majsaan

Pustar ut efter en helg på glid.. Livet känns om möjligt lite småkomplicerat? Öhm, nej det var att ta i. Men saker och ting blir så löjligt uppförstorade jämt. Och självklart står jag där i mitten och är tydligen grunden till allting. Hm? Utan att överhuvudtaget ha gjort ett dugg.. Men lyckas man inte med att vara källan till något bra så kan man ju alltid satsa på att locka fram det dåliga. Alltid något.
Mitt huvud är tungt.. Ögonen vill mest bara vara stängda.. Jag är trött och jag är ledsen i hela kroppen. Absolut inte "jagvillgråtaenmiljontårarochbaradö"-ledsen, utan mer vissen.. mer tung, nedstämd, jobbig. Och dessutom sitter jag här när jag egentligen skulle ha varit på stoshopping och hos farmor nu..Men turen sköts fram tills imorgon vid halv sex. Pappa hade på någon höger räknat ut att jag inte skulle vara i alltför härlig form för att vilja åka iväg. Men jag hade gärna varit framme nu. Framme och borta. Så skönt.

Men igår så grät jag faktiskt. Massor, massor. Och det gjorde att jag kom ett antal timmar försent bort till pills än vad det var planerat. Men allt blev bara fel, fel, fel. Och det absolut mest tragiska var att jag grät på grund utav att jag inte kunde komma på vad jag skulle ha på mig.. Ingenting satt bra och jag ville bara gömma mig. Sminket var fel, håret var fel, min kropp var fel och alla mina kläder var fel. A försökte coacha mig genom valet av outfit men det funkade ändå inte. Så slutade med att jag drog av sminket jag kämpat med så länge, duttade på lite nytt, drog upp håret i ett hårband, drog på mig en tshirt och gick. Att jag var på dåligt humör när jag anlände märktes nog rätt rejält.. Men efter ett tag var humöret sakta påväg upp.. även om mina vänner var partyklädda upp till öronen.. Men är smällar man får ta :)

Maja