majsaan

Jag vet ärligt talat inte vad det är för fel just för tillfället. Jag är så lättirriterad och på ett så djävulskt dåligt humör. Jag tänder till direkt och just nu känner jag mig bitter på precis allt och alla. Inatt skällde jag ut J så det stod härliga till. Slutade med att vi somnade redigt osams. Och även om han bara var glad och försöke skoja och vara rolig så blev jag helt tokigt förbannad. La han handen på golvet så skrek jag att 'det skulle han för i helvete passa sig jääävligt noga med för nog faaan hade jag grannar som för i helvete sov så här dags, jääävla idiot, och nog faan skulle han åka ut om han så bara vågade ta ett jäävla andetag till, för nog i helvete hade han ingenting att  tänka med eller vad var det för jävla idiots satans pucko??'.. på den nivån var det. Och på den nivån är det fortfarande. Hugger på allt och jag förtstår inte varför.. Har precis skickat iväg hotfulla sms och tryckt bort telefonsamtal av rent hat. Jag fattar inte! Jag som brukar vara lugnet själv så här dags i månaden.. tro på fasen att det kommer bli ett helvete om någon vecka då mitt humör i vanliga fall blir riktigt otrevligt.. Månne inte detta hålla i sig.
gaaaah.. är det mina hormoner som är uppe i varv och fördärvar livet för mig (mest för alla andra)?
Åsa har försökt muntra upp mig med skämt nu.. vi får se om det funkar..
Känns som att jag ska dra ur telefonjacken nu, så att jag slipper fräsa ifrån åt stackars oskyldiga människor.. Och sen får det banne mig bli sängen. För nu är ett storbråk på gång här hemma.. men inte fasen var det mitt fel den här gången.. var banne mig pappa som råkade snudda till min stol och inte tvärrtom!  ...hmmm...

Jag blir galen på mig själv snaaaaart!

Maja