Majas Afrika 2008

Om bara lite mer an ett dygn moter du upp mig pa arlanda!! Jag grinar bara jag tanker pa att du ska sta dar nar vi kommit av planet!!!
ALLDELES SNART SES VI!!

Jag sitter har med tarar i ogonen. I en lagenhet som kanns sa langt ifran det livet jag har levt den har hosten. Jag har sakta borjat lamna Banko bakom mig. For den har gangen. Jag har slussats ut fran den mest underbara perioden i hela mitt liv! Jag har lamnat mina barn, jag har sagt hejda till mitt liv i fattigdom - som visade sig vara ett liv i helt oslagbar rikedom - for sa formogen som jag ar inuti just nu, i mitt hjarta! Sa rik ar det nog svart att bli pa pengar!  Jag har vinkat hejda till de mest underbara manniskorna.
Men det ar for den har gangen! Kanslan jag forsokte ha nar jag vinkades av pa skolan -"see you soon!!" kommer jag att behalla. For Banko kommer att ha, och har haft sen jag satte min fot dar - en valdigt, valdigt speciell plats i mitt hjarta. 4 manader ar forvisso en kort tid, men den har satt otroligt djupa spar i mig. Inte pa grund utav att det nog ar den vackraste plats jag nagonsin har varit pa. Utan for att mina barn bor dar. Mina barn! Mina broder och systrar. Mina ungar!! Min andra lilla familj!
Jag hoppas verkligen - fran djupet av mitt hjarta - att mina kara hemma i Sverige vill folja med mig nar jag gor min resa tillbaka till Banko. Det ar sa mycket jag vill visa, det ar sa manga jag vill att ni ska fa traffa!
Och det som kanns absolut bast, det ar (till skillnad fran sa manga andra barnhem i Ghana) att mina barn kommer bo pa det har hemmet tills dess att de ar klara med skolan och stora nog att klara sig sjalva. Dom kommer fa ga gymnasiet och kanske t o m universitet. Om inte annat sa ska jag se till att ha pengar sparade till att kunna hjalpa sa manga av dom som mojligt med det. Och om de volontarerna som kommer till Anja´s Childrens home kommer kanna lika starkt som jag gor for dessa ungar sa kommer vi inte ha nagra problem alls med att hjalpa dom med att fa ga klart skolan och fa sina utbildningar - eller vad det nu ar de kommer vilja gora med sina liv!! For dom har barnen - precis som alla barn pa varan jord - ar varda allt det basta! Och det ar jag saker pa att dom kommer att fa!

Mina barn, mina underbara Banko-barn!!

Imorgon reser jag hem. Det ar dags att saga BYE BYE GHANA! - For den har gangen!

Det trodde jag val inte! Men hor har:
Ídag har jag ´
- atit korv med mos!!
- Tagit en sodavatten ur ett KYLSKAP
- Atit med kniv och gaffel!!
- ATIT SALLAD!! -GRONSAKER!!
- Vridit pa en kran och fatt rinnande vatten
- Duschat! I en riktig dusch! Men hor har: MED VARMT VATTEN!!
....
Jag kan halla pa i evigheter :)
Dessutom ar det en stor skrall att jag fortfarande ar vaken! Klockan ar over tio och i vanliga fall sover jag innan 8 :)

Vi ar och halsar pa hos ett par fran orsa, dom bor i ett inhangnat, jattefint omrade med murar och vakter. Och SWIMINGPOOL. Sa har lever jag och Ronja lyxliv, ska stanna har de tva sista natterna innan det bar av hem mot Sverige.
Jag ska forsoka njuta av varenda stund jag har kvar har, Men nu raknar jag verkligen minuterna tills jag far komma hem! Jag langtar sa mycket, varenda millimeter av mig langtar efter er!!

Och snart ses vi. Det ar galet!

All min karlek!!

Nu har jag en dag kvar i Banko och jag vill forsoka sumera vad jag anvant era pengar till.
Egentligen skulle jag vilja vanta tills jag kommit hem sa jag kan skriva i lugn och ro och lagga upp bilder och allt i ett.
Men samtidigt sa vill jag inte att ni ska kanna er lurade sa jag lagger upp lite nu och sa battre senare :)

sjukforsakringar: Efter att ha fatt se med egna ogon att manniskor i Banko inte ens har rad att forsakra sina egna barn, sa var det sjalvskrivet som huvuddel som det jag ville att vi tillsammans skulle forsoka hjalpa till med.
Med det har fick jag hjalp av min host-pappa Adjei och en annan man som har hand om registreringen av sjukforsakringar i Banko. Tillsammans gick vi runt och traffade speciellt utsatta familjer, dom som Adjei och forsakringsmannen visste inte skulle ha rad med registreringen (det finns ocksa manniskor som prioriterar bort den).
Nar det val blev dagen D sa registrerade vi 250 personer. Mammor och deras barn. Det innebar att ni har gett 250 personer gratis sjukvard och medicin for ett helt ar. Det gor valdigt stor skillnad! Nu har ni hjalpt en hel hog med mammor, sa att de kan ge sina barn medicin istallet for att vara tvugna att halla barnen hemma och lata dom do. For det var precis sa det var innan. Jag kan inte ens forestalla mig vilken lattnad dessa mammor maste kanna nu.

familjen: Den har familjen har verkligen fatt en speciell plats i mitt hjarta. Det gor verkligen ont att se foraldrar och deras barn som far sa illa. Dom behover all hjalp dom kan fa och nasta gang jag kommer hit hoppas jag verkligen att jag ska kunna hjalpa dom med sitt boende, pa nagot satt! Men nu har ni hjalpt den har familjen med basvaror som dom verkligen behovde. Tidgare har dom promenerat till min vardfamilj for att fa en nave ris, lite bransle till lampan, kanske 1 cedi. Ofta nekas dom, och far promenera tillbaka. Men det gor verkligen ont att se den dar lilla femaringen komma gaende fran deras by, nastan 1 timme bort, for att fa en liten, liten pase ris, och sen ga tillbaka. Ensam i morkret. Nu slipper hon det! Vi har ocksa sjukforsakrat allihop och det kanns jattebra! En familj som fatt det lite, lite lattare.

toalett: Ni bygger en toalett till lag-mellan-hogstadieskolan som vi har arbetat pa. Dom har varit utan toalett ett par ar, sen deras forstordes i en brand. Det ar ingen toalett som vi tanker toalett, jag skulle saga utedass. Det haller dock inte dom har med om :) har ar det en fin, traditionell toalett! Jag har varit och tittat pa en som ar fardigbyggd, och visst ar den fin men det ar som sagt ingen w/c. Men den kommer bli rejal och 3 hal for flickor, 3 for pojkar och 1 for larare.
Dock kommer den inte vara klar nar vi reser harifran pa fredag. Jag hoppades verkligen det men det var inte mojligt. Men den stora gropen ar gravd och allt virke ar levererat. och min host-pappa har lovat mig att han ska folja bygget och halla mig uppdaterad och skicka bilder. Sa den kommer att bli klar, det lovar jag er! Men jag ar jatteledsen over att jag inte sjalv kan overvaka den for att verkligen, verkligen vara saker pa att det blir gjort. Men jag litar pa Adjei, han har varit med vid bygget av skolorna, sjukstugan, och manga andra toaletter i byn. Jag ska halla er uppdaterade pa detta!

barnen: Efter att ha betalat for forsakringar och toalett sa hade jag lite av era pengar kvar. Och dom bestamde jag mig for att lagga pa mina barn. Jag hoppas verkligen att det ar okej for er. Men dom har ungarna ar verkligen varda varenda krona :)
Sa i mandags akte jag och Ronja in till Kumasi (ghanas nast storsta stad, 3,5 mil fran Banko), tillsammans med de storre barnen pa barnhemmet. Egentligen skulle jag vilja ta med allihopa. Men som sagt: Kumasi ar ghanas nast storsta stad och jag skulle aldrig lyckas halla koll pa allihop. Jag hade nog med problem med de 7 stora! Sa tillsammans med Atta Isaaks 1-2, Baawuah, Margret., Stella, Ester och Akwasi tog vi taxi och trotro in till stan. Bara resan var rolig att fa ta med dom pa. Det var underbart att fa se hur faschinerade dom var over bilarna, husen, manniskorna. Som att ga pa cirkus! :) Vi gick pa zoo och tittade pa apor, lejon och krokodiler. En chimpans forgyllde hela dagen. Isaak2 vackte honom namligen och sen fick han spel. Han blev helt galen. Han spottade pa ronja, slangde bajs ut genom gallret och skrek och sprang runt runt. Det hade vi mycket roligt at. Nar Ester sen upptackte att ett av lejonen lag och sov med svansen ut genom gallret, sa ROCK HON TAG i svansen! Lejonet blev sa klart alldeles galen men efter att ha skallt lite pa henne kunde vi inte annat an skratta. Ska man ga pa zoo ska man val gora det ordentligt ;)
Efter zoobesoket akte vi vidare till stadion, jag och Ronja var dar for ett par veckor sen och tittade pa en premier league-match, och det var sa stort och maktigt att vi ville visa det for barnen. Dom var som galna. Att fa spela pa en san arena ar Stellas stora drom sa det var underbart att fa visa henne den! :)
Sen blev det picknick och besok pa marknaden (Ghanas storsta marknad - helt galen!)

Och imorgon tankte vi ha ett litet kalas for banen. Vi har kopt orhangen till flickorna och en fotboll till pojkarna (har understryker vi konsroller ;), och kakor, isglass, ballonger, tuggummi, dricka och frukt. Dom har barnen blir helt overlyckliga av en liten kola sa kanns jatteroligt att vi ska fa bjuda dom pa lite kalas!!


Jag hoppas att ni inte tycker jag har slosat bort era pengar. For jag forsakrar er, ni har gjort manga manniskor valdigt stor gladje och trygghet! Och ni har gjort vara ungar valdigt glada!
Jag kommer hora av mig till er personligen nar jag ar hemma igen! Ska forsoka fa till det lite battre, men nu har ni iallfall ett litet hum om vad era pengar har gjort!!

Ni ar underbara och jag ar sa lycklig over att ni finns!! Snart ses vi igen!

1 DAG KVAR I BANKO!

Kort men konkret: Jag har gatt upp 6kg! (ok, egentligen 5 men ar overtygad om att det kommer vara 7 innan jag ar hemma sa vi sager 6 for enkelhetens skull).

Far jag saga det sjalv sa tycker jag att det ar ganska bra jobbat pa 4 manders tid.
Men nu vet ni alltsa! Och nu vet ni att jag vet och nu namner vi aldrig mer det har. Inte en gang.
Inte ens for att vara snalla med ett "saa farligt ar det val inte",och absolut inga nyp i mina kinder! Okej?
Vi glommer det och efter nyar atervander jag till gymet.
Men innan dess ar det jul! Och jul ar julbak, julgodis och julmat!

Mat overhuvudtaget! :) Mmm, torsk med aggsas! Stuvade macaroner med falukorv! sovatt'n! Kottbullar! Sallad! Palagg! Kall mjolk!!!
Ah gud!

Men som sagt: efter nyar! Innan dess far ni bjuda mig pa hur mycket mat och godsaker ni vill!!

JAG LANGTAR!! :)

Forsta september, forsta oktober, forsta november och idag gor vi forsta december.
Fyra forsta har jag avklarat har i Ghana och det kanns valdigt, valdigt bra. Och alldeles alldeles lagomt!
Pa ett satt kanns det som att jag kom hit igar, pa ett annat satt kanns det som att jag alltid har varit har. Det kanns underligt men pa nagot satt har livet har hittat en vardag.. jag kom pa mig sjalv med att skriva ett sms till christoffer i stil med: "... det hander ingenting speciellt.. min lordag blir val som vanligt.." SOM VANLIGT??
Ingenting med mina lordagar, mandagar eller torsdagar ar som vanligt. Inte om man jamfor med mitt "som vanligt" for bara fyra mander sedan, inte om man jamfor med det som kommer ga tillbaka till mitt "som vanligt" om bara tre veckor (.. som jag i och for sig inte har en aning om vad den kommer att innehalla eftersom jag mitt smartskaft sa upp mig fran mitt jobb i sommras for att aka till africa.. :P Nu nar det verkar vara omojligt att bade fa och behalla jobb borde jag kanske bara ha bett om ledigt.. synd att vara efterklok :)
Men det ar lustigt hur nagot som ar sa langt ifran mitt vanliga liv kan bli som vanligt.. Men manniskan ar val valdigt anpassningsbar egentligen. Och den 20e december ska jag borja anpassa mig tillbaka, byta mitt liv pa barnhemmet, mitt jobb pa skolan, mina helt oslagbara manader i Banko mot Sverige, mot eran vintervarld! :) Den langtar jag efter men det kanns tungt att behova lamna Banko och ga tillbaka till eran varld av smadetaljer! For ar det nagot jag har lart mig den har hosten sa ar det hur onodigt det ar att krangla till saker i jakten pa att forska bli lycklig.
Har lever man enkelt. Fattigt. Men enkelt - och lyckligt!
Kanske maste man leva fattigt for att kanna sa? For har val prylar och pengar borjat spoka ar det kanske redan tillkranglat och forsent?
For har man inte upplevt -pryltokigheten-pengaivern- sa har man hittat andra vagar, andra saker som ar viktiga. Andra saker som forgyller livet. Saker som ar sa langt bort fran det materiella som det bara gar!
Och da blir det enkelt. Man kranglar inte till det har, man lever for dagen och ser till att man har mat, vatten och nagonstans att sova. Varre an sa ar det inte. Hemma ar det en miljon grejer som ska fa plats pa 24timmar for att man ska kunna rakna sig sjalv som lycklig - och redan dar har man ju forstort det for sig sjalv.

Jag tror att det ar valdigt latt att vara lycklig. Det ar enkelt! Sa det ar synd att vi i vast kranglar till det sa. Se till att forenkla tillvaron lite istallet!!

Jag har aldrig agt sa lite som den har hosten, jag har tva par skor, ett par shorts, ett par tshirts och ett par langbyxor. Jag har en tandborste. Forvisso har jag en mobiltelefon: men den ar lanken hem och den skulle jag inte byta bort mot nagot :)
Men det ar ocksa allt. Och se hur galet bra jag klarar mig! Jag har aldrig agt sa lite men jag har aldrig varit sa lycklig. Med en tandborste och ett par shorts kommer man langt! :)
Man behover inte sa himla mycket mer!

Men om 3 veckor ar det dags att borja krangla till det igen.. Eller maste man ga tillbaka? Har kanske den har hosten oppnat mina ogon? Jag hoppas det! Jag hoppas att jag har slutat stirra mig blind pa smabagateller. Jag hoppas jag kan fortsatta uppskatta det lilla i livet - det som egentligen ar det som raknas. Det lilla som faktiskt ar det stora.

Jag tror att jag idag, utan att pa nagot satt overdriva- snarare tvarrtom: kan rakna mig till en av varldens absolut lyckligaste manniskor. Den kanslan har jag burit pa hela hosten. Forstar ni hur maktigt det kanns???

All karlek

Det kanns nastan som att jag drommer. For vart har tiden tagit vagen??
Imorgon om tva veckor lamnar jag mina barn ..Tva veckor..
Jag har haft panik. Nar jag kom till den punkten att det var en manad kvar i Banko sa kandes det jattehemskt. En manad ar ingen tid alls och det har det visat sig nu att det verkligen inte ar heller. For nu sitter jag har med bara tva veckor kvar.
Sen ar min tid i afrika slut! Da reser jag hem med bara mina minnen. Det kanns hemskt och det svider inuti nar jag tanker pa det. Men samtidigt sa har den dar enmanadspaniken lagt sig nu. Det borjar kannas okej att resa hem nu. Jag kanner mig ganska nojd!
Men ju narmare jag har kommit hemresedatum ju mer har jag ocksa borjat sakna er dar hemma. Forut har ni varit for langt borta, som ronjas boyfriend beskrev sin fasta ''jag vet att jag inte far ata och da ar det absolut ingen ide att vara sugen pa mat heller'', jag vet att jag inte fatt traffa er sa darfor har det gatt bra att vara utan er :) Men nu vet jag att ni bara ar tre veckor bort och det gor att det kryper i hela mig!
Allt kanns valdigt bra nu, jag har inte varit i Banko tillrackligt lange for att ha trottnat pa det, samtidigt som jag har varit dar tillrackligt lange for att kanna mig nojd. Och att komma hem till er mitt i vintern kunde inte bli battre!
Det kanns sa overkligt att tanka pa att ni har vinter hemma nu, jag tror fortfarande att det ar slutet av augusti hos er, eftersom det var det nar jag akte. Att lasa era beskrivningar om kylan, hora vaderuppdateringar over telefonen, det kanns som pa latsas. Varmen har ar for tjock for att det ska ga ihop :)

Men det kanns anda sorgligt att det snart ar dags att vinka hejda till barnen. Jag skulle sa garna vilja ta med dom hem, om sa bara for en period! Fa visa dom hur vi lever, hur vi har det! Dom tycker det later som en saga nar jag berattar, och jag vet inte hur manga ganger barn i byn har borjat grata nar dom sett mig och ronja, just for att dom aldrig har sett en vit manniska forut. Vi ar som spoken :) Darfor kulle det vara sa haftigt att fa visa dom nagot utanfor Banko. Ha lite snobollskrig, ga pa ett badhus, ata lordagsgodis! vad som helst!

Egentligen tankte jag inte uppdatera bloggen nu, men ronja den sullungen glomde sitt pass hemma och vi ar pavag in till kumasi for att ta ut pengar fran banken. Sa hon fick vanda om och jag bestamde mig for att ga hit for att slippa ifran solen en stund.
Men era pengar borjar rulla ivag nu ;) Igar hade vi registrering sa nu har ni gett 235 personer sjukforsakring!
Sen har vi ocksa pratat med rektorn for skolan dar vi jobbar, och vi har bestamt oss for att bygga en toalett till barnen. Deras brann ner for ett par ar sen och sen dess har alla fatt lov att ga hem om som behovt ga pa toaletten, och det ar val okej om man ar 15 ar, men nar 3aringarna ska springa over vagen kanns det genast varre.
Sa vi hjalper dom med en toalett! Jag hoppas att det ar okej for er?? Men jag hade inte gjort det om jag inte kande att det verkligen var viktigt. For det ar det. Och skolan ar jatteglad! Dom har sokt pengar jattelange for ett bygge av en toalett men fatt avslag.
Vi ska ocksa handla mat, klader, hygienartiklar, bransle till lampor osv till familjen som behover extra stod. Det ska vi fixa idag.

Sa nu ska jag kila vidare. En ordentlig uppdatering ska jag forsopka fa till senare idag eller till helgen. Det har var som sagt inte ens meningen :)

Jag tanker pa er! Var radda om er i vintermorkret! :)

Merci. Varan lilla prinsessa, hon bor inte hos oss men henne grabbar vi tag i direkt
vi far chansen :)



Merci



Min chockladpralin. Kofi. Vilken kille. Vilken drom!
Han lar sig nya saker hela tiden. Tre veckor innan vi kom till Ghana kom han
till barnhemmet, han hade aldrig sett en lampa, aldrig hort ett ord engelska. Han
kunde knappt ga. Nu springer han, han har lart sig en hel rad meningar pa engelska
och han pratar jattebra Twi. Han utvecklas varje dag och jag kan sitta och bara titta pa honom!



Abraham. Honom vill jag bara ta under mina vingar. Han kampar och sliter med
att forsoka lara sig rakna och skriva. Han har det jattesvart med abc och 123. Men
istallet for att hjalpa honom gor barnen o mami och papi bara atloje av honom.
Dom driver med honom varje kvall och jag vet inte hur manga ganger vi rytit i at dom.

Men har ska man verkligen kunna allting redan fran borjan, det ar ingen som forstar

att man maste ova och fa hjalp for att kunna lara sig!

Abraham underbara lilla Abraham



Addo John nr 2 och Prince. Vi korde lite kringsmalning. Barn har leker ocksa
krig. Tro det eller ej! ;)



Kofi Prince



Lite pussar
Kofi


Prince


Jag och Ronjas boyfriend.



(Nar ni ser bilder pa mig, som ovanstaende, kanske ni tror att jag bara ager
en enda tshirt. Och det ska jag saga er! Det kan mycket val vara sant!).


Ronjas boyfriend ja. Ronja smyger darfor tankte jag slappa bomben:
RONJA DEJTAR!!
Det vi nog alla innerst inne befarade innan avresa har alltsa intraffat. Men jag lovar;
det kunde ha varit varre och till och med jag gillar honom. Sa det ar ett gott tecken ;)
Lite kort fakta: han heter mr.nice (eller mr.abdulai men det namnet anvander vi inte).
Han ar 25 ar och arbetar som larare pa hogstadieskolan dar vi ar. Han ar muslim
och ager absolut ingenting. Han bor i ett litet betongrum och har inte ens en sang.
Han.. ja jag kanske inte ska skriva for mycket om Nice.. :P Nu bollar jag vidare till

Ronja sa far hon ge er mer information!  

Men det ar galet roligt for varan Papi ar inte fortjust alls! :D

Vara tre muskitorer. Salomon, Francis och Nice.
Larare pa skolan och de vi umgas med mest har.




Vi akte till Mampong och halsade pa pa ett Baby's home. 41 bebisar! (fran veckor-5 ar
gamla)
Jag blev alldeles matt av att bara titta pa dom. Full rulle var bara fornamnet :)
Men det var ett jattemysigt barnhem och tankten ar att barn som tex forlorat sin
mamma under forlossningen ska bo pa hemmet och vaxa till sig, for att de
sen i 4-5 arsaldern ska kunna flytta tillbaka till sina pappor eller mor/farforaldrar.




Vi tog en trotro och reste tva dagar for att komma upp till Mole i norra Ghana.
Vi fyra i det satet var nog svettigt men sen fylldes det pa med 25stycken
200kilos afrikanskor ocksa. Det blev en laaang resa!
Caroline och Synneve fran norge.



Halvvags stannade vi och tog en paus i en apskog.
Jag kan inte pasta att jag tycker apor ar ett speciellt vackert djur.




Ronja forsoker sig pa vissa narmanden.



Sen reste vid annu mer, bodde mitt i en nationalpark. Och vad fick vi se?
Grisar! Jag ar inte den som ar den men att resa i en skruttig minibuss
i tva dygn for att fa syn pa en gris i ghanas storsta nationalpark var inte
riktigt vad jag tankt mig!




Har ar guiden vi tog ett morgonsafari tillsammans med. (Mona: var glad att
det inte ar han din dotter flingar med. Alltid nagot i denna bedrovelsen ;)
Han lovade oss att vi inte skulle fa se nagra elefanter pga varmen. Dom hade
dragit sig undan och hallt sig borta i veckor.
MEN!!! Efter manga timmars promenad och sen en riktig sprangmarsh fick
vi syn pa en!! och sen tva!! och sen var hela resan raddad! :)




Inte klapp-nara men anda! En livs levande elefant!!



Mina vackra tjejer. Stella, Kate, Gifty och Ellie.



Jaw och Abraham




Kan man bli mer vacker??