Me hoye!


Mina dagar har borjar alltsa komma till sitt slut. Det ar ganska lustigt for jag minns det som igar nar jag satt och skrev mitt forsta inlagg i Kumasi. Da hade jag gjort ungefar tva veckor har. Nu har jag tva veckor kvar.
Och sa blandade mina kanslor ar infor det! For samtidigt som jag verkligen langtar efter er dar hemma sa skrammer ni mig med jobbvarsel och lagkonjukturer. Jag vill inte komma hem och bara kasta bort all den energi som jag har bunkrat upp den har hosten. For jag ar fylld till bredden med energi! Dom har ungarna fyller och fyller och fyller mig varje dag.
Dom ar helt fantastiska och nar jag tanker pa att jag ska byta till mig en arbetslos vinter och lamna bort det har underbara livet med dessa fantastiska barn sa tanker jag VARFOR?? Men som sagt: jag langtar efter er.
Jag har en handikappad och enhant pojkvan dar hemma som jag saknar mer och mer for varje dag. Eller om jag ska vara helt arlig: jag saknade honom jattemycket i borjan, och jag saknar honom jattemycket nu eftersom det ar sa nara.
Men dar i mitten gick det alldeles jattebra. Da var det ungefar som nar man har gatt hungrig for lange: Man ar sa hungrig att det gar over och istallet kanner man sig mer acklad. Sa kande jag. Saknad-bagaren rann over och det blev lite for mycket. Sa det gick over. Hemskt nog :) Men nu saknar jag alltsa honom valdigt mycket igen. Och att han ar skadat och har husarrest och alltsa har det ganska enformigt och ensamt dar hemma nu gor inte saken battre. Det ska bli skont att komma hem och fa traffa honom igen. Han ar alltsa pa min +lista for hemresan.

Dar finns ocksa mamma och pappa. Det ar konstigt men det kanns nastan som att vi kommit narmare varandra nu flera hundra mil bort.
Det borjade nog nar jag flyttade till Norge och borjade kunna sta pa mina egna ben. Forst da borjade jag forsta att dom inte bara ar mamma och pappa utan faktiskt tva riktiga manniskor... det ar en hemskt konstig kansla nar man kommer till den insikten! :)
Nar jag sen bytte Gardermoen i Norge mot Banko i Ghana borjade vi spela pa en helt annan niva. Da visade det sig att de har tva manniskorna var fyllda med en massa kanslor som jag inte alls sett tidigare. Da blev dom bara annu mer verkliga och jag inser nu att dom ar precis som jag. Fast mycket battre :) Jag har insett att jag ar en avkomma av tva helt fantastiska manniskor och det ar helt galet hur mycket energi dom har lagt ner pa mig den har hosten. Jag tror att for deras skull kommer min hemkomst bli rena semestern - dom kan namligen slappna av efter 4 manader pa helspann.
For efter vad jag har forstatt sa ar det inte sa himla kul att ha sin dotter i en liten afrikansk by dar ingen av dom har nagon som helst kontroll over vad som hander.
Men jag tror anda att den har hosten har satt lite kanslor i mig ocksa, jag tror att dom borjar forsta att jag ar lite manniska jag ocksa. Hur hemskt det nu an maste kannas att stoppa kanslor i sin egen dotter :)

Det ska bli valdigt skont att fa komma hem. Jag langtar efter att fa se era ansikten och fa beratta allt pa riktigt. Att bolla med inlagg och kommentarer har gett mig valdigt mycket har, jag ar jatteglad for att ni som kommenterar tar er den tiden! Det starker mig massor och jag blir lika rord och glad varje gang! Men nu langtar jag efter att fa visa er alla mina bilder och beratta alla mina historier!! Jag har sa himla mycket inombords som bara vill ut ut ut!! Mina vanner, mina nara mina kara. Ni kommer fa ta ledigt for jag vill visa er allt! Ni kommer inte komma undan jag ar ledsen! ;)


Men sa samtidigt kanns det alltsa sorgligt att resa harifran. Jag kan sitta och titta pa mina ungar och fa tarar i ogonen av bara tanken pa att det snart ar dags att vinka hejda. Jag kommer nog mest av allt att sakna vara mornar! Dom ar helt underbara! Att sitta dar pa garden med tandborstar och badhinkar samtidigt som solen gar upp, och man bara blickar ut over varldens finaste landskap. For det ar helt sjukt hur vackert det ar har!! Jag blir fortfarande alldeles mallos nar jag tittar ut over bergen och skogarna. Och den rostroda alldeles ojamna grusvagen som snirklar sig rakt igenom alltihop. Det ar udnerbart. Mina barn ar underbara!!! Mina vackra fantastiska barn!! Hade jag kunnat hade jag tagit hem dom hem allihop. Det dar barnhemmet hade legat precis lika bra pa dalgatan som i banko! Om inte annu battre!! ;)

Jag har till och med kommit till den punkten att jag kanner att jag kommer att sakna skolan. Den plats som drivit mig sa till vansinne! Men nu borjar jag trivas och jag har valdigt roligt ihop med de andra lararna (trots kulturkrockarna) och jag har till och med fatt bra kontakt med varan nagot tillknappta rektor. Jag har insett att han ar ratt lik alvdalsskolans rektor :) han bor ocksa vagg i vagg med skolan och haller ett vakande oga over allting. Springer dit mitt i natterna och jagar bovar. precis som papi :)


Jag vet att man inte far favoritisera barn. Men det finns en flicka som far mitt hjarta att klappa nagra extra slag varenda gang jag tittar pa henne. Hon ar troligtvis det finaste Gud har skapat. Hon ar tre fyller fyra ar men hon ar en riktig donna! Hon har alltid svar pa tal och hon har ett humor som heter duga! Hon hjalper till overallt. Nar jag sitter med min tvatt kommer hon och gor mina trosor och strumpor. Hon hjalper till med hem och matlagning och hamtar vatten lika manga vandor som dom stora. Hemskt nog sa ser man henne ibland som storre an vad hon ar, just for att hon hjalper till overallt. Vilken svensk trearing skulle tvatta klader, sopa golv och laga mat???
Hon heter Ellisabeth och jag hatar att jag bara ar 20. (21 om tva mander helt fruktansvart!!) Tio ar till pa nacken och jag hade tagit med henne hem utan att blinka. Hon ar min parla. Hon ar varld all lycka man kan fa i livet!
Hon ar underbar. Min lilla Ellie.
Forsokte fa kort pa henne i morse, vill visa pappa. Ska se om jag far till det nu! :)

Dags att aka hem till barnen igen! Dagarna borjar som sagt forsvinna!
Saknar er alla!
Puss och kram fran Ghana!

ME HOYE! Idag ar jag stark!

2 veckor kvar


Det kanns nastan som att jag drommer. For vart har tiden tagit vagen??
Imorgon om tva veckor lamnar jag mina barn ..Tva veckor..
Jag har haft panik. Nar jag kom till den punkten att det var en manad kvar i Banko sa kandes det jattehemskt. En manad ar ingen tid alls och det har det visat sig nu att det verkligen inte ar heller. For nu sitter jag har med bara tva veckor kvar.
Sen ar min tid i afrika slut! Da reser jag hem med bara mina minnen. Det kanns hemskt och det svider inuti nar jag tanker pa det. Men samtidigt sa har den dar enmanadspaniken lagt sig nu. Det borjar kannas okej att resa hem nu. Jag kanner mig ganska nojd!
Men ju narmare jag har kommit hemresedatum ju mer har jag ocksa borjat sakna er dar hemma. Forut har ni varit for langt borta, som ronjas boyfriend beskrev sin fasta ''jag vet att jag inte far ata och da ar det absolut ingen ide att vara sugen pa mat heller'', jag vet att jag inte fatt traffa er sa darfor har det gatt bra att vara utan er :) Men nu vet jag att ni bara ar tre veckor bort och det gor att det kryper i hela mig!
Allt kanns valdigt bra nu, jag har inte varit i Banko tillrackligt lange for att ha trottnat pa det, samtidigt som jag har varit dar tillrackligt lange for att kanna mig nojd. Och att komma hem till er mitt i vintern kunde inte bli battre!
Det kanns sa overkligt att tanka pa att ni har vinter hemma nu, jag tror fortfarande att det ar slutet av augusti hos er, eftersom det var det nar jag akte. Att lasa era beskrivningar om kylan, hora vaderuppdateringar over telefonen, det kanns som pa latsas. Varmen har ar for tjock for att det ska ga ihop :)


Men det kanns anda sorgligt att det snart ar dags att vinka hejda till barnen. Jag skulle sa garna vilja ta med dom hem, om sa bara for en period! Fa visa dom hur vi lever, hur vi har det! Dom tycker det later som en saga nar jag berattar, och jag vet inte hur manga ganger barn i byn har borjat grata nar dom sett mig och ronja, just for att dom aldrig har sett en vit manniska forut. Vi ar som spoken :) Darfor kulle det vara sa haftigt att fa visa dom nagot utanfor Banko. Ha lite snobollskrig, ga pa ett badhus, ata lordagsgodis! vad som helst!

Egentligen tankte jag inte uppdatera bloggen nu, men ronja den sullungen glomde sitt pass hemma och vi ar pavag in till kumasi for att ta ut pengar fran banken. Sa hon fick vanda om och jag bestamde mig for att ga hit for att slippa ifran solen en stund.
Men era pengar borjar rulla ivag nu ;) Igar hade vi registrering sa nu har ni gett 235 personer sjukforsakring!
Sen har vi ocksa pratat med rektorn for skolan dar vi jobbar, och vi har bestamt oss for att bygga en toalett till barnen. Deras brann ner for ett par ar sen och sen dess har alla fatt lov att ga hem om som behovt ga pa toaletten, och det ar val okej om man ar 15 ar, men nar 3aringarna ska springa over vagen kanns det genast varre.
Sa vi hjalper dom med en toalett! Jag hoppas att det ar okej for er?? Men jag hade inte gjort det om jag inte kande att det verkligen var viktigt. For det ar det. Och skolan ar jatteglad! Dom har sokt pengar jattelange for ett bygge av en toalett men fatt avslag.
Vi ska ocksa handla mat, klader, hygienartiklar, bransle till lampor osv till familjen som behover extra stod. Det ska vi fixa idag.

Sa nu ska jag kila vidare. En ordentlig uppdatering ska jag forsopka fa till senare idag eller till helgen. Det har var som sagt inte ens meningen :)

Jag tanker pa er! Var radda om er i vintermorkret! :)


bilder

Merci. Varan lilla prinsessa, hon bor inte hos oss men henne grabbar vi tag i direkt
vi far chansen :)



Merci



Min chockladpralin. Kofi. Vilken kille. Vilken drom!
Han lar sig nya saker hela tiden. Tre veckor innan vi kom till Ghana kom han
till barnhemmet, han hade aldrig sett en lampa, aldrig hort ett ord engelska. Han
kunde knappt ga. Nu springer han, han har lart sig en hel rad meningar pa engelska
och han pratar jattebra Twi. Han utvecklas varje dag och jag kan sitta och bara titta pa honom!



Abraham. Honom vill jag bara ta under mina vingar. Han kampar och sliter med
att forsoka lara sig rakna och skriva. Han har det jattesvart med abc och 123. Men
istallet for att hjalpa honom gor barnen o mami och papi bara atloje av honom.
Dom driver med honom varje kvall och jag vet inte hur manga ganger vi rytit i at dom.

Men har ska man verkligen kunna allting redan fran borjan, det ar ingen som forstar

att man maste ova och fa hjalp for att kunna lara sig!

Abraham underbara lilla Abraham



Addo John nr 2 och Prince. Vi korde lite kringsmalning. Barn har leker ocksa
krig. Tro det eller ej! ;)



Kofi Prince



Lite pussar
Kofi


Prince


Jag och Ronjas boyfriend.



(Nar ni ser bilder pa mig, som ovanstaende, kanske ni tror att jag bara ager
en enda tshirt. Och det ska jag saga er! Det kan mycket val vara sant!).


Ronjas boyfriend ja. Ronja smyger darfor tankte jag slappa bomben:
RONJA DEJTAR!!
Det vi nog alla innerst inne befarade innan avresa har alltsa intraffat. Men jag lovar;
det kunde ha varit varre och till och med jag gillar honom. Sa det ar ett gott tecken ;)
Lite kort fakta: han heter mr.nice (eller mr.abdulai men det namnet anvander vi inte).
Han ar 25 ar och arbetar som larare pa hogstadieskolan dar vi ar. Han ar muslim
och ager absolut ingenting. Han bor i ett litet betongrum och har inte ens en sang.
Han.. ja jag kanske inte ska skriva for mycket om Nice.. :P Nu bollar jag vidare till

Ronja sa far hon ge er mer information!  

Men det ar galet roligt for varan Papi ar inte fortjust alls! :D





Vara tre muskitorer. Salomon, Francis och Nice.
Larare pa skolan och de vi umgas med mest har.




Vi akte till Mampong och halsade pa pa ett Baby's home. 41 bebisar! (fran veckor-5 ar
gamla)
Jag blev alldeles matt av att bara titta pa dom. Full rulle var bara fornamnet :)
Men det var ett jattemysigt barnhem och tankten ar att barn som tex forlorat sin
mamma under forlossningen ska bo pa hemmet och vaxa till sig, for att de
sen i 4-5 arsaldern ska kunna flytta tillbaka till sina pappor eller mor/farforaldrar.




Vi tog en trotro och reste tva dagar for att komma upp till Mole i norra Ghana.
Vi fyra i det satet var nog svettigt men sen fylldes det pa med 25stycken
200kilos afrikanskor ocksa. Det blev en laaang resa!
Caroline och Synneve fran norge.



Halvvags stannade vi och tog en paus i en apskog.
Jag kan inte pasta att jag tycker apor ar ett speciellt vackert djur.




Ronja forsoker sig pa vissa narmanden.



Sen reste vid annu mer, bodde mitt i en nationalpark. Och vad fick vi se?
Grisar! Jag ar inte den som ar den men att resa i en skruttig minibuss
i tva dygn for att fa syn pa en gris i ghanas storsta nationalpark var inte
riktigt vad jag tankt mig!




Har ar guiden vi tog ett morgonsafari tillsammans med. (Mona: var glad att
det inte ar han din dotter flingar med. Alltid nagot i denna bedrovelsen ;)
Han lovade oss att vi inte skulle fa se nagra elefanter pga varmen. Dom hade
dragit sig undan och hallt sig borta i veckor.
MEN!!! Efter manga timmars promenad och sen en riktig sprangmarsh fick
vi syn pa en!! och sen tva!! och sen var hela resan raddad! :)




Inte klapp-nara men anda! En livs levande elefant!!



Mina vackra tjejer. Stella, Kate, Gifty och Ellie.



Jaw och Abraham




Kan man bli mer vacker??


en vardag


I morse lag jag i sangen och funderade pa mitt liv just nu. Jag kande att egentligen ar det ingen skillnad pa mitt liv har och nu, mot vad det var hemma. Men sen borjade jag fundera vidare och sa dok det upp sma vardagsgrejer som for mig nu ar helt normalt och alldeles vanligt, men som faktiskt ar ganska langt ifran det jag upplevde hemma:

Nagra exempel:

- I borjan har sa saknade jag toalettpapper. Jag nastan fantiserade om lambi-papper for nagonstans langt inne hade jag ett minne av att det var mjukare an tidningspapper. Men sen en tid tillbaka har jag saknat tidningspapper. Varat tidningspapper har namligen varit slut lange och det har bytts ut mot skrivpapper, redan fullklottrat skrivpapper. Sant papper ar valdigt blankt, nastan glatt. Men nar det tillslut gick sa langt att jag fick riva sonder mitt manadsmagasin cosmopolitan, ja da langtade jag verkligen tillbaka till gammalt hederligt tidningspapper. For jag lovar: tidningspapper ar ohyggligt underskattat!

- Jag har absolut ingen koll pa vad som hander i omvarlden. Tv, radio, tidningar (forsoker dock tyda toalett-tidningen ibland), har jag inte sett roken av pa snart fyra manader. Jag far sma uppdateringar hemmifran om finanskriser och jobbvarsel. Jag har forstatt att Obama blev president i u.s (har i ghana blev dom galna av lycka!), jag vet att island gar att kopa (??) och att ja.. jag vet ju ratt mycket anda! :) Men att jag varit utan tv eller nagot av de andra har jag faktiskt inte ens funderat over. Det har inte varit en enda gang da jag kant "Ah, det hade varit skont att lagga sig framfor tv;n", den tiden finns liksom inte har. Det ar ganska underbart faktiskt!

- Rinnande vatten har jag nastan glomt bort att man kan ha. Jag trodde att det skulle kannas lite knepigt i borjan men att hamta vatten fran pumpen eller floden ar nagot man bara gor, det ar inraknat i det dagliga livet. Ska man ta sitt bad, ga pa toaletten, laga mat, diska, tvatta handerna, ja da far man se till att man har hamtat vatten forst. Det ar en promenad men krangligare an sa ar det inte. Och oftast finns det vatten i floden :)

- Hemma hor jag till den kategorin som speglar mig i alla skyltfonster jag kan hitta. Nu har jag inte sett mig sjalv i en spegel pa hela hosten. Vill man veta hur nagot ser ut sa ar det kameran som far ordna det. Men det ar inte ofta den anstrangningen gors. Men det ar skont, jag gillar det! Jag har fullt sja med att titta pa mina ungar att jag sjalv kanns ratt ointressant. Men jag tror att jag kommer fa en chock nar jag kommer hem, centimetrar har smugit sig pa. Men eftersom ingen spegel eller tajta klader kan visa mig det sa haller sig ocksa den angesten borta. Den sparar vi tills vi kommer hem :) Rund och go till jul, battre blir det val inte!

- Att se vita manniskor har blivit lika spannande som att se en varldskandis. I Banko finns absolut ingen. Och jag kan rakna tillfallena da jag fatt syn pa en vit pa en hand, det ar sakert inte mer an tre ganger. Och da blir man "Ronja, titta ronja titta! En obruni!! En obruni!" Och sa pekar man och viskar och sen latsas jag garna att jag inte alls tycker att det ar sa haftigt som jag faktiskt gor. Nar man inte ens far se ett vitt ansikte i sin egen spegelbild glommer man nastan bort att det finns en san hudfarg. Nu tycker jag forvisso att deras bruna hy ar hemskt mycket vackrare an varan vita, men det stor inte spanningen da en vit manniska dyker upp!

- Jag har inte sett skymten av en gronsak sen i sommras! Eller dom finns, overallt! Det ar val nastan det som ar det varsta. Att jag ser frascha gronsaker overallt men jag vet att jag inte far rora dom. Gronsaker skoljs i vatten och det vattnet ar oftast inte sa bra. Iallafall sa jobbar det inte sa bra ihop med var bakterieflora i magen :) Sa farska gronsaker ar bara bye bye! Det ar hemskt nar gronsaker nog ar det godaste som finns (nast efter veckans overraskning).

- Jag har heller inte druckit ur ett glas eller atit med kniv och gaffel. Vi fick be om att fa en sked i borjan for att slippa ata allt med handerna. Men vi ar de enda som ater med sked, resten av huset ater i stort sett allt med handerna. Till och med soppa! (fraga inte mig hur det gar till). Men da jag ar lite radd for bakterier sa kandes det bra att fa en sked. Men kniv och gaffel har jag inte sett till. Ur ett glas har jag heller inte druckit. Jag dricker ur plastpase. Och det kanns inte ens underligt langre :)

- Jag har vant mig vid att nastan aldrig ha el. Man blir mer forvanad nar det gar att ladda batteriet i telefonen an nar det inte gor det. Men det ar nog ocksa det enda jag kanner att jag vill ha el till. Allting annat funkar helt utmarkt har utan. Men kvallarna har blir morka! Solen ar borta innan kl 18 och da blir det verkligen morkt. Kolsvart! Bade min och ronjas ficklampa ar pajj sa man far verkligen famla sig fram. Men det har val sin charm det ocksa :)

- Pa mornarna ar det sa skont att bara kunna vakna upp och dra pa sig en topp och ett par shorts. (Jag behover inte krangla med langkalsonger och vinterjacka fast det ar november ;) Men pa kvallarna ar det desto mera jobb. Nar det  borjar skymma ar det full mundering och flera kilo myggmedel som galler. Helst gar jag inte ens ut efter det att det borjat morkna, men det ar disk som ska goras och da ar det verkligen fullt pakladd som galler. Myggorna ar ingenting jag vill slappa inpa mig. Jag kan inte pasta att jag ar snygg kvallstid: byxor instoppade i strumpr, skjortor uppknappta till sista knappen med krage uppvikt och en prickig hatt pa det. Och sa myggmedlet. Det badar jag i. Men malaria ar nagot jag gett mig katten pa att undvika. En kur malariamedicin racker alldeles utmarkt for att man inte ska vilja gora det igen!

- Jag har upptackt att jag verkligen gillar att sova i sovpase! Inte nog med att den ar galet lattvattad (vilket jag satter stort pris pa nu :) sa ar det ocksa valdigt mysigt! Man ar alldeles omsvept och man behover inte vara radd for att tappa bort kudden under natten for den sitter fast dar den sitter. Jag tror jag ska forsoka infora det hemma. Jattepraktiskt! Min pase ar i silke ocksa och det ar sa skont sa!
Jag har ett myggnat over sangen och det gor tyvarr att det blir valdigt varmt under det. Helst nar vi ar tva som delar sang. Maskorna ar sa sma att luften inte kan cirkulera. Men det ar ocksa det enda negativa for jag gillar verkligen att sova under natet. Det ar precis som att sova i en liten kojja, det ar valdigt ombonat och mysigt! Alla i min narhet vet att jag har en valdig forkarlek for kojjor, sa natet hanger nog ocksa med hem! :)

- Jag tankte saga att jag renar min hy har, att jag later den vila fran alla kemikalier jag utsater den for hemma. For smink, harprodukter, hela faderullan, ar ingenting jag ens tagit med mig. Jag packade ner en mascara och igar nar vi var pa skoldans tankte jag att jag skulle dutta pa lite men arligt talat har jag glomt bort hur man gor! Hur somhelst blev det inte snyggt. Sa jag tankte att min hy har det riktigt lyxigt nu. Men sen kom jag pa att den har det nog varre an nagonsin. Dels svettas jag fruktansvart mycket sa mina porer ar konstant oppnade och allt damm (jag ar aven konstant smutsig) och all solkram som jag anvander sa tapper det nog igen riktigt duktigt. Men jag tror inte det ar det varsta. Den storsta boven ar spriten jag haller i min badhink! Det luktar sa starkt att man ryggar tillbaka direkt jag oppnar pasen jag har flaskan instangd i. Det riktigt stinker och ogonen taras! Men det ar ingenting att gora nagot at: spriten ska ner i badvattnet. Det ar namligen ett maste for att fa dod pa alla parasiter som gottar sig dar inne. Sa jag ger min kropp en spritchock varje morgon och kvall. Men det far det vara vart efter alla skrackhistorier jag hort om vattenparasiterna!

- Jag har heller inte sett en husnyckel har. Det kanns inte sa himla inbrottssakert men vi satter bara en pinne pa insidan av ytterdorren som 'las'. Jag tankte inte sa mycket pa det forut men efter braket utanfor huset for nagra veckor sen tankte jag verkligen pa hur fruktansvart latt det ar att bara klampa in hos oss mitt i natten. Hua!

- Innan jag reste hit bunkrade jag upp med huvudvarkstabletter i mangder! Hemma har det hort till det dagliga att ata en eller tva ipren. Jag trodde det skulle bli annu varrre med varmen och allt har nere. Men jag har inte haft huvudvark sen jag satte min fot pa afrikansk mark! Eller okej nu ljog jag, jag har haft huvudvark tva dagar i rad den har veckan. Men bortsett fran det har jag varit helt forskonad! Det ar helt underbart och jag kanner mig sa latt! :)
Min storebror skrattade at mitt massiva reseapotek innan jag akte. Och nu tar jag det med hem igen.
Han hanade mig ocksa gallande alla bindor och tamponger jag packade ner "har du tankt att ha mens i fyra mander eller?". Och i borjan verkade det som att jag skulle ha det. Den forsta manaden hade jag mens 4 ganger med ungefar en dags mellanrum. En annan tjej jag pratade med kom hit samtidigt som mig, hon  hade mens nar vi kom och hon har det fortfarande, 3 mander senare! Men for mig gav det sig. Och kanske gjorde jag av med allt den dar forsta manden ;) For sen dess har mensen varat 1,5 dagar varje gang. Den rutinen hoppas jag verkligen min kropp tar med sig hem till sverige!

- Nar vi anda ar inne pa sana har amnen tankte jag fora toalettbesok pa tal! For att prata om det har verkligen blivit en vardag. Det ar nog det jag och ronja diskuterar mest, och som min familj vet ar det ett av mina favoritamnen ;). Men att besoka toaletten ar nagot vi har fatt vanja oss vid har. Nu efter att ha varit ute och rest lite, och varit borta fran huset (och mamis mat) har vi upptackt att de frekventa toalettbesoken bara infinner sig nar vi ar hemma i huset. Pa resande fot ar vi friska. Men hennes mat ar sa galet god att det ar vart det. Forst tankte vi att vi skulle be henne plocka bort ett par olika saker for att se om det blev battre, men vi har valt att gilla laget. Det ar anda bara en manad kvar. Och att springa pa toaletten 2-4-(ibland 15) ganger om dagen far det vara vart! Jag ar val inte den som ar den! ;)


Lite vardag! :)


Tack!


Ni har varit grasligt daliga pa att kommentera men desto battre pa att putta in bidrag. Sa den har gangen forlater jag er med att saga TUSEN TACK for att ni ar sa fantastiska!
Jag blir verkligen rord varenda gang min mamma ringer och uppdaterar mig pa bankkontolaget och som det ser ut nu kommer vi kunna gora en stor skillnad!
Sa nu ar allt igangsparkat och jag ska gora mitt basta for att halla er ordentligt uppdaterade pa hur allt gar!

Men ni anar nog inte hur glada och lattade ni gor manniskor! Vi har promenerat runt ett par ganger nu och halsat pa familjer och skrivit upp dom pa en lista och det ar sa svart att forsta hur stor skillnad det faktiskt gor for dom. I varje hem traffar vi mammor som vet att dom inte har rad att hjalpa sitt barn om barnet skulle bli sjukt. Och varenda mamma vet att om hon blir allvarligt sjuk sa har hon inga pengar att soka vard for. Jag kan tanka mig att det ar varje mors varsta mardrom, att do ifran sina barn. Men har kan det handa av de mest onodiga anledningarna. En influensa, ett brutet ben som leder till forgiftning, malaria.. Mammorna har vet att blir jag sjuk sa dor jag. Blir min dotter sjuk sa dor hon. Det ar fruktansvart men nar vi promenerade runt gav vi dom har modrarna hopp. Nu ar det inte farligt att bli sjuk langre.
Dom valsignar er alla och jag vet att dom ber for er.

Ni ar underbara!!

Tack!


sjukforsakring2


Sa! OM ni vill hjalpa mig och min by sa ar det det har jag tankte anvanda era pengar till:

Forst och framst sjukforsakringen! Och da till mamman och hennes barn. Det kanns som att det ar viktigast.
Den kostar alltsa ca 70kronor + 24 kronor per barn. Sa for en familj med 4 barn blir det alltsa ca 200 kronor.

MEN det finns ocksa en familj i Banko som vi har valt att hjalpa lite extra. Det ar familjen vi forsakrade idag, och den bestar av tva foraldrar, 2 tvillingflickor pa 5 mander, en pojke pa ca 3 ar, en flicka pa 6 ar och en pojke pa 8 a, plus att de forlorat barn tidigare. Mamman ar forstandshandikappad och pappan for svag for att dra in pengar till familjen.. sa dom ar valdigt fattiga och vi har bestat oss for att hjalpa dom med lite barnmat, ris, fotogen till deras lampa (dom ager en lampa och det ar den enda ljuskallan de har nar det ar morkt). Vi ska hjalpa dom med lite nya klader och hygienartiklar, till exempel har dom varesig tval eller tandborstar.
Dessutom kommer vi eventuellt att hjalpa dom att flytta. Dar dom bor nu ar alldeles for litet och trasigt. Jag hoppas det ska ga att ordna under tiden vi ar har.

MEN vill ni hjalpa till:
Sa ar det har ni kan satta in en liten slant:
Swedbank: 81661 913 872 564 4
eller bankgiro:
:bg 346-6117


GLOM INTE ERAT FULLSTANDIGA NAMN SA JAG VET VEM JAG SKA TACKA!! :)

Mina vanner kan ju stanna hemma en krogkvall och skanka mig den krogrundan.. Sa skulle jag kunna kopa mat till alla i min by for flera ar framover :) ;)


Har ar nagra bilder fran idag:







Tvillingar och mamma



Lillebror




sjukforsakring


Under helgen promenerade jag och Ronja runt i Banko tillsammans med Adjei och en man som har hand om alla som registrerat sig for sjukforsakring. Vi halsade pa hos familjer som inte registrerat sig och vilken upplevelse det var! Aven om det var jobbigt nar jag tankte pa av vilken anledningen vi var dar sa var det sa harligt att fa traffa sa mycket underbara ungar och deras mammor! Jag var helt utmattad av alla nya kanslor och intryck nar jag kom hem pa kvallen! Men en dag som i sondags gor det vart allt slit att vara har!

Imorse akte jag och Ronja in till Effidusasi for att registrera de tva sma tvillingarna och deras bror, det kandes akut och det var skont att fa det gjort. Men det verkar som att det tar hela 3 mander innan de blir forsakrade eftersom de nya korten tar tid att ordna.. Det kanns jattedumt och det gick inte att fa nagot provesoriskt kort for dom. Men nu har vi iallafall fatt det gjort. Dock har de hojt priset pa sjukforsakringen da den numera ar nationell. Man har alltsa ratt till sjukvard i hela Ghana och nu kostar kortet 4 cedi per barn istallet for 2 cedi. Jag tycker det borde finnas en valmojlighet: nationellt eller distrikt. For de har familjerna har anda ingen mojlighet att flytta pa sig. Och att betala 4 cedi per barn om man har 10 ungar blir mycket pengar, plus mammans del. (jag vet inte om den ocksa okat, jag ska kolla upp det).

Men det var valdigt skont att halsa pa familjer och kanna att vi fatt lite rullning pa det har. Jag tankte lagga upp lite bilder pa nagra av de vi halsade pa:































Bilder

Jag laddade upp fler bilder men datorn vill inte samma sak som mig.
Men har far ni iallafall nagra. Sa lovar jag att vara battre nasta gang!

Jag och lillemann Kofi



Ronjas hemska parasiter



Sondagsfina for kyrkan! Ester, Ellie, Anja, Gifty och Kate



Jaw ser bedarande ut, men jag lovar: skenet kan bedra!



Margret och Ester lagar majsgrot




Skolan.
Och jag lovar. "fonstren" slapper in precis sa lite ljus som det ser ut



Skolkoket/matsalen. Har serveras barnen olika sorters mat for ca 1kr/portion



Tva sma troll vi sprang pa i byn



Cape Coast.
Engelsmannens fort



Stranden vi spenderade vara dagar pa. Har ar remsan vi hittade utan alltfor
mycket sopor.


halvvags


Nu har jag gjort mer an halva tiden har i Ghana. 1,5 manader kvar sen ar jag tillbaka i Sverige. Sverige som snurrat till och blivit vintervitt! Jag blev sa avundsjuk nar jag fick hora att ni fatt den forsta snon! Det ar en av de basta kanslorna jag vet! Nar man gatt och lagt sig till en bar grasmatta for att sen vakna upp och allt ar vitt och snon faller ner! Det ar sa vackert!
Har kanns vintern valdigt langt borta da sommarvarmen dundrat in nu. Det har varit varmt forut men nu ar varmen nastan bedovande! Redan nar jag gar ivag till skolan pa morgonen ar det over 40grader varmt. Jag forstar inte hur ungarna orkar halla igang som de gor i den har hettan. Men for dom ar det val smapotatis! Jag har t.o.m fatt lov att kla av flera barn i skolan deras tjocktrojor, riktiga ylletrojor! Jag forstar inte :)

Annars har storre delen av mina tankar befunnit sig hemma i Sverige den har veckan. Jag har inte kunnat tanka pa sa mycket mer an Christoffer. I torsdags forra veckan skadade han sig i en maskin pa jobbet och sedan dess har han legat pa akademiska i uppsala. Fyra avskurna fingrar pa hogerhanden.. men efter att ha opererats forst i 11timmar och sen ytterligare en gang ser det nu bra ut och nu hoppas vi bara att handen ska ga att anvanda.. Mina barn ber for honom och jag har pratat med honom nastan varje kvall. Vips ar afrika alldeles for langt bort! Ar ju nu jag hade velat vara hemma och sitta hos honom pa sjukhuset. Men han har haft sin familj hos sig och han ar positiv och sa duktig.
Min lilla skrutt.

Jag spaltar upp lite av det som ror sig i mitt huvud just nu:

dodsfall: Jag vet inte ens vad jag ska saga langre. Men den har veckan dog en flicka i arskurs 2. Nu har det dott ett barn i byn nastan varje vecka och av EXAKT samma anledning!!
Jag kan inte skriva mer om det nu for jag kanner mig bara alldeles matt! Det maste ske en forandring har!!

floden: Sist skrev jag om floden i byn som vi inte ror pa tisdagar pa grund utav flodens andar. Man far inte ta vatten dar men man far heller inte arbeta vid floden da. Just nu haller dom pa att fixa med vagen, dom gor nagon slags bro over floden. Och alla vet att pa tisdagar jobbar man inte dar. Men det gjorde dom forra tisdagen. Och ve och fasa! Deras traktor korde fast och sjonk ner i gyttjan.
Och den "slapptes" inte upp foren byn pa torsdagen hade tagit dit en stackars liten get som dom offrade efter att ha latit den sta fastbunden i solen i flera timmar. Men efter att dom offrat kom alltsa traktorn los.. Och nu kommer det dar leva vidare i minst hundra ar till! :)

barnvisor och sagor: Det ar ganska intressant att se hur bocker, sanger och sagor for barn har skiljer sig fran de hemma. Nar jag jobbar i biblioteket hela dagarna hinnar jag bladdra i en hel del av barnbockerna och de bocker som vi har klassuppsattningar av och som vi hoglaser ur gar ungefar sa har: "..Every morning I wake up erly. I wake up at five o'clock. First i sweep my parents room, then I fetch water for my family and then I clean the house.. then I go to school.." Och det ar precis det alla barnen gor innan de gar till skolan, dom gor monsterjobb innan dom ens gatt till skolan - stadar, tvattar, hamtar vatten. For att sen jobba annu haradare efter skolan.
Skulle jag skriva en saga om min egen barndom: "Jag blir vackt klockan sju, da satter jag mig framfor barnprogrammen och ater min iordninggjorda frukost innan jag sen klar pa mig kladerna mamma lagt fram och gar over vagen till skolan.." Hmm.
Barnen har manga sanger som dom sjunger garna och ofta. En av dom tycker jag ar makaber: "... mommy, mommy I am sick! Call the doctor before I die..." osv. Sana sanger ska inte barn ens kunna!

Barnvisor som "huvud, axlar, kna och ta" sjunger dom ocksa har. Men dar har dom lyckats klamma in att "alla kroppsdelar tillhor gud!" och overhuvudtaget handlar nastan alla sanger och sagor om gud pa nagot vis. Det kretsar valdigt mycket kring honom. I studiematerialet for barnen vi har i biblioteket om hiv/aids star det att det ena riktiga botemedlet mot aids ar att be till Gud.
Mycket handlar om doden och sjukdomar. Sant som svenska barn inte ens vet finns. Sant far man lara sig redan pa dagis har.

____


TACK! For era kommentarer om sjukforsakringen! Jag onskar att jag hade borjat tanka pa det har tidigare for nu borjar tiden rinna ivag och jag kanner mig stressad. Men battre sent an aldrig och det finns verkligen sa mycket som behover goras har.
Jag och Ronja ska halsa pa nagra familjer under den har helgen och det ar en familj som vi har bestamt oss for att hjalpa lite extra. Jag skrev om dom i borjan: den forstandshandikappade mamman med de nyfodda tvilligarna och de alldeles for manga barnen, pappan som ar for svag for att jobba.
Dom ar en av alla de familjer som behover hjalp och jag traffade tvillingflickorna i torsdags: dom var pyttesma och sjuka i malaria. Utan forsakring men vi betalade for deras medicin sa malarian kommer att bli bra. Men dom far ingen mat och vaxer inte alls sa det ska vi hjalpa till med.
Ni gav mig nya tankar med hur man skulle kunna lagga upp det har med pengarna om vi lyckas skramla ihop nagra. Jag ska samrada med mina kloka foraldrar och forsoka fa ihop nagot. For det vore underbart om vi kunde hjalpas at att gora lite nytta och skillnad har. Jag blir starkt av era fina ord varje gang jag kommer hit men kanns fint om jag kommer kunna ge lite av eran karlek till de har barnfamiljerna ocksa. Ni ar fantastiska!


RSS 2.0