majsaan

Om 1,5 timmar har jag gjort min första jobbnatt i norge. Och som den här natten har varit lång. Och som jag längtar till sängen nu. Kl 20 gick jag hit. kl 8.30 får jag gå härifrån. Jag kommer jogga dom där kilometrarna till lägenheten! Jag vill bara stoppa i mig frukosten Nu (som jag kommer äta samtidigt som jag joggar hem eftersom jag inte haft något sug efter mat i natt. Det skulle bara mina gamla gardermo-kömpisar se.. Så som jag vräkte i mig mat under våra nattpass häromsistens :p), och sen tänker jag borsta tänderna samtidigt som jag klär av mig, tvättar mig och kryper i säng. allt på en gång, allt i loppet av 2 minuter. Men mest av allt ska jag be till Gud att den där förbaskade elektrikern gjort klart det han ska på mitt rum när jag kommer, och att han inte kommer spendera hela sin arbetsdag med att borra i närheten av mina sovrumsväggar.

Jag har inte varit så trött som jag trodde att jag skulle vara, minns sen förr hur tungt det var första natten på ett nattskift, när man gått upp i normal tid på morgonen och liksom kör på sparlåga hela jobbpasset sen.
Men natten har varit lång. oäändligt lång. Så lång som en natt aldrig förut har varit. Kära, rara, söta snälla: var inte så här lång imorgon! Det pallar jag inte. 13 timmar "Ensam mamma söker: säsong 1" funkar inte i längden.

SÄNG DU ÄRO NÄRA NU!!
åh.