Majas Afrika 2008

Idag när allting kändes klart och jag bara skulle 'knyta ihop säcken' så var det nog inte riktigt bara det kvar. För vi har hållt på i timmar med packningen. Jag är helt slutpumpad! Och min kära mor som dessutom har jobbat hela dagen och slitit som ett djur nu ikväll måste känna sig ännu värre. Men utan henne hade jag suttit mitt uppe i ett kaos. Hon är den lite mer strukturerade av oss båda. Så med hjälp av hennes listor har vi fått lite ordning :) Och nu är det mesta sorterat och ipackat. Nu vill jag verkligen bara lasta in det i bilen och åka. Tror mamma känner likadant :p
Är hemskt sugen på att ta min åksjukemedicin (Lergigan) nu och bara somna. Men eftersom jag inte klarar flygresan utan den så är det ingen bra idé, två dagar på raken ska den nog inte ätas! Men tänk vad skönt! Man somnar som en stock och det skulle jag behöva nu! Inte ligga och snurra och vara orolig! :)

Men imorgon bär det alltså av! Nedräkningen har kommit till sitt slut! Och nu är det bara EN DAG KVAR - sen bär det av mot Afrika!

Det är alltid lika härligt med viktiga grejer man kommer på sig själv med att göra så där i sista minuten :)

För mig blev en sån här sistaminuten-grej min telefon!
Idag (efter att ha suttit 25 minuter i telefonkö hos telia) fick jag veta att för att kunna använda min mobiltelefon i Ghana måste jag aktivera ett utlandskonto med faktura. Bra! Tänkte jag. Då fixar vi det?!
Men icke sa nicke! Så lätt var det inte. För att kunna ordna det måste de ha min underskrift och den skulle jag lämna på en teliabutik. Älvdalen må vara top off the line gällande det mesta! Men någon teliabutik det har vi inte!
Så då jag inte hade abonnemang utan refilkort var det inte så mycket att göra åt saken.
Men min handlingskraftiga moder tog tag i saken och nu är mitt refilkort förvandlat till ett abonemang. Det visste jag inte att man kunde bara så där :) Men nu är det iallafall ordnat. Jag kan använda min telefon, behålla samma nummer men som sagt: som abonemang med faktura. Det känns bra! Nu har jag iallafall en telefon jag kan använda i nödfall.
Även om det är ett kod-kort jag kommer att försöka hålla mig till i africa (men även det krånglade igår så något ghana-sverige är inte fixat, däremot ett sverige-ghana, men det är ju iallafall en början!)

Idag ska alla mina mediciner, myggnät, reselakan, kläder, och skor ner i ryggsäcken. Sista rycket alltså! Så nu är det verkligen nära!
Ryggsäcken står där borta och ropar på mig. Men jag är inte riktigt redo ännu! :p Jag vill ge det en liten stund till.. för när allt är nerpackat och står där i hallen  - Ja, då är det ju dags att resa! :D

Tänk vad mycket nytt jag ska få lära mig! Och imorgon börjar det!!

Fantastiskt!!

Som sagt så letar jag lite bilder som jag ska ta med mig till min värdfamij i Ghana.
Och jag tänke att en bild från min student vore bra!
Dock finns det EN bild på mig tagen den dagen (..trots att iallafall två familjemedlemmar var utrustade med kamera!)
Så det är verkligen tur att jag lyckades se så där avslappnad och glamourös ut! Inte ett dugg livrädd :p

Två nätter har jag kvar att sova i min egen säng! Sen vet bara han där uppe vad som komma skall! :)

Idag känns det väldigt mycket bättre! Nästan allt är klart nu och jag börjar kunna slappna av, så nu vill jag bara att det ska bli söndag och vi har stigit av planet!!

Idag har jag och lillebror varit ute och fotat också! Så nu har jag bilder på älvdalen, på vårt hus och min familj. La också till lite bilder från bal och skolavslutning, och något vinterfoto.
Så det känns kul att få visa hur jag har det! :)

Nu har jag myror i hela kroppen! Positiva myror! Det känns verkligen superbra nu, det stressade har släppt! Och inatt fick jag sova lugnt! :)

Jag har fått lite information om familjen jag ska bo i och barnhemmet jag ska jobba på i Ghana.
Dock kan det väl ändra sig flera gånger om när vi väl är på plats. Men just nu ser det iallafall ut så här:

Jag ska bo i ett område som heter Ashanti och där finns ett samhälle/en liten stad som heter Effiduase, och en bit utanför den ska vi bo.
Familjen består av två föräldrar i 40årsåldern med 5 barn (varav två stycken tvillingpar 6 och 11 år och en baby). Pappan i familjen är också den som verkar ha hand om barnhemmet, som är på samma plats som vi ska bo på. Alltså verkar det som att vi kommer bo och leva ihop med de föräldralösa barnen dygnet runt. OM jag har förstått det hela rätt.
Det är ett nyuppstartat barnhem och det verkade vara ganska litet just nu, 4-8 barn cirka?

Vi ska också hjälpa till med undervisning på en skola som ligger ca 300 meter ifrån vårt hem, hur stora klasserna är där har jag dock ingen aning om. Men det känns väldigt spännande!

Vi har ca 1 mil in till någon slags butik och något internetcafé-liknande. Sen stod det också att i våra arbetsuppgifter ingick att gå och hämta posten 3 ½  mil (enkel väg) när man hade tid över under arbetsdagen :p Det kändes ju lite småsvettigt i 40gradig värme :)

Det står också att vi måste ha täckande kläder på oss, ingenting som slutar ovanför knäet.

Det verkar också som att hemmet är en bungalow, och det finns toalett men fältet för dusch är inte ifyllt :p

Det känns kul att ha fått lite information om vart vi ska vara.. så får man en liten bild av vad som komma skall iallafall!
Ikväll känns det spännande :)

Om tre dagar ska jag ta min packning, pussa min familj hejdå och sätta mig på tåget mot stockholm/arlanda
Jag vill känna mig redo, men jag gör inte det! Men kanske blir man aldrig redo? Jag vet inte.
Men jag har en krampaktig känsla i kroppen som vägrar att släppa. Jag vill verkligen bara känna mig glad och laddad inför det här! Jag vill känna mig taggad till tusen, vill känna att "Yes! om tre dagar börjar mitt äventyr!".
Men jag gör inte det.. Jag har bara en stor klump i magen.
Förhoppningsvis släpper det i samma stund jag satt mig till rätta på flygplanet. Då är det för sent att tänka "har jag packat det??" "har jag köpt det??" "har jag tänkt på det??" "har jag missat det??" stress stress stress. LÅT MIG SLAPPNA AV! Inte ens på nätterna kan jag sova lugnt. Min hjärna är på helspänn hela tiden, och direkt jag lagt ner mitt huvud på kudden så kör tankarna igång i en himla fart!
Jag kan räkna timmarna jag sovit de tre sista nätterna på mina två händer. Men ändå kan jag inte lägga mig ner och slappna av. I vanliga fall borde jag vara slutpumpad. Men det är jag inte. Hjärnan är på helspänn och ögonen känns alldeles stirriga. Snart ramlar väl allt över mig och jag blir dödstrött. Men jag vill bara kunna varva ner, känna mig lugn.. känna att den här hösten kommer ge mig minnen för livet! Något positivt!
Inte vara så här stressad och nipprig. Det är ju nu det händer! Det är ju nu jag skva vara positiv till det här!

Jag ska ta en dusch nu, försöka få lite ordning på mitt huvud med hjälp av kallt vatten :) Försöka peppa igång mig själv igen. Få ut alla stressade tankar ur huvudet och byta ut dom mot mjuka, snälla, glada tankar!

Sen ska jag sätta mig ner och skriva lite om min familj och mitt barnhem.. För det har jag fått information om, så det känns kul och spännande!
 Se, nu blev jag genast lite gladare! Positiva tankar! Positiva tankar!


TRE DAGAR KVAR!

När vi kommer fram till barnhemmet och familjen vi ska bo hos känns det bra att ha med sig någon present. Ingenting stort och flashigt, inga dyra kristallvaser (som dr. claes förklarade :) Men smågrejer som kan vara kul att ha!
Så idag blev det två stycken långa hopprep, två stycken korta hopprep, det blev en frisbee, tablettaskar, pärlor och snören (-till halsband/armband/pyssel), ett par lättlästa böcker på engelska och något pussel.

Saker som inte kostar någon större summa för oss, som inte är för tunga och stora att ta med, men som kanske ändå kan skänka lite glädje till barnen på hemmet!
Till mamman i familjen köpte vi också en duschcreme och en lotion i OLIVE-serien. Vill hitta något litet till pappan i familjen också, men det var en svår nöt!

Men det är så himla svårt att veta vad som egentligen passar! Jag har ingen aning om vad deras behov egentligen är, vad dom saknar eller önskar sig?

Men det här känns ändå som en början, det är lite symboliskt iallafall. Sen kommer vi ju att se vad som behövs när vi väl är på plats, och på så sätt kunna satsa pengar på rätt saker.
Från min lägenhet här i sensommar-sverige är det lite svårt att veta.

När jag tog tablett nummer 2 sa jag att jag skulle uppdatera vid nästa tablett, då biverkningarna kunde öka.
Sen rann bara dagarna förbi och igår upptäckte jag att jag redan tagit tablett nummer 4. Jag förstår inte vart dagarna tar vägen!?

Men jag mår iallafall fortfarande bra. Lite dimmig och yr kanske.. känner mig mer åksjuk i bil och tåg än vad jag gjort på väldigt länge, men samtidigt är det svårt att veta om det beror på tabletterna. Jag ligger iallafall inte i hög feber och yrar :)
Så jag är fortfarande nöjd, och hoppas på att malariamyggorna ska tycka att jag smakar riktigt äckligt nu :p (eller vad är det egentligen malariaprofylaxet gör?)

Idag fick jag ett telefonsamtal från dalarnastidningar/moratidningen.
Dom var nyfikna på vår resa! Så imorgon klockan 10.00 ska vi träffas :)
Det känns lite kul!

Om en vecka är jag där.

Idag känns det inte bra alls. Jag har inte vikt många centimeter ifrån Christoffers sida de senaste två åren. Och idag insåg jag att jag inte kommer få peta på honom eller höra hans röst fören varenda hus och lägenhet här hemma är klätt med miljoners julpynt och snön ligger som ett tjockt, vitt, täcke.
Det känns rätt avlägset nu, speciellt en sån här varm sommardag.

Fyra månader kanske inte är en sån lång tid, men just nu känns det så. Idag tvekar jag. Men innerst inne vet jag att det här kommer bli det bästa jag någonsin gjort. Och när jag är hemma igen kommer kanske de här fyra månaderna ha gått alldeles, alldeles för fort?

Jag vill att tiden ska gå precis mitt emellan. Jag vill att den ska gå så pass sakta att jag känner att jag verkligen har tid att ta in allt, har tid att göra precis dom saker jag vill få gjorda, ha tid att lära känna barnen, ha tid att göra nytta, att hjälpa till. Att få någonting bra gjort! Jag vill inte att hösten ska säga SSSWWWIISSHHH och så är jag hemma igen, med bara minnen.
Men samtidigt vill jag inte att den ska gå så sakta att jag börjar räkna dagarna tills jag får åka hem. Att det känns oooääändligt långt bort. Jag vill ha tid att ta vara på mina månader i Ghana, inte önska att det var över.

Även om jag just nu känner mig lite kluven.. Jag har så himla dubbla känslor inför det här! Men det kanske man får ha? Det är trotts allt inget sommarkollo jag ska åka iväg på..

Det känns som att jag börjar få ordning på allting nu. Jag har bra koll på kläder, medicin, biljetter och visum,
Igår handlade jag det sista: en solhatt. Det har varit omöjligt att få tag på nu när alla höstkläder intagit affärerna!
Men igår fann jag en brunsvart med gräddvita stora prickar, på en galleria i oslo, i en liten korg med reade varor till ½ priset :)

Det känns som att jag har allt nu, som att jag kan stänga igen väskan och bara andas och njuta den sista veckan hemma. Det känns skönt. Nu behöver jag inte lägga ner mer tid och pengar på  fula ,men ack så praktiska, plagg.

Jag börjar bli nervös nu. Igårkväll pendlade jag mellan Jag vill! Jag vill inte! JAG VILL! JAG VILL INTE!

Egentligen vill jag - såklart - mer än någonting annat just nu. Men det känns för nära. Det är nio dagar kvar nu, det är nästan en vecka! Det är egentligen ingen tid alls.. Det kommer bara att säga PANG sen står jag där - i ghana - i 40gradig värme - i total misär. Tillsammans med barn som blivit övergivna till absolut ingenting.

Kommer jag att palla?

Idag är det TVÅ VECKOR kvar tills vi reser.
Än har jag inte fattat att det är så nära. Måste snart börja ta in det här så jag inte får en alltför stor chock när jag väl står där.

Imorse steg jag upp tidigt och tog min första dos av dukoral-
vilket är ett drickvaccin mot kolera (som också ska funka mot
endel andra bakterier som kan attackera magen).

Jag hade väntat mig att det skulle vara hemskt äckligt. Så där vidrigt beskt så tungan krullar sig :p
Men med den inställningen gick det bra! Inte var det särskilt gott, bruset (som skulle ta bort magsyrorna så att de inte förstör vaccinet innan det hinner ut i blodet) var smaksatt med hallon. Vilket var riktigt läskigt :p
Men ingen hemsk beskhet alltså! Det gick bra att dricka det :)

Anledningen till att jag tog det direkt på morgonen var för att magen måste vara helt tom när man dricker vaccinet. Så mat eller dryck får man hålla sig ifrån några timmar före och några timmar efter.
Magen ska vara tom och magsyrorna borta så att vaccinet snabbt kan komma ut i blodet.

Nu har jag en dos kvar, den tar jag om en vecka och sen tar det ytterligare en vecka innan jag ska vara skyddad.

15 DAGAR KVAR

Jag påbörjade min packning idag. När jag skulle plocka ihop sakerna fick jag dock en chock. Kläderna jag lagt i tvätten var plötsligt väldigt små?! Jag trodde först att jag inbillade mig!
Men nej!
Egentligen borde jag inte bli arg, för i alla år jag bott hemma har min far skött tvätten och sällan förstört några kläder, han har alltid följt tvättråden och aldrig torktumlat mina grejer. MEN nu låg en stor del av de kläderna jag skulle ha till afrika i den där krympta tvätthögen. Han hade nämligen stoppat in dom i just torktumlaren!
Så: Nu slutar mina linnen på halva magen, min favoritkjol ser ut som ett skärp, och den klänning jag tänkt "PERFEKT FÖR AFRIKA" när jag köpte (den var nämligen sval, med kort ärm, inte så ringad och slutade vid  knäna) - den slutar nu strax nedanför RUMPAN istället! Jag vet inte om det är så smart att packa ner??

Jag har nu blött upp mina kläder och dragit och dragit i dom. Men min vackra kjol, mina shorts och linnen är nu historia. Klänningen kanske går att rädda? Jag hoppas det. Den såg iallafall lång ut när vi drog och drog :p

Nu får jag börja om i min planering. Jag måste alltså lägga in en shoppingdag. Känns tungt. Hade så gärna velat ha allt klart nu!

Jag tycker om dig kära far. Men du: ANVÄND ALDRIG MER TORKTUMLAREN!!

Tänkte att jag skulle skriva lite om själva upplägget för min resa

Till den 30e augusti är tåget bokat och resan igång :) Tidigt, tidigt morgon därpå lyfter planet mot Frankfurt och sen vidare till Accra (Ghanas huvudstad).
Väl framme ska vi möta upp volontärer från alla möjliga håll; fler svenskar, norrmän, tyskar, amerikaner, osv osv.
Sen väntar en introduktionsvecka i Accra. Vi ska få lära oss om språket, om maten, om människorna. Om kulturen, hur vi förväntas uppföra oss i Afrika, vad vi kan vänta oss av de som bor där osv osv.
Och självklart kommer vi bli förberedda på vad vi kan vänta oss av våra projekt. Eller kanske främst: vad som väntas av Oss på våra projekt.

Mitt projekt innebär att jag ska arbeta på ett barnhem med barn som blivit föräldralösa eller borlämnade, till största delen på grund utav aids. Som är ett gigantiskt problem i Ghana!
Som det är tänkt nu (det kan ändra sig när vi väl är på plats beroende på vart vi behövs mest) ska jag arbeta med barn från ett dygn gamla (ETT DYGN! Då är man knappt människa :(  och upp till 5-6-7 år.

Väl på plats i byn eller staden (vet inte säkert än) vi ska arbeta i ska vi bo i en afrikansk familj. Bara det känns som en enorm upplevelse för sig!
Det kommer ge en underbar chans att lära känna den afrikanska kulturen ordentligt! Ska bli väldigt spännande. Deras språk, mat, deras upplevelser!

På barnhemmet kommer vi att vara med i allt det som hör vardagen till i ett barns liv. Allt ifrån blöjbyten, matning, läxläsning, lekar och kärlek.

Kärlek har jag så mycket utav! Jag hoppas kunna ge den till vart och ett av barnen! Få en chans att vara den vuxna förebild dom gått miste om.

Jag har så mycket energi inför det här! <3

Nu är sista sprutan tagen!
Idag kl 11 knatade jag upp till vårdcentralen och fick ett vaccin mot hjärnhinneinflammation. Och så var allt klart!
Alla förebyggande sprutor är nu avslutade! Så skönt :)

Nu återstår det bara att påbörja en drickvaccinskur mot kolera. Den första dosen tar jag på fredag. Så nu är det bara den och malariamedicinen kvar att hålla reda på.

Så nu känns afrika lite, lite närmare!

17 DAGAR KVAR!

Idag har jag tagit mig en shoppingtur på apoteket.
Jättekul att bränna 1000 spänn på plåster och sårsprit :p

Det jag inhandlat från apoteket så här långt är:

1pkt tandborstar  à 6 st

1pkt sterila kompresser à 5 st

1pkt kleenex à 12 st

1pkt tamponger à 100 st

1pkt skincare wipes-baby (ansikte intim) à 64st

2 rör  vätskeersättning- resorb

54 kapslar mjölksyrebakterier

2 tuber Anti - munsår

1pkt Dimor - diarré

1 flaska alcogel

1 pkt plåster à 40st

1 rulle sporttejp

1 flaska alsolsprit

1 flaska klorhexidin

1 stort pkt ibumetin

1 stort pkt voltaren

1 stort pkt pronaxen


Och DÄR har vi mina 20 kg man får ta med på flyget! :p Nu återstår bara att se om det egentligen gör någon större skillnad på min hälsa :)

Att Göra / Att Köpa/ Att Ha Med

 

• Telefonkort/kod – http://ringbilligt.nu Sverige-Ghana, Ghana-Sverige
• Tamponger / Bindor / Trosskydd
• Uppblåstbar kudde
• 1 Pkt öronproppar, ögonbindel
• Impregnerat myggnät (extra impregnering?!)
• Miniräknare
• Reselakan
• Ficklampa
• Tygpåse
• Tvättmedel
• Hygien ->

-         tvål

-         schampo

-         tandborste

-         tandkräm

-         solkräm – 1 x spf 50 för ansikte  2 x spf  30 kropp 2 x spf 50 kropp

 

• Våtservetter – Händer, Ansikte, Intim
• Myggmedel
• Tvättlina, klädnypor

 

• Fleecetröja
• Regnställ
• Underkläder- bomull
• Solhatt
• 3 linnen
• 1 par täta långbyxor
• 2 skjortor
• 2 shorts
• 2 saronger
• Vandringsskor/gympaskor
• Sandaler
• ”Osynlig” midjeväska
• 2 bikini
• ”Apotek” –den punkten blir lång

Nu är det bara 19 DAGAR kvar till avresa

Idag tog jag tablett nummer 2. Jag har väldigt många tabletter fler att ta :) (4 veckor innan, 16 veckor på plats, 4 veckor efter)

Lariam är en malariamedicin som har hemskt dåligt rykte. Jag har inte blivit rekomenderad den av någon än så länge. Då är det hellre malariaprofylaxet Malarone man ska ta. Dock är jag på en för lång resa för att få äta den medicinen. För att ta Malarone ska man vara borta ca 8 veckor (om jag minns rätt!). Den medicinen är också väldigt mycket dyrare, men då biverkningarna är mindre så väger det nog upp för många.

Men Lariam är alltså den medicin jag äter för att bli skyddad mot malariamyggorna som härjar i Ghana.
Den ger inget 100% skydd men jag skulle ändå aldrig välja att resa in utan den. Då det dör ca miljonen människor av den sjukdomen varje år i Afrika.
Jag har fått veta att jag med största sannolikhet kommer insjukna i malaria (trots medicinering), men då jag- till skillnad mot så sjukt många andra, kommer få vård så är det ingen fara för mitt liv.
Det är hemskt att alla inte har samma chans!


Än så länge känner jag inte av några större biverkingar av medicinen. Så det är en myt att alla blir sjuka! (peppar! peppar!). Men med två tabletter tagna mår jag bra. Lite dimmig och viss yrsel då och då men det är ingenting som påverkar mig speciellt mycket.
Dock är det vid tablett nummer 3 det kan börja spöka. Men eftersom jag hinner ta den tabletten på hemmaplan kan jag göra något åt det, om det inte skulle funka. Uppdaterar vid tablett nr 3 :)

Var inte rädda för att testa Lariam! Hur många skräckhistorier man än får höra eller hur mycket hemskheter det än står när man googlar. Den funkar olika på alla! Och klarar man inte av den får man byta ut den mot något annat. Värre än så är det oftast inte. :)

När jag bokade min resa till afrika hade jag inte riktigt tänkt igenom allt jag skulle få lov att fixa innan avresa.
Det var inte bara att packa en bikini och resa in i landet :) Nej det ska tas alla möjliga tabletter, drickvacciner och sprutvacciner. Och utöver det är det en hel radda med grejer man ska ha koll på innan man sätter sig på planet.

Här nedan följer det man ska ha fått in i blodet för att klara av Ghana på bästa sätt.
Hade min mamma fått bestämma hade jag tagit allihop, och allra helst två sprutor av varje.
Nu gjorde jag inte riktigt alla, jag hoppade b.la rabies och någon mer. Men resten finns i min kropp. Så efter ett stort antal nålstick hoppas jag att det gör någon nytta :)

Två av dom var jag hos sjuksyster och tog idag. En spruta återstår. Sen är det bara det drickbara och tabletter kvar. Känns skönt att ha det mesta gjort :)

Sjukdomar	Förekomst	Endast stor- städer	Större bad- orter	Rund resa < 4v.	Lång resa > 4v.
Klickbara symboler:
Difteri	Förekommer
Gula febern	Förekommer
Haemophilus influenzae	Normal (låg) risk
Hepatit A	Hög risk
Hepatit B	Ökad risk
Kolera	Förekommer
Malaria	Hög risk Mer info...
Meningokocksjukdom	Säsongsvisa epidemier Mer info...
Pneumokocksjukdom	Normal (låg) risk
Polio	Ökad risk
Rabies	Ökad risk
Stelkramp	Förekommer
Tuberkulos	Ökad risk
Turistdiarré (ETEC)	Ökad risk
Tyfoid feber	Ökad risk

Att resa som volontär i världen är något jag velat göra i flera år. Men då jag gått i skolan har jag aldrig riktigt på allvar funderat över det.
Men efter att ha tagit studenten -07 och därefter ha bott och arbetat i norge i 1 år kände jag att jag behövde ta tag i saker och ting. Jag kände att det var dags att testa vingarna. Så jag sa upp mig från min lägenhet och mitt jobb och började fundera på vad jag ville ha ut av livet just nu. Det behövdes inte många funderingar innan jag var helt säker på att jag skulle åka som volontär.
Därefter följde många timmars sökande efter information om ämnet. Jag skrollade sida upp och sida ner på internet. Jag googlade mig själv tokig :) Jag besökte bibliotek och läste tidsskrifter. Men där fanns inte så himla mycket att hitta. Det var tillslut på nätet efter att ha läst alla möjliga resensioner om företaget, varit i kontakt med dom via mail och telefon, och kollat upp dom på alla möjliga sätt, som jag bestämde mig: Jag skulle resa med volontärresor AB.

Under en period hade jag försökt peppa min nyfunna vän Ronja att ta chansen att åka iväg som aupair till Australien. Hon var sugen på att plugga samtidigt och det skulle bli en perfekt kombination med att aupaira mina kusiner :) Men sen kom jag på: Vatusan?! Det är ju HENNE jag ska resa med!
Under halvåret vi jobbat ihop på OSL airport så klickade vi på allamöjliga plan. Vi hade samma funderingar kring livet, vi delade många gemensamma drömmar.
Och någonstans tyckte jag mig minnas att hon nämnt något om drömmar om frivilligarbete.
Jag hoppade på Ronja samma kväll.

Och på den vägen är det :) Den 31 augusti landar vi tillsammans i Ghana :)

Det känns väldigt skönt att resa ihop med någon när det är min första resa. Dessutom känner vi heller inte varandra jätteväl ännu, så känns skönt att åka med någon man inte tjatat sönder än, någon man fortfarande har massa skrymslen och vrår att lära känna :)

Min kära Ronja:

Jag tänkte att jag skulle spara allt jag upplever kring min Afrika-resa på ett och samma ställe. Därav en ny liten dotterblogg!

Här ska ni kunna följa mig inför, under och efter min resa!
Det är på den här sidan jag kommer att skriva och uppdatera på plats i Ghana, och det är här jag kommer skriva alla frustrerade och hopfulla tankar inför avresan. Här kommer jag bearbeta allt virrvar :)
 
Den 30 augusti bär det av! 23 DAGAR KVAR