majsaan

Stockholm skulle bli mysigt. Och det var det väl.. strålande sol och nästan sommarvärme. Men jag har aldrig varit med om tyngre dygn i hela mitt liv. När jag kom hem till älv igen ställde jag mig bara i duschen och grät. Där slipper man känna de jävla tårarna men samtidigt kan man bara släppa ut allt. Men fyfan så hemskt allt känns nu. Jag visste inte att det var så illa.. och jag hatar att min jävla släkt ska vara för stolt för att kunna be om hjälp. Så har det alltid varit men nu har det gått för långt. Jag känner mig som det sämsta barnbarnet någonsin och denna äckliga känsla av maktlöshet är det värsta jag varit med om. FYFAN.

fyfan fyfan fyfan fyfan.

och ingen klänning blev det heller. Ingen klänning -> ingen bal. Men just precis nu känns det som skitsamma. Nu är jag bara.. tom.