majsaan

Nu var det än en gång länge sen jag lyckades knepa ihop något här. Men jag befinner mig i någon sorts nattdimma där jag inte kan få ner några vettiga ord på mitt tangentbord. Jag kan knappt få ut några vettiga tankar ur huvudet och jag känner mig lätt socialt handikappad. Jag lever i ett konstant mörker och jag har inte en själ att prata med face to face. Jag är uttråkad i kvadrat. Jag börjar nästan få ihop en egen låtsasvän bara för att ha någon att prata med.
Och på min lediga vecka hatar jag datorn (den sitter nämligen i mitt knä 12 timmar per natt under jobbveckan.. tittandes på en film, på en serie (nu tittar jag på 1a säsongen av Ensam mamma söker), eller så läser jag någons blogg. om och om, och om igen. Så datorn vill jag inte veta av när jag är ledig = inget bloggande. Dessutom blev det ganska mkt jobb på friveckan också och jag gick runt som en zombi. Kom inte tillbaka till livet riktigt.

Det kan ha berott på hur min jobbvecka avslutades, eller kanske snarare på hur min frivecka började. Jag fann nämligen mig själv ståendes STORGRINANDES på oslos flygplats förra lördagen. Mitt plan var försenat en timme, vilket skulle leda till att jag skulle missa sista tåget hem från arlanda. Och då jag hade varit vaken sen på torsdagen (på fredagen fick jag mig nästan ingen sömn alls) så var jag helt dödsslut och tårarna bara rullade. Jag skulle inte få komma hem till min säng den natten heller. Folk måste ha trott att jag var galen "flyget är ju bara försenat 50 minuter!". Dom minutrarna förstörde min dag.. min helg.. min frivecka! :p

Men som tur var hade jag en mamma hemma som hade huvet lite mer på skaft än jag, för hon fixade o trixade och vips var jag påväg från centralstationen i sthlm i en taxi till tv4-huset i frihamnen. Jag fick sitta på första parkett på körslaget och sen fick jag åka med hem i deras buss. Och klockan 4 på morongen steg jag av på tuvan. Och kröp ner i min egen säng! Bredvid min egen man!

Så det löste sig ändå. På ett jättebra sätt.. för hur trött jag än var så hade jag jätteroligt och jag fick sova i min säng. Det var det som räknades :)

Nerresan hit i tisdags blev också lång.. även om allt klaffade: 12 timmar på buss och tåg. Det svider att inte ha körkort alltså.

Och nu när jag slutar imorgonbitti ska jag gå ner till taxistationen o höra vad det kostar att ta sig till tågstationen härifrån, det är bara en 5 km men av någon anledning är det alldeles för långt att gå. Kunde inte norrmännen bara spränga bort alla sina berg? hur man än bär sig åt så är det uppförsbacke vart man än ska.

Dessutom hinner jag inte gå för då missar jag ändå tåget. o när jag reser ner igen så är det kväll då jag kommer o då vågar jag inte gå. Ensam promenad i skogen då det är bäcksvart, med packning vågar jag mig inte på. Kommer inte hitta rätt för fem öre :p

Men nu har jag 3 nätter kvar och sen blir det hem hem hem! SKÖNT! och då ska jag och C inhandla vårt allra första gemensamma julpynt. Mys! :D