majsaan

TADAA! Jag har knäckt nöten.

Det började med att min (oäkta) hälft klagade på att han blev mindre.. och sen blev han mindre.. mindre och.. mindre!
Sen började det på mig. Jag fick börja använda mina skärp igen och ha! sen blev skärpen förstora. Nu funkar inte mina gamla jeans i strl 24 längre.. eller dom funkar. Men absolut inte utan mitt nyinförskaffade bälte och absolut inte utan att hänga i rumpan. MIN RUMPA! Jag älskar min rumpa! Den är påväg bort!

Vi äter som hästar. helt seriöst, vi äter HELA TIDEN! Så maten har vi inte dragit ner på för fem öre.
Men det är nattskiftet som spökar. Det är det vi inte tål. Jag känner mig skitpigg och fräsch och allt! Men mina centimetrar bara försvinner. PUTTS VECK! Och c.s likaväl!

SÅ: vill du gå ner i vikt så börja jobba natt på oslo airport! Själv måste jag söka nytt jobb. Det här funkar inte!
Hellre arbetslös än rumplös!

Nu har jag ganska precis två och en halv timme kvar som syndig tonåring.
Jag har haft åldersnojja sen jag fyllde 15. Nu känner jag mig gammal som gatan.
Eller inte riktigt på så sätt.. utan mer som "fanihelvetevadforttidengår"-snart är jag gammal som gatan-känsla.
Jag gillar inte det här. Men tja.. 20 år.. vad kan jag hitta för fördelar där? Hmm... på systembolaget i norge får jag redan gå, där är det 18 på allt utom starksprit. Det skulle väl vara krogen då... är stenhårt 20 (har jag hört.. vet inte om det är lagfört?) i oslo.. här i jessheim är det lungan.. men ja, det är väl oslos nattliv då. Det får jag börja ta del av. Och det är väl inte fy skamm ;D

Nu ska jag åka iväg till jobbet. efter klockan 00.00 kan ni börja ringa och gratta mig! :D
Och imorgon blir det mysmiddag med mitt söppel-gäng, johannes, micke, elin, alex, peter, maria, steph och christoffer. Mums! Det ser jag fram emot! Så GRATTIS I FÖRSKOTT till mig själv! Gamla jäkla kärring! :p

En ljuspunkt är dock att mina tjejor kommer ner nästa helg!! På lördag springer jag iväg och fyller 20 och fredagen därpå kommer dom ner så då ska vi fira!! :D
Det ska bli så roligt!! :D :D då ska ni få se mitt vackra norge brudar!! :D

Jag vet inte ens vart jag ska börja. Eller kanske helt enkelt ska jag börja där det började. För det började med kaos. Och inte bara började utan det har fortsatt med kaos.. och det har fortsatt.. och ja, det fortsätter fortfarande.

VAD HAR JAG HAMNAT PÅ FÖR STÄLLE!??

1. Ostädat
-När vi äntligen fick ta vårt pick och pack och flytta från slovakerna så möttes vi av: Smuts. Damm, gamla matrester, nedkladdade fönster, osv osv osv.. Idioterna som flyttade ut hade inte städat! Inte någonstans!!
Och hur roligt är det att flytta in när det redan är nedsunkat? inte så väldigt nej!
Så vi sa åt gubben som äger lägenheten att hyra in en städfirma. Det lovade han.. för en vecka sen. Dom har fortfarande inte dykt upp. Tydligen ska dom komma nästa vecka. Det innebär att vi redan har hunnit städa bort det värsta (vilket vi tog tag i redan dag ett), men bakom duschkabinen tänker jag inte ge mig in! Och alla miljoner skåp, skrubbar eller bakom spisen. Och fönstren i taket! Det ska hon få ta. Men helst redan igår. Nästa vecka känns snuskit långt bort när man tittar på fönstren. Men inte fasen tänker jag putsa bort någon annans skit.

2. Mer ostädat
-Inte nog med att det var ostädat när vi kom så finns det en viss person i denna boning som INTE KAN STÄDA! Och det gör mig så irriterad så jag nästan kokar!! Det är inte svårt att plocka av bordet, inte svårt att diska upp (vi har t o m diskmaskin), inte svårt att torka av eller plocka upp. Men icke! Blir det inte bättring så tar jag o c vårt pick och pack och flyttar. That´s it!
För det finns en anledning i denna lägenheten att jag förespråkar städning mer än vad jag hade gjort annars.. för vi har nämligen:

3. RÅTTOR!
-Jag har ALDRIG någonsin känt mig så äcklad som när jag flyttade in här och upptäckte hur det kilades runt. Fyfarao!
Gubben som äger lägenheten berättade att han upptäckt att EN mus (ja, okej det är möss.. men dom är stora och äckliga och Inte En), har tagit sig in under ett hål under diskbänken, att han upptäckte detta Efter att kontraktet var skrivet (up my!) och att hålet nu är igenfogat.
Men okej, det låter ju bra? SEN började mössen dyka upp. Det var inte en.. inte två.. inte fem.. troligtvis inte tio  eller tjugo heller. Nu i skrivandets stund smällde en råttfälla igen och killarna jublande i köket. Just det, i köket! Råttorna finns i köket! I mina lådor! I mitt skafferi!! Råttfällan där inne slår igen, och igen och igen.
I skrubben kilar dom runt. Jag har hittat musbajs överallt. T o m under min säng! T o m i min chipspåse!!

Egentligen så ville jag inte skriva ner det.. för mina tjejer kommer på besök nästa helg.. och jag tror inte dom gillar möss :p Men råttorna håller sig borta från oss. Dom är innei väggarna.. skåpen.. och skrubben.. och dom faller som furor. Vi plockar dom en efter en.
Och nu i slutet av denna veckan ska antisimex komma. Och då ska råttjävlarna dö en (förhoppningsvis - fruktansvärt-) plågsam död!

Jag är så äcklad så det nästan ryker om det!
Är inte råttorna borta snart så river jag min del av kontraktet och flyttar ut.
Jag tänker inte dela brödskivor med dessa äckliga kryp!!

Idag börjar det.
Idag ska jag ta mitt pick o pack och bli kombo med tre unga män.
Jag är nervös. Näst intill helt panikslagen. Jag förväntar mig helt enkelt det värsta.. Men det kanske är
positivt för då kan det inte bli annat än bra? Eller..? :P
Ett stort plus är dock att vi lämnar the slovaks. Det ska bli SÅ SKÖNT!
Jag är så trött på dessa människor och deras ständiga nedvärderande och föraktande blickar! Idioter!
Det ska bli så sköönt! Mina nya roomies kan inte vara värre än de nuvarande. Och är dom det så kommer
jag behöva bli skickad till psykklinik med ilfart. För the slovaks har drivit mig till bristningsgränsen. Hade det inte stått en flytt för dörren nu så hade jag stupat så Tack Gud!
Men ändå är jag nervös inför hur det ska bli att dela lya med niklas, fredrik och christoffer.. tjaa.. christoffer har jag väl iofs rätt bra koll på redan :p Men de två nya...hmm.. :)
Men f r o m ikväll vet jag svaret. Då börjar jag skriva på mitt nya kapitel här i livet. Mitt kapitel med tre ynglingar. Det ska bli spännande.. skrämmande.. men spännande.

Bye bye slovaks! Hej hej civilisationen!

Jag befinner mig i ett kärleksrus just nu. Jag har varit löjligt fnittrig i två dagar.
Det är ett glädjerus, ett materiellt glädjerus. Såna rus måste man få ha ibland. För mig händer det väldigt sällan. Jag är nämligen väldigt dålig på materiella ting. Jag är rätt dålig på att införskaffa sånt.. känner mig sällan särskilt lockad på varesig datorer, tv-apparater eller mp3spelare,  Mitt får gärna vara lite ärvt och halvdassigt :p Sitter o försöker komma på vad jag har för high tech.. hm.. Inget? Men det måste jag väl ha? :p Jag får återkomma när jag kommer på något flashigt jag äger!
Hursomhelst: I förrgår fick jag en sprojjlans ny mobiltelefon av mami och papi!
Vi barn i familjen fick en sponsring till varsinn telefon på cirkus hälften, men eftersom telefonen jag tänkt mig  underskred den hälften så fick jag alltså en hel telefon. Och jag är helnöjd :D
Den är så fin och enkel! Inga krusiduller eller krångel! Bara alldeles perfekt! Den ligger borta på matsalsbordet alldeles rosa och bara gör mig så lycklig! Dessutom är den smyckad med rosabandet och mami har virkat en liten påse till den (tydligen så blir den rätt lätt repig).

Jag vet inte ens vart jag ska börja. Jag känner mig mest paff. Paff.. Tom.. Som att någon stuckit hål i min stora fina ballong och luften pyst ut. Pyst ut till något alldeles platt, slappt och fladdrigt.. och halvsunkigt. Vad är det som sker?? Vad tänker folk med??? VAD ÄR DET HÄR??
Älvdalens idyll har spruckit. Den är borta. Putts veck!!
Det är älvdalens signum. Alltid varit. Det är vårt bevis på hur litet och gameldags vi har det. Hur mysigt vi har det. Hur vi ska hålla fast i det vi alltid haft. Hur vi inte ska förändra vårat hjärta, våran kärna! Om det så skulle växa upp en stor pulserande stad här (chansen på det är iofs nollprocentig), så skulle det ändå finnas kvar! Den skulle ligga där! Vår räddare i nöden. Stället där ALLT finns. Vår själ. Som sagt: vårt signum. Alla vet det. I älvdalen finns det. När man åker igenom byn (ja, åker igenom. I älvdalen stannar man sällan), så ser man det. Det står där i sin fulla prakt. Den vackra blå skylten med de vita bokstäverna. DOMUS. Vårt DOMUS. Det är borta. Det är coop! COOP? what the fuck?
Det var dödsstöten. Nu dog en bit av vår idyll! Vilket söppleri!

Jag googlade Domus på deras bildbas. Och fick jag inte två träffar på förstasidan som hörde till älvdalen då? JO! Och nu är det förstört. Domus har gått ur tiden. Vårt domus. Älskade, vackra ståtliga, perfekta DOMUS! Nu är det utbytt. Nu finns det inte mer. Nu är det inte älvdalen och domus längre. Nu är det älvdalen och coop. Och hur top notch låter det?? inte så väldigt.

Domus i mitt hjärta! Bojkott åt coop! Samma soritment? OCH? Coop kommer aldrig bli domus. Det kan få köra upp sig någonstans och stanna där. För Domus ÄR älvdalen. Det är vi. Det är det man åker hem till. Det är innestället utan dess like. Det har allt. På domus hittar man allt. Och skylten är så vacker. Så perfekt. SÅ RÄTT! SÅ ÄLVDALEN, så på pricken oss!

Så en symbol på vad vi älvdalingar är. Det kanske inte känns så häftigt på utsidan. Men när man väl kommer in öppnas det upp en hel värld! Ett utbud utan dess like! Där finns allt det man kan önska sig, allt det man vill ha och behöver. Precis så är vi. Vi må vara älvdalsraggare, bondtölpar eller bara vanliga vilsna lantisar. Man vi har så mycket att erbjuda! Vi är livskamraten alla söker, vi är vännen alla vill ha, vi är krogragget alla drömmer om, vi är den trygga hamnen, vi är back-upen och slaget i ansiktet på idioten utifrån, vi är värmen i sju fyran en kall lördagsnatt, vi är familjen som betyder allt! Vi är livet! Vi är Domus. Vi är top notch!!