majsaan

Det känns så tomt.. en plats var tom vid matbordet idag, så där riktigt tom.. inte "han är snart tillbaka från sjukhuset och frisk igen"-tom, utan riktigt tom..
Det känns så overkligt att någon som har varit med Jämt, någon som jag träffat varje dag  i hela mitt liv, någon som bott under samma tak som mig i alla år, någon som jag älskar helt plötsligt ska vara borta, jämt.. aldrig komma tillbaks.. Men som jag sa, det kändes så skönt att få vara med och kyssa honom på pannan, hålla om honom, hålla hans hand, klappa på honom medan han fortfarande var varm. Jag hade inte klarat det annars. Det kändes skönt att få kyssa honom hejdå.. för jag tror att han hörde mig.