Majas Afrika 2008

Jag tror knappt att det ar sant! Men imorgon gor jag min sista dag pa barnhemmet!!
Igar lag stella med huvudet i mitt kna. Hon var alldeles knappttyst. Sen kande jag hur det droppade tarar pa mitt ben. Hon grat. "..you go to sweden.." var det enda hon sa. Sen grat jag ocksa. Vi grat och vi grat och det var forst da jag verkligen forstod att jag faktiskt ska aka!

Jag har det jattemysigt med dom sma barnen, dom ar helt oemotstandliga! Kofi, Prince, Ellie. Men med Stella har jag fatt en relation som inte gar att beskriva. Hon ar 12 ar, har bott pa barnhemmet i snart 2 ar. Hon, till skillnad fran dom sma, vet vad hon har varit med om, hon vet varfor hon bor pa barnhemmet. Hon vet ocksa att pa fredag gar vi ut fran garden och sen ar vi borta. Vi aker hem till varat liv i Sverige. Och det gor verkligen ont i mitt hjarta nar jag tanker pa att jag ska lamna henne.
Sen jag satte min fot i Banko har jag tankt att jag ska aka tillbaka nagon gang. Men igar nar jag lag med Stella i famnen sa kande jag det sa starkt! Det ar klart att jag ska aka tillbaka! Stella gor att jag ska aka tillbaka sa snart jag bara kan. Om inte nasta ar sa om tva ar!

Stella, Ellie och Abraham ar en syskontrio. Tank om jag skulle kunna packa ner dom i min ryggsack och ta med dom hem. Vilken lycka det vore. Jag vet att det skulle bli succe! Dom skulle passa perfekt i min familj. Min pappa skulle fa fullt upp :)


Min Stella, min underbara lilla stella. Hon ar min tjej, hon ar min African Queen!