2 veckor kvar


Det kanns nastan som att jag drommer. For vart har tiden tagit vagen??
Imorgon om tva veckor lamnar jag mina barn ..Tva veckor..
Jag har haft panik. Nar jag kom till den punkten att det var en manad kvar i Banko sa kandes det jattehemskt. En manad ar ingen tid alls och det har det visat sig nu att det verkligen inte ar heller. For nu sitter jag har med bara tva veckor kvar.
Sen ar min tid i afrika slut! Da reser jag hem med bara mina minnen. Det kanns hemskt och det svider inuti nar jag tanker pa det. Men samtidigt sa har den dar enmanadspaniken lagt sig nu. Det borjar kannas okej att resa hem nu. Jag kanner mig ganska nojd!
Men ju narmare jag har kommit hemresedatum ju mer har jag ocksa borjat sakna er dar hemma. Forut har ni varit for langt borta, som ronjas boyfriend beskrev sin fasta ''jag vet att jag inte far ata och da ar det absolut ingen ide att vara sugen pa mat heller'', jag vet att jag inte fatt traffa er sa darfor har det gatt bra att vara utan er :) Men nu vet jag att ni bara ar tre veckor bort och det gor att det kryper i hela mig!
Allt kanns valdigt bra nu, jag har inte varit i Banko tillrackligt lange for att ha trottnat pa det, samtidigt som jag har varit dar tillrackligt lange for att kanna mig nojd. Och att komma hem till er mitt i vintern kunde inte bli battre!
Det kanns sa overkligt att tanka pa att ni har vinter hemma nu, jag tror fortfarande att det ar slutet av augusti hos er, eftersom det var det nar jag akte. Att lasa era beskrivningar om kylan, hora vaderuppdateringar over telefonen, det kanns som pa latsas. Varmen har ar for tjock for att det ska ga ihop :)


Men det kanns anda sorgligt att det snart ar dags att vinka hejda till barnen. Jag skulle sa garna vilja ta med dom hem, om sa bara for en period! Fa visa dom hur vi lever, hur vi har det! Dom tycker det later som en saga nar jag berattar, och jag vet inte hur manga ganger barn i byn har borjat grata nar dom sett mig och ronja, just for att dom aldrig har sett en vit manniska forut. Vi ar som spoken :) Darfor kulle det vara sa haftigt att fa visa dom nagot utanfor Banko. Ha lite snobollskrig, ga pa ett badhus, ata lordagsgodis! vad som helst!

Egentligen tankte jag inte uppdatera bloggen nu, men ronja den sullungen glomde sitt pass hemma och vi ar pavag in till kumasi for att ta ut pengar fran banken. Sa hon fick vanda om och jag bestamde mig for att ga hit for att slippa ifran solen en stund.
Men era pengar borjar rulla ivag nu ;) Igar hade vi registrering sa nu har ni gett 235 personer sjukforsakring!
Sen har vi ocksa pratat med rektorn for skolan dar vi jobbar, och vi har bestamt oss for att bygga en toalett till barnen. Deras brann ner for ett par ar sen och sen dess har alla fatt lov att ga hem om som behovt ga pa toaletten, och det ar val okej om man ar 15 ar, men nar 3aringarna ska springa over vagen kanns det genast varre.
Sa vi hjalper dom med en toalett! Jag hoppas att det ar okej for er?? Men jag hade inte gjort det om jag inte kande att det verkligen var viktigt. For det ar det. Och skolan ar jatteglad! Dom har sokt pengar jattelange for ett bygge av en toalett men fatt avslag.
Vi ska ocksa handla mat, klader, hygienartiklar, bransle till lampor osv till familjen som behover extra stod. Det ska vi fixa idag.

Sa nu ska jag kila vidare. En ordentlig uppdatering ska jag forsopka fa till senare idag eller till helgen. Det har var som sagt inte ens meningen :)

Jag tanker pa er! Var radda om er i vintermorkret! :)


Kommentarer
Postat av: Karin

Det var en bra oplanerad handling - att skriva en truddelutt till oss som sitter och suktar varje dag efter din story! Att bygga toalett där det behövs och där man ingen har gör man verkligen inte heller varje dag - vilken merit!



Det är så sant det där du skriver om tidsperspektiv och förväntningar. Människan är en förunderlig varelse. Saker och ting kan vara så olika, fast samma, och allt beroende på omgivningen. Själv har jag idag blivit rekryterad att bli mentor till en tonåring här hemma i Södertälje. Ett jättebra projekt, där jag tror att jag kan göra skillnad i det lilla även här hemma. Det får vi inte glömma att vi kan göra. En sak som jag lärt mig av Era handlingar i Banko är att det faktiskt går att göra saker. Ibland är det svårt att tro det, det kan kännas meningslöst för problemet är oöverstigligt osv. En bra lärdom att försöka tänka på även i det dagliga livet. Jag hade inte heller tänkt skriva här nu... Nu måste jag rusa - tänk vad fingrarna kliar för att skriva! Må väl! 1000 kramar från Karin

2008-11-27 @ 16:10:01
Postat av: Christoffer

Ahh vi längtar efter dig också, är så stolt över min hjälte i Afrika. Du hjälper dom verkligen. älskar dig//Puss

2008-11-27 @ 16:30:07
URL: http://noddes.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0