara, minns sen förr hur tungt det var första natten på ett nattskift, när man gått upp i normal tid på morgonen och liksom kör på sparlåga hela jobbpasset sen.
Men natten har varit lång. oäändligt lång. Så lång som en natt aldrig förut har varit. Kära, rara, söta snälla: var inte så här lång imorgon! Det pallar jag inte. 13 timmar "Ensam mamma söker: säsong 1" funkar inte i längden.

SÄNG DU ÄRO NÄRA NU!!
åh.