så kom livet..
Jag känner mig lite stressad. Är snart ett år sen jag tog studenten. ETT ÅR!
Jag har haft en skithärlig ledig sommar, sen satte jag igång att jobba och flyttade mitt ass över till norway.
Men nu känns det som att jag är klar där. Jag trivs visserligen som fisken i vattnet. Har lärt känna så enormt härliga människor och fått chansen att bo i ett supermysigt land och tjäna lite peningar.
Men jag är rädd att jag kommer bli för bekväm och bli kvar. Och sen vipps är jag 21. Det får inte hända.
Jag känner att jag måste hinna prova på något annat innan dess, uppleva något mer. Se mig om! Arbeta någon annanstans! Se andra städer! Andra länder! Andra språk! Nya arbeten! Nya människor!
Därför har vi börjat prata om att sätta en dead-line till efter sommaren. Vi ska köra ett helt år i norge. Sen ska vi vidare. Men vart? Stockholmas är bara aktuellt om vi får förlängt på lägenheten. Men vet ändå inte om jag är så sugen på den staden. Aupair har jag pratat om sen jag var 15 men den delen har jag nog släppt nu. Jag tror inte att jag får den upplevelsen jag vill ha om jag ska arbeta i en familj. Blir nog snabbt vardag. Jag vill inte ha någon vardag :p inte än! Köpenhamn är jag sugen på! Underbar stad! Och svenskar är rätt eftertraktade där.. London har vi pratat om.. men där blir jag så stressad.. dessutom har jag nog aldrig lyckats tajma in en resa till storbritannien utan att överösas av skitväder :p
Varmare länder har varit på tapeten. Men jag vill inte bara resa runt. Jag vill jobba och slita och få uppleva hur det Verkligen är i dessa länder. Det känns aktuellt. Nästan mest. Men vart? Där kommer ännu en fråga :p
Volontärarbete är också något jag har sökt information om. Det vet jag att jag ska ta mig an. Men redan nu till hösten? Jag vet inte.
Är så mycket jag vill göra, som jag vill uppleva! Blir så stressad. Blir stressad av norge.. vi har varit där för länge nu :p
Vill iväg! Jag måste bara komma på vart och sen ska jag se till att få tummen ur! Annars säger det nog bara Pang! så har jag sullat bort livet i något bekvämt spår :p Och så är det dags att sätta sig i skolbänken och bli seriös och man märker att man faktiskst inte uträttat eller upplevt någonting innan dess.. HUUUU!
DET är min värsta mardröm!
Bekväm är livsfarligt!
Jag har haft en skithärlig ledig sommar, sen satte jag igång att jobba och flyttade mitt ass över till norway.
Men nu känns det som att jag är klar där. Jag trivs visserligen som fisken i vattnet. Har lärt känna så enormt härliga människor och fått chansen att bo i ett supermysigt land och tjäna lite peningar.
Men jag är rädd att jag kommer bli för bekväm och bli kvar. Och sen vipps är jag 21. Det får inte hända.
Jag känner att jag måste hinna prova på något annat innan dess, uppleva något mer. Se mig om! Arbeta någon annanstans! Se andra städer! Andra länder! Andra språk! Nya arbeten! Nya människor!
Därför har vi börjat prata om att sätta en dead-line till efter sommaren. Vi ska köra ett helt år i norge. Sen ska vi vidare. Men vart? Stockholmas är bara aktuellt om vi får förlängt på lägenheten. Men vet ändå inte om jag är så sugen på den staden. Aupair har jag pratat om sen jag var 15 men den delen har jag nog släppt nu. Jag tror inte att jag får den upplevelsen jag vill ha om jag ska arbeta i en familj. Blir nog snabbt vardag. Jag vill inte ha någon vardag :p inte än! Köpenhamn är jag sugen på! Underbar stad! Och svenskar är rätt eftertraktade där.. London har vi pratat om.. men där blir jag så stressad.. dessutom har jag nog aldrig lyckats tajma in en resa till storbritannien utan att överösas av skitväder :p
Varmare länder har varit på tapeten. Men jag vill inte bara resa runt. Jag vill jobba och slita och få uppleva hur det Verkligen är i dessa länder. Det känns aktuellt. Nästan mest. Men vart? Där kommer ännu en fråga :p
Volontärarbete är också något jag har sökt information om. Det vet jag att jag ska ta mig an. Men redan nu till hösten? Jag vet inte.
Är så mycket jag vill göra, som jag vill uppleva! Blir så stressad. Blir stressad av norge.. vi har varit där för länge nu :p
Vill iväg! Jag måste bara komma på vart och sen ska jag se till att få tummen ur! Annars säger det nog bara Pang! så har jag sullat bort livet i något bekvämt spår :p Och så är det dags att sätta sig i skolbänken och bli seriös och man märker att man faktiskst inte uträttat eller upplevt någonting innan dess.. HUUUU!
DET är min värsta mardröm!
Bekväm är livsfarligt!
Kommentarer
Trackback