Majas Afrika 2008

Mina dagar har borjar alltsa komma till sitt slut. Det ar ganska lustigt for jag minns det som igar nar jag satt och skrev mitt forsta inlagg i Kumasi. Da hade jag gjort ungefar tva veckor har. Nu har jag tva veckor kvar.
Och sa blandade mina kanslor ar infor det! For samtidigt som jag verkligen langtar efter er dar hemma sa skrammer ni mig med jobbvarsel och lagkonjukturer. Jag vill inte komma hem och bara kasta bort all den energi som jag har bunkrat upp den har hosten. For jag ar fylld till bredden med energi! Dom har ungarna fyller och fyller och fyller mig varje dag.
Dom ar helt fantastiska och nar jag tanker pa att jag ska byta till mig en arbetslos vinter och lamna bort det har underbara livet med dessa fantastiska barn sa tanker jag VARFOR?? Men som sagt: jag langtar efter er.
Jag har en handikappad och enhant pojkvan dar hemma som jag saknar mer och mer for varje dag. Eller om jag ska vara helt arlig: jag saknade honom jattemycket i borjan, och jag saknar honom jattemycket nu eftersom det ar sa nara.
Men dar i mitten gick det alldeles jattebra. Da var det ungefar som nar man har gatt hungrig for lange: Man ar sa hungrig att det gar over och istallet kanner man sig mer acklad. Sa kande jag. Saknad-bagaren rann over och det blev lite for mycket. Sa det gick over. Hemskt nog :) Men nu saknar jag alltsa honom valdigt mycket igen. Och att han ar skadat och har husarrest och alltsa har det ganska enformigt och ensamt dar hemma nu gor inte saken battre. Det ska bli skont att komma hem och fa traffa honom igen. Han ar alltsa pa min +lista for hemresan.

Dar finns ocksa mamma och pappa. Det ar konstigt men det kanns nastan som att vi kommit narmare varandra nu flera hundra mil bort.
Det borjade nog nar jag flyttade till Norge och borjade kunna sta pa mina egna ben. Forst da borjade jag forsta att dom inte bara ar mamma och pappa utan faktiskt tva riktiga manniskor... det ar en hemskt konstig kansla nar man kommer till den insikten! :)
Nar jag sen bytte Gardermoen i Norge mot Banko i Ghana borjade vi spela pa en helt annan niva. Da visade det sig att de har tva manniskorna var fyllda med en massa kanslor som jag inte alls sett tidigare. Da blev dom bara annu mer verkliga och jag inser nu att dom ar precis som jag. Fast mycket battre :) Jag har insett att jag ar en avkomma av tva helt fantastiska manniskor och det ar helt galet hur mycket energi dom har lagt ner pa mig den har hosten. Jag tror att for deras skull kommer min hemkomst bli rena semestern - dom kan namligen slappna av efter 4 manader pa helspann.
For efter vad jag har forstatt sa ar det inte sa himla kul att ha sin dotter i en liten afrikansk by dar ingen av dom har nagon som helst kontroll over vad som hander.
Men jag tror anda att den har hosten har satt lite kanslor i mig ocksa, jag tror att dom borjar forsta att jag ar lite manniska jag ocksa. Hur hemskt det nu an maste kannas att stoppa kanslor i sin egen dotter :)

Det ska bli valdigt skont att fa komma hem. Jag langtar efter att fa se era ansikten och fa beratta allt pa riktigt. Att bolla med inlagg och kommentarer har gett mig valdigt mycket har, jag ar jatteglad for att ni som kommenterar tar er den tiden! Det starker mig massor och jag blir lika rord och glad varje gang! Men nu langtar jag efter att fa visa er alla mina bilder och beratta alla mina historier!! Jag har sa himla mycket inombords som bara vill ut ut ut!! Mina vanner, mina nara mina kara. Ni kommer fa ta ledigt for jag vill visa er allt! Ni kommer inte komma undan jag ar ledsen! ;)


Men sa samtidigt kanns det alltsa sorgligt att resa harifran. Jag kan sitta och titta pa mina ungar och fa tarar i ogonen av bara tanken pa att det snart ar dags att vinka hejda. Jag kommer nog mest av allt att sakna vara mornar! Dom ar helt underbara! Att sitta dar pa garden med tandborstar och badhinkar samtidigt som solen gar upp, och man bara blickar ut over varldens finaste landskap. For det ar helt sjukt hur vackert det ar har!! Jag blir fortfarande alldeles mallos nar jag tittar ut over bergen och skogarna. Och den rostroda alldeles ojamna grusvagen som snirklar sig rakt igenom alltihop. Det ar udnerbart. Mina barn ar underbara!!! Mina vackra fantastiska barn!! Hade jag kunnat hade jag tagit hem dom hem allihop. Det dar barnhemmet hade legat precis lika bra pa dalgatan som i banko! Om inte annu battre!! ;)

Jag har till och med kommit till den punkten att jag kanner att jag kommer att sakna skolan. Den plats som drivit mig sa till vansinne! Men nu borjar jag trivas och jag har valdigt roligt ihop med de andra lararna (trots kulturkrockarna) och jag har till och med fatt bra kontakt med varan nagot tillknappta rektor. Jag har insett att han ar ratt lik alvdalsskolans rektor :) han bor ocksa vagg i vagg med skolan och haller ett vakande oga over allting. Springer dit mitt i natterna och jagar bovar. precis som papi :)


Jag vet att man inte far favoritisera barn. Men det finns en flicka som far mitt hjarta att klappa nagra extra slag varenda gang jag tittar pa henne. Hon ar troligtvis det finaste Gud har skapat. Hon ar tre fyller fyra ar men hon ar en riktig donna! Hon har alltid svar pa tal och hon har ett humor som heter duga! Hon hjalper till overallt. Nar jag sitter med min tvatt kommer hon och gor mina trosor och strumpor. Hon hjalper till med hem och matlagning och hamtar vatten lika manga vandor som dom stora. Hemskt nog sa ser man henne ibland som storre an vad hon ar, just for att hon hjalper till overallt. Vilken svensk trearing skulle tvatta klader, sopa golv och laga mat???
Hon heter Ellisabeth och jag hatar att jag bara ar 20. (21 om tva mander helt fruktansvart!!) Tio ar till pa nacken och jag hade tagit med henne hem utan att blinka. Hon ar min parla. Hon ar varld all lycka man kan fa i livet!
Hon ar underbar. Min lilla Ellie.
Forsokte fa kort pa henne i morse, vill visa pappa. Ska se om jag far till det nu! :)

Dags att aka hem till barnen igen! Dagarna borjar som sagt forsvinna!
Saknar er alla!
Puss och kram fran Ghana!

ME HOYE! Idag ar jag stark!