Majas Afrika 2008

Att vara har ar en san kanslomassig karusell!
Darfor tankte jag dela upp det.. sa da kanske t.o.m min kara pojkvan kan orka lasa det; han kan ju namligen lasa en kansla i taget sa blir det inte sa langt ;)

Lycka: Nar vi akte fran effiduasi forra gangen tittade jag och ronja pa varandra dar vi satt bredvid varandra i taxin. Det haftigaste var att vi just da hade exakt samma kansla: Det har ar lycka! Det ar verkligen svart att beskriva det men precis dar och da kande jag mig sa galet lycklig! Jag hade en san underbar kansla inombords!
For dar satt vi: tva obrunis (som vi kallas har, barn och vuxna skriker det var man an gar; obruni! obruni! = vit manniska! vit manniska!), vi satt ihoptrycka i baksatet pa en taxi. I framsatet satt en gammal man med ett trad utstucket ur fonstret och med en tupp i knaet. Bredvid oss i baksatet satt 3-4 andra och det var sa trangt och svettigt! Fran bilradion danade det afrikansk musik pa hogsta volym, vi hoppade och studsade runt pga. alla gropar och hal i vagen. Det roda dammet fran vagen yrde in i bilen och allt var bara ett enda kaos egentligen! Men jag kande mig sa jakla nojd med livet just da!! Allt var bara sa perfekt! Att bara sitta dar i en overfull fallfardig taxibil, mitt ute i skogen pa en forfarlig vag, tillsammans med en hel hog afrikaner och en tupp. Med deras underbara musik som vibrerar i hela kroppen!! Och med varldens finaste landskap som svishar forbi utanfor fonstret! underbart! Helt underbart!!


Sorg: Vi bor i en liten by men anda ar det begravningar hela tiden. Varje lordag-sondag ar det manga, manga begravningar pa en gang. For att folk ska slippa resa sa manga ganger fram och tillbaka sa organiserar man ihop det. Sa festerna halls ihop. (ja det ar riktig fest har nar det ar begravning).
Vi fick snabbt lara oss att: skulle vi sy upp ett kladesplagg skulle det vara en begravningsdress. For det kommer bli valdigt manga sana. Ni ska se hur vackra alla har ar nar det vankas begravning eller fest. Klanningarna ar sa vackra! Och mannen ar helt underbara i sina skynken!
              Begravningarna har ar oftast valdigt intressanta att ga pa! Det ar sa mycket fart och flakt och man firar verkligen manniskan som gatt bort. Har vill man inte odsla tid pa att sorja; Sjalen har vandrat vidare och da ska man hedra personen med en stor och glad fest!
Men forra lordagen var det begravning for en av flickorna pa skolan. Hon dog sent pa fredagsskvallen i tyfoid.
Nar en aldre person har dor vantar man ca 2 veckor for att alla slaktingar ska hinna samlas. Men nar det ar ett barn vill man inte vanta. Da halls begravningen med en gang.
Och det var verkligen hemskt att se hennes familj. Dom var verkligen mitt uppe i sorgen och hade inte fatt en chans att forsta an. Hon hade bara varit dod i nagra timmar.. Och dar stod vi mitt uppe i allting!

Jag visste inte hur jag skulle uppfora mig!

Vi gick dit tillsammans med vara barn. Alla hade blivit tillsagda att ta pa sig skoluniformen och sen skulle hela skolan samlas hos flickans foraldrar. Hela byn var dar. Alla stod utanfor deras staket och barnen marcherade, spelade och sjong.
Jag och Ronja blev inbjudna att sitta tillsammans med hennes familj inne pa garden.. det kandes sa hemskt! Men dom vill verkligen att man ska fa se deras varld fran insidan! Sa pa ett satt ar jag valdigt glad for att dom tar hand om oss sa, men samtidigt kande jag mig sa himla obekvam.. jag visste inte hur jag skulle uppfora mig..
Flickans farmor och mamma gick runt runt och grat och skrek upp mot himlen. Flickan lag nerbaddad i sin sang men nar det blev dags att ga in och saga farval till henne avbojde vi tva.
Tillsammans gick sen hela byn med hennes kista till kyrkogarden dar hon sen begravdes.
Det var mycket tal, sang och musik. Men det var en sa hemsk och sorglig stamning, inte alls som de tidigare begravningarna.
Och det varsta var att barnen visste precis vad de skulle gora. Det var inte alls nagot konstigt att de skulle pa en klasskamrats begravning. Det ar sa fruktansvart :(


Frustration: Jobbet pa skolan gor mig verkligen frustrerad! Trots att det stundtals ar jatteroligt ar jag nu helt overtygad: JAG KOMMER ALDRIG ATT BLI LARARE!
Jag trodde att jag hade ett helt okej talamod. Men har har jag verkligen hittat en om punkt. Jag klarar inte av att det ar sa oorganiserat som det ar pa skolan! Och det som gor mig mest frustrerad ar ju att jag inte kan gora nagot at det, det ar bara att gilla laget men det ar det som ar varst! Jag har sa svart att bara gilla laget!
Jag alskar verkligen ungarna, vi har haft en p-5klass flera dagar (da deras larare har skitit i att dyka upp) och det har verkligen gatt jattebra.
Men vi borjar fa slut pa ideer men far ingen hjalp av huvudlarare eller rektor. Dom har valdigt svart att forsta att det ar sloseri med barnens tid att vi undervisar saker som ar helt orelevanta! Jag hjalper sa garna till! Men det ar sa svart for oss som inte har en aning om vilken niva barnen ar pa, vad det egentligen ar de jobbar med och vad de maste hinna med! Att lararen forsvinner en vecka utan att meddela ar liksom inget problem! Jag blir sa frustrerad nar dom bara skiter i sina elever. Och nar vi ber om deras planering tittar dom pa oss som att vi ar dumma i huvet?!
      I fredags grat jag ocksa infor hela skolan. Lararna tyckte inte att lagstadieeleverna hade stadat skolan sa bra som de borde (varje skoldag borjar med att barnen ska stada skolan). Sa da radades dom upp och blev slagna. Igen.
Saken ar den att dom verkligen inte bara slar till dom for att markera. Dom tar verkligen i! Dom slar gang pa gang pa gang och dom slar sa hart! Barnen skriker av smarta och dom bara slar igen.
Och dar stod vi, utanfor biblioteket och sag pa! Det gick inte. Jag klarade inte av att se det. Sa vi gick till huvudlararen och forklarade som det var: Vi vet att ni gor sa har, men i sverige gor man inte sa och vi har aldrig varit med om det forut. Det ar inte okej och vi klarar inte av att sta och titta pa. Darfor valjer vi att ga harifran och vi kommer inte att komma tillbaka idag.
Trots att jag saklart ville skrika SLUTA sa visste jag ju att det inte funkade sa. Dom gor sa har, barnen bestraffas i skolorna i Ghana. Men jag stodjer inte det, och genom att lamna skolan sa tyckte jag anda att vi visade vart vi stod och vad vi tyckte.
Men da avbrot huvudlararen alltihop. Dom slog inga fler av barnen. Sen samlades alla larare med oss i biblioteket och vi gav var sida och de gav deras. Det kandes skont att fa ventilera det. Huvuvlararen sa att det aldrig skulle handa igen, rektorn betedde sig som att han aldrig hade hort talas om att nagon blev slagen. Att det var ju olagligt! Det skulle aldrig handa igen.. Jag vet saklart att det bara ar skitsnack. Att barnen redan samma dag blev slagna i klassrummen nar de gjorde ''fel'' Men det kandes anda skont att fa ha sagt vad jag kande och beratta om hur det gick till pa skolor i Sverige. Hur avlagset det var for oss.


Avkoppling: Igar akte vi in till Kumasi for att fa lite tid for oss sjalva. Sa jag och Ronja tog in pa ett hotell for en dag :)
Det ar valdigt varmt har men man far inte bada i sjoar eller floder pga. parasiter som kan ta sig in genom sar pa kroppen. Dessutom ar det heltackande  klader som galler, sa vi var riktigt sugna pa att fa lufta magen lite! Darfor valde vi att ta en paus fran barnen och aka in till stan for att lagga oss vid en swimingpool istallet! Det var sa skont! Och det var verkligen valbehovligt med en heldag for avkoppling! Farskpressad apelsinjuice och smorgasar smakade godare an nagoinsin! Och vadret var helt perfekt! Det var molnigt sa solen stekte inte, vilket betydde att man kunde vara ute utan att branna ihjal sig. Jag anvande dock min spf50 (som vanligt) men ronja fuskade och brande sig. Sa trots en mulen dag tar verkligen solen. Det ar galet hur stark den ar. Men sa skont vi hade det! En riktig toppen dag, bara vi tva. Och forsta dagen pa evigheter som jag fatt prata svenska! Det var ocksa en skon kansla! :)


Smarta: Vi hann inte mer an hem till barnhemmet sa var den avkopplande kanslan ett minne blott. En av flickorna, Gifti, hade varit vid vattenpumpen och klamt sonder sitt finger. Och da menar jag klamt SONDER sitt finger! Det var det varsta jag har sett! Det var djupa hack och pa tre stallen hade gult fett vallt ut. Det var blatt och bojt och sa ont!!
Nar jag sa att vi maste ta henne till sjukhuset sa skrattade dom bara. ''Vad skulle det vara bra for?? Det var ju bara ett litet skrubbsar!'' Sen korde dom ner hennes hand i en hink med flodvatten (som jag inte ens tvattar handerna i for det ar sa skitigt!!). Jag blev sa arg!! Tillslut fick jag hennes sjukkort och sen akte jag och Ronja tillsammans med henne till Effiduasies sjukhus. Dar fick vi hjalp direkt (eftersom vi ar vita). Hon fick tre sprutor, och sen satte dom igang att grava i hennes finger for att slutligen sy ihop det.
Vi fick kampa for att halla henne stilla innan bedovningen varkat. Hon skrek och grat och det var valdigt jobbigt. Ronja svimmade nastan!
Jag sag hur hon vacklade till och bad om att fa ga ut. Sen blev hon staende i dorren och hon gungade fram och tillbaka och skrek ''jag hor ingenting! jag hor ingenting! det bara tjuter det tjuter!!'' sen blev hon vit, sen blev hon ljusgron och hennes lappar var helt kritvita.. det sag ut som nagon malat henne med tavelkrita. Jag var livradd for hon var sa livradd!! Det var jattehemskt men hon kom tillbaka. Dock ar jag orolig for henne for jag har sett flera ggr att hon har yrsel. Jag vet inte vad det kan vara?


Gladje: Gladje kanner jag hela tiden och jag ar sa glad over att vara har! Tiden borjar rinna ivag men samtidigt kanner jag att jag tar vara pa dagarna sa jag kanner mig inte stressad. Jag tror jag kommer vara alldeles nojd nar jag aker harifran!
Men jag har borjat dromma sa konstiga saker om er dar hemma! Nastan varje natt ar jag hemma fran afrika och traffar er alla igen i konstiga situationer! Det ar jattekul :)
Men jag ar glad for varje dag jag har har i Ghana. Och jag blir jatteglad varje gang jag laser era kommentarer! Ar jatteroligt att logga in har och lasa det ni skriver! Sa ni som ar daliga pa att kommentera far garna borja ;)

Jag saknar er dar hemma!! Njut av hosten at mig!!

Kramar fran varmen i Banko!