HA!

Idag är det den 28:e augusti 2009. Om två dagar (för ett år sedan) beger jag mig iväg mot Stockholm Arlanda för vidare flygning till Västafrika. Det var sista gången jag använde mina favvojeans! (och Alla har ett par favvojeans!).
Och mina har legat prydligt ihopvikta längst in i skåpet sen dess.
Eller nej okej. Det har dom inte. Mina favvojeans har hängt på min klädhängare formad som en kvinnokropp som jag fick av Erik&Karin en jul för flera år sen. Den står mitt i rummet. Och där har mina favvojeans hängt. Jag har sett dom varenda gång jag åkt hem till älvdalen. Dom har nästan kastat hånfulla leenden mot mig. En gång tog jag dom och swungade in dom i skrubben. Dock tog det bara en liten stund så hämtade jag fram dom igen.. favvotjeansen.
Och jag har faktiskt tänkt slänga dom. Tänkt att dom där kommer jag ändå aldrig att kunna använda igen.
Och att ha ett par favoritbyxor som numera fastnar under knäna känns inte särskilt nödvändigt? Så varför inte bara vinda iväg dom?
NEJ, för att dom är just favoritjeansen! (Eller "the skinny-jeans" som SATC har beskrivit för mig att det heter när man befinner sig i det stadiet då det bara finns i ens fantasier att man skulle kunna använda dom igen).
Men man slänger dom helt enkelt inte.
Och idag har det varit värt alla blickar jag slängt på mina fina gråa jeans! För idag har jag haft dom på mig!! Jag har inte bara provat dom: Jag har haft på mig dom hela dagen i skolan! HA!!
Nästan Exakt på dagen ett år senare glider dom på. Det tog mig alltså lite tid (i och för sig har mitt arbete för att dom ska passa kanske inte varit särskilt effektivt). Men nu sitter dom där. Mina fina jeans.
Jag gav mig fan på att inte köpa några nya.
Men när jag bara kunde använda klänningar och kjolar och jag hade gjort det alldeles för länge så vek jag ner mig och köpte ett par. ett par 400kronors jeans från Lager70 i sågmyra. Dom har jag använt mycket sen dess. Men inte är det några favoritjeans inte. Och det kommer dom aldrig att bli.

Man tyr sig till vissa saker och inte till andra. Precis som med människor. Vissa håller man krampaktigt om och vägrar släppa taget - och se - det kan ju ordna sig till slut :p

Nu ska jag bara se om jag kan få av mig jeansen igen  ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback