Majas Afrika 2008

Om tre dagar ska jag ta min packning, pussa min familj hejdå och sätta mig på tåget mot stockholm/arlanda
Jag vill känna mig redo, men jag gör inte det! Men kanske blir man aldrig redo? Jag vet inte.
Men jag har en krampaktig känsla i kroppen som vägrar att släppa. Jag vill verkligen bara känna mig glad och laddad inför det här! Jag vill känna mig taggad till tusen, vill känna att "Yes! om tre dagar börjar mitt äventyr!".
Men jag gör inte det.. Jag har bara en stor klump i magen.
Förhoppningsvis släpper det i samma stund jag satt mig till rätta på flygplanet. Då är det för sent att tänka "har jag packat det??" "har jag köpt det??" "har jag tänkt på det??" "har jag missat det??" stress stress stress. LÅT MIG SLAPPNA AV! Inte ens på nätterna kan jag sova lugnt. Min hjärna är på helspänn hela tiden, och direkt jag lagt ner mitt huvud på kudden så kör tankarna igång i en himla fart!
Jag kan räkna timmarna jag sovit de tre sista nätterna på mina två händer. Men ändå kan jag inte lägga mig ner och slappna av. I vanliga fall borde jag vara slutpumpad. Men det är jag inte. Hjärnan är på helspänn och ögonen känns alldeles stirriga. Snart ramlar väl allt över mig och jag blir dödstrött. Men jag vill bara kunna varva ner, känna mig lugn.. känna att den här hösten kommer ge mig minnen för livet! Något positivt!
Inte vara så här stressad och nipprig. Det är ju nu det händer! Det är ju nu jag skva vara positiv till det här!

Jag ska ta en dusch nu, försöka få lite ordning på mitt huvud med hjälp av kallt vatten :) Försöka peppa igång mig själv igen. Få ut alla stressade tankar ur huvudet och byta ut dom mot mjuka, snälla, glada tankar!

Sen ska jag sätta mig ner och skriva lite om min familj och mitt barnhem.. För det har jag fått information om, så det känns kul och spännande!
 Se, nu blev jag genast lite gladare! Positiva tankar! Positiva tankar!


TRE DAGAR KVAR!