Majas Afrika 2008

Ronja arrangerade ett Grattis till sin kara mamma nar det vankades
fodelsedag i veckan =)




Nar man forsoker ta bilder trycker alla barnen alltid ihop sig i mitten.
Jaw, Akwasi, Kate, Prince, Kofi





Har lagas det godis. Rostad majs! Mums!




Pa danskurs forsta veckan i Accra. (kan ju erkanna att jag kande mig
nagot klumpig nar jag sen fick se alla afrikaner svanga loss!)




Atta Isaak nr1 hjalper till i koket




Vilken kille. Prince




Ronja och det storsta matvraken av alla: Kofi



Vi forsoker oss pa att trumma i Accra. Carolina, Jag, Emelie
och Jelina




Sa har fin var vagen till var by INNAN ovadren drog in. Tyvarr har jag
ingen uppdaterad bild pa nulaget men det kommer det kommer! =)




KARLEK

Det tar valdigt lang tid med datorerna men nu tror jag antligen jag lyckats fa upp lite bilder!
Sa nu ska jag bli battre pa det! =) Har kommer iallafall nagra:


Har ar huset dar vi bor! Nybyggt 2006 och det sakraste i byn! =)






Har ar varan tradgard. Och ar nagra av barnen i var tradgard. Det mesta av det vi ater odlas dar.




Tre busfron. Abraham, Jaw och Atta addo-john nr1





Floden dar vi hamtar vatten. Jaw och Prince




Det blir manga sana har vandor varje dag.




Jolland; storsta skitungen jag nagonsin mott




Varan by. Lika hektiskt som storstockholm ;)




Det obligatoriska morgonbadet. Elisabeth och Kate




Pa utflykt i grannbyn Sophie, Ronja Jag




Utanfor skolan. Kate, Kofi, Atta addo-john nr2, Abraham, Gifti, Prince, Jaw





Kramar fran oss i Banko!!

Jag vill bara grata.
Vi har nu jobbat en vecka i skolan och pa kvallarna vill jag bara stanga in mig pa mitt rum och begrava ansiktet i kudden och bara grata! Det ar fruktansvart! Och vi kan verkligen inte gora nagonting!!

Jag visste mycket val att barnen blev slagna i skolan har. Det ar olagligt men det hander anda. Jag hade blivit forvarnad och forsokte forbereda mig nagot. Men bilden jag hade fatt var att barnen blev slagna nar det gick over styr. Nar det var kaos och de behovde laxas upp. Aven om det ocksa ar helt sjukt!

Vi hade en lektion ihop med en P-3 klass (ca 7-8 ar). Jag och Ronja borjade ensamma men bad sen deras klasslara komma in eftersom det var var forsta lektion. Vi ville veta lite om vad vi skulle agna lektionen at osv.
Det blev hoglasning. I bocker som jag direkt sag var alldeles for svara for barnen i klassen. Det verkade deras larare ocksa veta men det brydde hon sig inte om.
Lararen var en ung kvinna i 22arsaldern, valdigt modern om man jamfor med manga andra damer i byn. Jag trodde inte att hon skulle sla. Sa fel jag fick! Nar vi borjat gick hon ivag och hamtade sin kapp. Sen borjade hon sla.
Hon slog barnen for att de tvekade en sekund innan de borjade lasa, hon slog dom for att de stammade, for att de laste for tyst eller for hogt. Hon slog dom om dom uttalade minsta lilla fel. Hon gick runt och slog barn som inte ens laste, bara far att hon kande for det.
Hon slog dom over nacken, handerna och armarna. Flera av barnen skakade som asplov och grat redan innan - for dom visste att det snart skulle bli deras tur att lasa = att bli slagen.
Barnen var livradda for henne. Helt vettskramda!

Ett annan grej hande i mandags. Det var forsta riktiga skoldagen pa terminen, det hande pa de aldre barnen pa barnhemmets skola JSS, klass 7-9. 
En av eleverna hade blivit av med sitt pennfack. Nagon hade stulit det och som straff radade en av lararna (i 25-30arsaldern?) upp skolans ALLA elever. Sen slog han dom over fingrarna, handlederna, ryggen, rumpor och nacke.
Dessutom tvingades alla barnen betala honom boter foljande dag.
Dom kom hem med svullna stora streck pa kroppen och nagra av dem blodde.
Vi kunde inte gora nagonting!
De vuxna sa at oss att om vi gjorde en stor grej av det har skulle barnen fran barnhemmet fa ett riktigt helvete. For da hade dom "skvallrad for de vita", och nar det var deras forsta skoldag pa en ny skola sa skulle resten bli en ren pina. Sa vi fick inte saga nagot.

Men efter att jag har sett barnen bli slagna med egna ogon har vi tagit upp det och ifragasatt. Da har iallafall ingen skvallrat och kan darfor inte raka illa ut.
Men forklaringarna man far ar bara pinsamma. Dom har inga argument alls.

Det ar verkligen fruktansvart att se hur det gar till. Och det hander barnen har varje dag, fran forsta till sista dag i skolan.

Det ar sa forjavligt!!

Jag uppdaterar redan idag! Inte illa! =)
Jag och Ronja bestamde oss for att aka till en av grannbyarna, som ar lite storre (finns nagra affarer, busstation, internet osv) For att kolla om det funkade med dator! Och det gor det. Sa nu kan jag bara ta taxi och fa skriva av mig nar helst jag vill. Det kanns valdigt bra! Trodde jag bara skulle ha mojlighet de fa gangerna jag aker in till Kumasi annars. Men Effiduasi ligger bara ca 20 minuter bort med bil (fast egentligen ar det typ 8 km?)

Idag skolkar jag!
Skolan har egentligen borjar den har veckan och igar var vi dar och skulle jobba. Men lararna satt och sov i skuggan av ett trad, eller satt och bara pratade skit med varandra. Barnen var overallt, det var totalt kaos. Och i biblioteket dar vi ska vara - hjalpa barnen att lasa, lara ut engelska och skriva och rakna lite, var det verkligen rorigt! Barnen sprang ut och in, bocker flog overallt. Ljudnivan gar inte ens att beskriva. det var K A O S . Och eftersom lektionerna inte borjar foren pa mandag pa riktigt sa forstar jag inte varfor dom tvingade oss att vara dar. Men sa var det "Ni ska vara har klockan 8.00 och vaga inte ga fore klockan 13.30". Och vi gav det ett forsok! Men nar dagen var slut sa vi ifran. Vi kommer inte imorgon. For vi gjorde ingen nytta alls. barnen var dar for att vi var dar, det ar saklart spannande med vita manniskor, men dom var inte dar for att lasa. Bara busa. Sa idag sa vi att vi inte skulle komma. Men pa mandag, da lektionerna ar igang, ger vi det en ny chans! Forhoppningsvis ska vi kunna gora nagon nytta. Men jag marker nu att det ar en stor skillnad pa skolor hemma och skolor har.
T ex sa var vi pa ett lararmote igar. Rektorn satt och pratade, det var forsta motet efter ett 6veckors lov och han hade mycket information att ge. Jag tyckte det var intressant att lyssna! Men lararna lag med pannorna ner i bordet! Dom suckade och jaspade. Vissa sov! Andra satt och smapratade med varandra och skrattade. Ingen brydde sig! Jag blev sa frustrerad av att se det! Rekorn forsokte sa gott han kunde men dom var riktigt oforskamda.
En stor punkt pa motet var dessutom hur lararna maste skarpa sig i klassrummet; rektorn sa at dom att dom maste sluta komma sa sent till lektionerna, och ibland struntade vissa larare att dyka upp over huvud taget. Han sa att dom att sluta lamna klassrummen for att ga ut och sitta och prata med de andra lararna, han sa att dom att sluta sova vid katedern nar barnen satt och ville ha lektion, osv osv osv.

Jag tycker sa synd om barnen! Lararna verkar skita i sitt jobb men de ar ju barnen i klassen som drabbas.  Usch!
Jag hoppas vi ska kunna hjalpa till lite nar det borjar pa mandag!
Men fy sa frustrerad man blir!!

Nu har jag gjort strax over tva veckor har. Arligt talat sa kanns det som tva mander! :)
Pa ett satt har ingenting hant sen jag skrev sist, samtidigt som det kanns som att allt har hant.

Det har ar nastan forsta dagen jag ar pa benen. Igar var forsta ganen jag var ute i dagsljus ordentligt. Men nu kanner jag verkligen att jag borjar ga pa plus igen! Och jag maste saga att jag har lart mig en hel del av att vara sjuk! Kanske allra helst hur lyckligt lottade vi ar i sverige nar vi blir sjuka! Jag kan inte pasta att jag var jattekaxig nar jag blev inlagd pa ett afrikanskt sjukhus med dropp. Det var hemskt! Jag hade ingen att prata med, inget batteri i min telefon, ingen bok, ingenting. Sa dar lag jag, stirrade pa dropppasarna som droppade.. droppade.. och droppade men aldrig ville ta slut. Dock kunde jag roa mig med att plocka bort alla de miljoner myror jag hade i sangen.. eller sa kunde jag ligga och titta pa det fuktskadade taket eller kanske rakna spindlarna.
Jag fick ett riktigt fint rum pa sjukhuset! Nar man kommer som vit har sa far man hjalp direkt. Pa ett satt kanns det valdigt hemskt men pa ett satt ocksa skont. Man slinker forbi allt. Och jag slapp sovsalarna och hamnade i ett eget rum. Det tackar jag verkligen for! Men det rummet jag fick skulle nog inte ens bli godkant som ett kallarrum pa ett svenskt sjukhus. Men min vard-pappa (som varit vid min sida hela tiden) var valdigt imponerad av lyxen :)

NU SLUTAR VI PRATA SJUKDOMAR! Jag ar trotts allt pa benen :)

Mitt liv ar verkligen helt olikt sig idag, mot for mindre an tre veckor sedan! Det ar sa sjukt att man kan satta sig pa ett plan, resa nagra timmar, for att sedan hamna i en helt annat varld!

Efter att ha rest hela fredagen kom vi fram till Kumasi, som ar Ghanas nast storsta stad. Har jag forstatt det ratt sa var det ca 23 mil hit. Men vi reste den streckan pa over 6 timmar. Vagarna ar fruktansvart daliga har!
Fran vart hus till sjukhuset ar det nog inget avstand alls, men man far lugnt rakna med 2 timmars aktid och pa det plusa pa alla de gangerna man maste hoppa av och knuffa igang bilarna eller minibussarna. For dom stannar hela tiden! Alla bilar ar jatterisiga och dom dor gang pa gang.

Jag bor i en liten by mitt ute i ingenstans :) For ett par ar sedan kom en volontar fran Holland till den byn, hon har hjalpt dom jattemycket och det ar hon som byggt det barnhem som jag bor och jobbar pa. Sa vi bor valdigt bra om man jamfor med de andra i byn. Tex. sa har vi toalett! Det kanns valdigt skont! De andra i byn delar ett gemensamt utedass.. Det ar som ett tak med en lang ranna under, sa sitter folk dar pa rad och gor det dom ska.. Det luktar sa hemskt! Man vill inte ens ga forbi! Rannan toms inte utan det ska forsvinna av sig sjalv med tiden. Ni kan ju tanka er hur det luktar i varmen!

Jag bor alltsa pa barnhemmet. Det finns 15 foraldralosa barn har, med 2 foraldrar och deras 6 barn. Sen har dom en kvinna som kommer och hjalpar till. Det ar som en enda stor familj! Alla ar syskon och alla kallar foraldrarna for mamma och pappa. Anda ar det nagra barn som inte varit dar mer an en manad. Och anda ar dom redans om en i familjen!
Fran det har barnhemmet kan ingen av barnen adopteras. De ska leva som i en familj tills dess de kan sta pa egna ben. Och det far inte bli fler an 20 foaldralosa barn at gangen. De har barnen har verkligen fatt en andra chans. Och jag blir sa lycklig av att se det! Onskar att det skulle finnas fler barnhem som det har. De har egna sangar, de tvattar sig varje dag, de far bra mat. och Det ar det verkligen inte manga barn som far har.

En av de forsta dagarna foljde jag med min vard-pappa till en annan familj i byn som han hjalpte. Dar var pappan for svag for att arbeta (han gjorde korgar som han salde for 1cedi som ar 6 kr styck. Hade han tur kunde han salja en korg om dagen), mamman ar forstandshandikappad. Nar jag fick se barnen borjade jag nastan grata! De var sa sma och traskiga. kladerna var alldeles forstorda och smutsiga, matrester pa trojorna hade moglat och dom luktade riktigt hemskt! En av flickorna hade stora sar pa benen som det krop i! Och i knaet hade mamman tva sma tvillingar, dom var 3 mander gamla men sa sma och undernarda att dom inte ens kunde halla huvudet uppe. Dom var som nyfodda! och arligt talat tror jag inte dom tva sma barnen kommer leva lange till. Och isfall blir det inte de forsta av den mammans barn som dor. Det ar sa fruktansvart! Dom hade inte ens ett hus, det var vaggar, men inga fonster, det fanns ingen dorr utan var helt oppet och taket var alldeles trasigt. Dom hade heller ingen el sa nar det blev morkt blev det morkt..
Det kanns sa hemskt att det finns barn som maste ha det sa har! Och pappan bara fortsatter gora mamman med barn och hon forstar inte battre...


Jag trodde aldrig att jag skulle saga det: men fast jag inte har en dusch sa kanns det som att jag lever i lyx! Det kanns nastan hemskt att ga ut pa kvallen och 'ta ett bad' nar jag vet hur andra, som bara bor nagra hundra meter bort, har det.
For vi har det verkligen bra! Det finns inget rinnande vatten, men barnen hamtar vatten fran en pump eller fran floden (floden. hemma skulle det inte ens ses som en back, snarare en vattenpol). Och varje kvall star en liten hink framme som jag kan tvatta mig i. Sa da tvalar jag in mig och skvatter lite vatten. Frasch ar jag kanske inte! Men hemskt bra har jag det om man borjar jamfora.


Varan by ser precis ut sa som jag hade forestallt mig afrika :) Jag onskar att jag kunde ladda upp nagra bilder, men det tar nog alldeles for lang tid. Ska forsoka fixa det sa smaningom!
Vagen som leder genom byn ar rostrod, den ar sa gropig att det ar svart att forestalla sig! De fa bilarna som kor igenom guppar och hoppar och far runt pa de stallena pa vagen det ar lattast for tillfallet. Direkt regnet faller blir vagen annu samre, da flyter den nastan bort. For regna! Det gor det verkligen! Nar det satter igang kan  man inte ens hora vad man tanker! Det riktigt danar! Och da springer alla barnen ut med hinkar for att samla vatten :)
Husen i byn ser nastan ut som att de brunnit.. det ar val hettan och solen som gjort att det ser sa torrt och utbrannt ut. Husen ar sma och manga av dom har inga dorrar eller fonster, bara gluggar. Manga hus har valdigt daliga (nastan obefintliga) tak; Overallt vandrar undernarda far, getter och honor/tuppar.
Men det ar valdigt vackert! Varje morgon nar jag gar upp och tittar ut sa ser man den dar roda vagen som en kontrast till riktigt grona berg och skogar! For det vaxer verkligen har! Nu kanske regnperioden gor sitt, men allt ar verkligen sa levande och vackert! Och det kryllar av odlor! Overallt!! Overallt pa marken och pa vaggarna springer dom. I ett enda ogonkast kan man sakert fa syn pa 20 st! Och flugorna sen. Dom ar nastan som en svart matta over allting. Det kanns valdigt ackligt.

Gud! Jag har tusen grejer att beratta! Trots att jag legat sa mycket i sangen sa ar det miljoner grejer som jag vill att ni ska fa hora! Men har jag otur sa ar det kanske t o m for langt for att ni ska orka lasa igenom det :)

Men jag har sa mycket olika kanslor nu. Nar jag legat sjuk har jag nastan bara gratit. Kant mig sa liten och alldeles for langt hemmifran. Samtidigt har jag verkligen velat ta vara pa dagarna.. for jag ar sa radd att jag ska vara har, vilja aka hem (for det ville jag verkligen pa sjukhuset) - och sen komma hem och kanna att jag inte tagit vara pa tiden tillrackligt! Sa jag hoppas verkligen att jag ska fortsatta kanna mig sa pigg som idag och igar. For det gor verkligen skillnad. Igar nar jag kunde sitta med ute, tvatta nagra av barnen, rena majsen, folja med och hamta vatten, lasa tillsammans inne. Att bara fa vara med! Det gor att dagarna blir sa himla bra! Igar bara sprang forbi, medan dagarna innan har varit oandligt langa.

Eftersom vi bor pa barnhemmet blir det egentligen inte en lugn stund. Klockan 05.00 hoppar 20 ungar upp och skriker och stojjar. Dom har en radio - det ar absolut ingen mottagning pa den sa det skrapar och skranar och skriker! Men da hojjer dom den bara annu mer for att forsoka hora rosterna bakom allt surr. Sa varje morgon kl 5 vaknar jag av den dar radion. Pa hogsta volym! Afrikanska mansroster som skriker bakom alla storningar! Det ar ocksa till den radion jag somnar varje kvall. For tyst blir det inte foren efter klockan 22. Sen blir det vila, och sen ar allt igang igen. Full rulle.

Idag borjade skolan efter deras lov. Sa nu ska vi borja vara dar och hjalpa till sa gott vi bara kan. Det ska bli spannande!

Jag slutar nu fast jag absolut inte kanner mig klar :) Annars haller jag bara pa i all evighet :) Nu vet jag iallafall vart det finns en dator sa jag kommer att uppdatera sa ofta jag kan. For in hit till stan aker vi med jamna mellanrum!

Hoppas ni kan fa en liten bild av hur jag har det iallafall! Jag ligger iallafall och fantiserar om hur ni har det hemma: Underbar host, kallt, mulet, svamp och bar-plockning, myspys inomhus med filtar, film och domus-godis :D


Jag langtar efter er alla! Hall alla tummar ni har for att jag ska fa fortsatta vara frisk sa jag kan borja njuta av det har stallet. For det har sa mycket att erbjuda! Ghana ar underbart :)


Miljoner puss och kram!!

Nu har jag landat i Afrika! Resan var lang men gick valdigt smidigt! Byte av flyg i tyskland och sen gick vi ner och slappte av folk i Nigeria.
Valdigt spannande =)
Vi kom till hotellet vid 18tiden igarkvall, sen var det bara att installera sig pa rommet. Dar bor jag ihop med 3 svenskor, tva norskor och en tysk.
Idag har vi traffat varan big black mama! Hon ar helt underbar och har lovat att ta ordentligt hand om oss! Sa nu behover ni inte vara oroliga dar hemma! =)
Idag har hon haft genomgang med oss om allt vad vi kan tankas behova veta. Sa nu ar vi lite battre forberedda pa det afrikanska livet =)

Annars har vi vaxlat vara USdollar till ghanas Cedi idag. Och resten av tiden har vi spenderat pa stranden. Det ar sa dar lagomt varmt, inte kokhett! Och det flaktar valdigt skont! Det ar var har nu, sa den riktiga sommarvarmen har inte riktigt slagit till an. Vilket ar superskont!

Pa fredag kommer vi resa vidare ut till vara projekt och det ar val da det egentligen borjar. Den har veckan ar mest till for att vi ska fa kanna lite pa Ghana innan vi slussas ut i verkligheten..

Imorgon ska vi kolla in Accra-stad med en guide. Ska bli valdigt kul! Kika pa en jattestor marknad bland annat!

Denna veckan da vi bor pa hostel kommer jag komma at internet. Hur det blir den resterande tiden har jag ingen aning. Men jag hoppas kunna uppdatera med jamna mellanrum anda! =)


Allt har ar iallafall valdigt bra an sa lange!
Manniskorna ar valdigt glada och valkomnande! Och helt galet vackra! Hon varnade oss for att bli kara och det forstar jag verkligen! Vackrare manniskor far man nog leta efter! =)

Hittills har jag bara atit en gang (bortsett fran frukosten) sen vi kom hit, och det var helt sjukt gott! Men man ska inte bestalla mat da man ar dodshungrig! Det tog namligen 3 timmar innan vi fick in varan mat! Helt galet! Har stressar dom inte direkt! =) Samma sak galler med bussarna. dom kommer nar dom kommer. Star det kl 10. Ja da kan dom komma kl 14. Sa man far inte stressa upp sig over det! =)

Ghana kanna superbra och jag ar verkligen glad over att jag ar har! Langtar valdigt mycket till pa fredag da vi ska resa ut! Min resa tar ca 3-5 timmar (vet inte exakt) och val dar ska de visa oss staden och sen hamtar vardfamiljerna upp oss, vi bor ca 4 mil utanfor centrum. Vi ar flera som ska at samma hall sa det kanns bra!

Nu ska jag kila ivag och ata gemensam middag med andra volontarer. Klockan ar ca 18.40 har.

Hoppas allt ar bra dar hemma!!

Halsningar fran afrika!