majsaan

Idag när christoffer klev ut genom dörren så forsade mina tårar. Jag har börjat förstå att vi ska vara ifrån varandra nu. Jag har nog inte insett det förut. Men idag när han skulle åka och jag visste att det var sista gången på nästan ett halvår jag skulle se honom i mina förskräckliga rosarödrandiga (för korta) pyjamasbyxor. Att det var sista gången på flera månader som jag skulle se det där ljusa ruffisiga huvudet liggandes på min kudde. Sista gången på flera månader han skulle köra ut och in från gården. Jag saknar honom så att det gör riktigt riktigt ont. Han är min största glädje! Den finaste av de fina!
Jag vet att jag inte kommer klara mig utan att få träffa honom igen innan jag åker. Så direkt min sista spruta är tagen så sätter jag mig på bussen till oslo. Jag skulle vilja vara där varenda sekund fram tills dess att jag ska åka. Men då jag har hundra saker kvar att ordna innan dess så går inte det. Men nu kan jag ändå sätta mig på bussen och vara hos honom 12 timmar senare. Om tre veckor går inte det. Då är det brev och kanske mail som gäller.

Guud vad jag älskar denna människan! 729 skitfina dagar har han gett mig. Och jag hoppas kunna plusa på sjukt många år på det! Det ska inte en höst på två helt olika kontinenter kunna sätta sig emellan.
Han är det bäste!

<3 <3 <3