vad är det som händer?
Nu börjar det spåra ur.. inatt var jag rädd. Riktigt, riktigt rädd. Tårarna bara rann, och fick övertala A att stanna kvar hela natten, för jag vågade verkligen inte vara ensam. Och nu har jag åkt hem.. för jag pallar inte att vara i den där lägenheten ensam inatt. Allt känns så obehagligt.. men det kommer gå in en anmälan nu och det känns bra.. tror jag.. men samtidigt så blir allt bara så mycket mer konkret då. Men jag orkar inte ha det så här på nätterna. Men ändå är det först nu jag har blivit så här väldigt rädd, förut har jag mest bara blundat.. men nu kan jag inte det längre. Vill få ett stopp på allt.. se vad det är för fel.. få veta vem det är, och varför någon håller på så här? Hur orkar man? Nästan varje natt? Flera gånger i veckan i snart sex månader? Jag fattar inte..
Men tack för att du orkade med mig och mina funderignar inatt, jag behövde verkligen någon som lugnade ner mig.. någon som satt där i rustning och vaktade mig medans jag sov.. Du är en ängel!
Maja
fråga inte.
Kommentarer
Trackback