Majas Afrika 2008

Nu har jag gjort mer an halva tiden har i Ghana. 1,5 manader kvar sen ar jag tillbaka i Sverige. Sverige som snurrat till och blivit vintervitt! Jag blev sa avundsjuk nar jag fick hora att ni fatt den forsta snon! Det ar en av de basta kanslorna jag vet! Nar man gatt och lagt sig till en bar grasmatta for att sen vakna upp och allt ar vitt och snon faller ner! Det ar sa vackert!
Har kanns vintern valdigt langt borta da sommarvarmen dundrat in nu. Det har varit varmt forut men nu ar varmen nastan bedovande! Redan nar jag gar ivag till skolan pa morgonen ar det over 40grader varmt. Jag forstar inte hur ungarna orkar halla igang som de gor i den har hettan. Men for dom ar det val smapotatis! Jag har t.o.m fatt lov att kla av flera barn i skolan deras tjocktrojor, riktiga ylletrojor! Jag forstar inte :)

Annars har storre delen av mina tankar befunnit sig hemma i Sverige den har veckan. Jag har inte kunnat tanka pa sa mycket mer an Christoffer. I torsdags forra veckan skadade han sig i en maskin pa jobbet och sedan dess har han legat pa akademiska i uppsala. Fyra avskurna fingrar pa hogerhanden.. men efter att ha opererats forst i 11timmar och sen ytterligare en gang ser det nu bra ut och nu hoppas vi bara att handen ska ga att anvanda.. Mina barn ber for honom och jag har pratat med honom nastan varje kvall. Vips ar afrika alldeles for langt bort! Ar ju nu jag hade velat vara hemma och sitta hos honom pa sjukhuset. Men han har haft sin familj hos sig och han ar positiv och sa duktig.
Min lilla skrutt.

Jag spaltar upp lite av det som ror sig i mitt huvud just nu:

dodsfall: Jag vet inte ens vad jag ska saga langre. Men den har veckan dog en flicka i arskurs 2. Nu har det dott ett barn i byn nastan varje vecka och av EXAKT samma anledning!!
Jag kan inte skriva mer om det nu for jag kanner mig bara alldeles matt! Det maste ske en forandring har!!

floden: Sist skrev jag om floden i byn som vi inte ror pa tisdagar pa grund utav flodens andar. Man far inte ta vatten dar men man far heller inte arbeta vid floden da. Just nu haller dom pa att fixa med vagen, dom gor nagon slags bro over floden. Och alla vet att pa tisdagar jobbar man inte dar. Men det gjorde dom forra tisdagen. Och ve och fasa! Deras traktor korde fast och sjonk ner i gyttjan.
Och den "slapptes" inte upp foren byn pa torsdagen hade tagit dit en stackars liten get som dom offrade efter att ha latit den sta fastbunden i solen i flera timmar. Men efter att dom offrat kom alltsa traktorn los.. Och nu kommer det dar leva vidare i minst hundra ar till! :)

barnvisor och sagor: Det ar ganska intressant att se hur bocker, sanger och sagor for barn har skiljer sig fran de hemma. Nar jag jobbar i biblioteket hela dagarna hinnar jag bladdra i en hel del av barnbockerna och de bocker som vi har klassuppsattningar av och som vi hoglaser ur gar ungefar sa har: "..Every morning I wake up erly. I wake up at five o'clock. First i sweep my parents room, then I fetch water for my family and then I clean the house.. then I go to school.." Och det ar precis det alla barnen gor innan de gar till skolan, dom gor monsterjobb innan dom ens gatt till skolan - stadar, tvattar, hamtar vatten. For att sen jobba annu haradare efter skolan.
Skulle jag skriva en saga om min egen barndom: "Jag blir vackt klockan sju, da satter jag mig framfor barnprogrammen och ater min iordninggjorda frukost innan jag sen klar pa mig kladerna mamma lagt fram och gar over vagen till skolan.." Hmm.
Barnen har manga sanger som dom sjunger garna och ofta. En av dom tycker jag ar makaber: "... mommy, mommy I am sick! Call the doctor before I die..." osv. Sana sanger ska inte barn ens kunna!

Barnvisor som "huvud, axlar, kna och ta" sjunger dom ocksa har. Men dar har dom lyckats klamma in att "alla kroppsdelar tillhor gud!" och overhuvudtaget handlar nastan alla sanger och sagor om gud pa nagot vis. Det kretsar valdigt mycket kring honom. I studiematerialet for barnen vi har i biblioteket om hiv/aids star det att det ena riktiga botemedlet mot aids ar att be till Gud.
Mycket handlar om doden och sjukdomar. Sant som svenska barn inte ens vet finns. Sant far man lara sig redan pa dagis har.

____


TACK! For era kommentarer om sjukforsakringen! Jag onskar att jag hade borjat tanka pa det har tidigare for nu borjar tiden rinna ivag och jag kanner mig stressad. Men battre sent an aldrig och det finns verkligen sa mycket som behover goras har.
Jag och Ronja ska halsa pa nagra familjer under den har helgen och det ar en familj som vi har bestamt oss for att hjalpa lite extra. Jag skrev om dom i borjan: den forstandshandikappade mamman med de nyfodda tvilligarna och de alldeles for manga barnen, pappan som ar for svag for att jobba.
Dom ar en av alla de familjer som behover hjalp och jag traffade tvillingflickorna i torsdags: dom var pyttesma och sjuka i malaria. Utan forsakring men vi betalade for deras medicin sa malarian kommer att bli bra. Men dom far ingen mat och vaxer inte alls sa det ska vi hjalpa till med.
Ni gav mig nya tankar med hur man skulle kunna lagga upp det har med pengarna om vi lyckas skramla ihop nagra. Jag ska samrada med mina kloka foraldrar och forsoka fa ihop nagot. For det vore underbart om vi kunde hjalpas at att gora lite nytta och skillnad har. Jag blir starkt av era fina ord varje gang jag kommer hit men kanns fint om jag kommer kunna ge lite av eran karlek till de har barnfamiljerna ocksa. Ni ar fantastiska!

Mina barn ar verkligen fantastiska och var och en har dom sina sma egenheter som jag aldrig kommer att glomma.
Men det finns en pojke: Atta Isaak number 2. Han kom till barnhemmet tillsammans med sin tvillingbror (number1) som de tva forsta 2006. Innan dess bodde han i elfenbenskusten tillsammans med sin familj men nar deras pappa dog och deras mamma var sjuk flyttade dom till Ghana och Banko ihop med sin mormor, nar aven hon dog flyttade dom alltsa in pa barnhemmet 2006.

Isaak ar 13 ar och han ar den som verkligen tanker pa sitt tidigare liv. Ibland gar han verkligen in i sig sjalv och jag onskar att jag kunde radda honom fran alla hans morka tankar!
Han pratar mycket om sin mamma hemma i elfenbenskusten. Senast igar berattade han att snart ar han gammal nog att resa tillbaka och halsa pa henne. Och han har mal i livet att fa ett bra arbete sa att han ska kunna ta hand om sin mamma sa smaningom. Jag har sett breven han skickar till henne..

Det ingen av tvillingarna vet ar att deras mamma ar dod. Hon dog i samma veva som dom flyttade till Banko och det kanns sa fruktansvart att dom inte vet om det! Jag vet inte varfor ingen berattat det for dom? Det lattaste hade val varit att beratta det pa en gang, latit dom ta smallen da. Nu lever dom pa hoppet av att snart fa traffa henne igen och det gor verkligen ont i hjartat att sitta dar och lyssna nar han pratar om sin mamma.. som han ska ta hand om nar han blir stor. Men som ar dod. Det kommer bli fruktansvart nar dom far veta det, och det kanns sa hemskt att jag vet men inte dom.

For nagra dagar sen satt jag ute och skrev i min dagbok, Isaak kom fram till mig och vi borjade prata om dagboken.. varfor jag skrev den.. jag berattade hur bra den var for alla mina tankar. Imorse innan jag akte till Effiduase kom han och gav mig ett brev. Det ar ett brev jag kommer spara for resten av livet! I det bad han mig att kopa honom en dagbok for hans tankar. Det har jag gjort nu. Och det ar nagot jag med gladje kommer ge honom nar jag kommer hem idag. Jag tror att den dagboken kommer gora honom sa mycket nytta! Han har sa mycket tankar och funderingar.. Alskade lilla Isaak. Jag hoppas att det kommer latta lite for honom nar han far satta ord pa det han tanker.

Han ar helt oslagbar!

Den gagna veckan i korthet:

Pengar/begravning/Intriger: Bara timmar efter att Mensah Oberta dog i lordags holls hennes begravning. Tidigare trodde jag att man holl begravningen 1-2 dagar efter ett barns bortgang for att man sa fort som mojligt ville lamna over barnet till Gud. Det tyckte jag lat fint. Men nu har jag fatt veta att aven det har handlar om pengar. Eller rattare sagt: avsaknaden av pengar. Nar en vuxen manniska dor vantar man ca 2 veckor med begravning for att alla ska hinna resa dit och man ska hinna organisera det ordentligt. Det laggs valdigt mycket pengar pa en san begravning. Dom pengarna vill man inte lagga pa ett barn. Det kostar ocksa att ha den dode pa ett barhus och det vill man ocksa undvika. Darfor begravs barnet med en gang, utan att behova lagga nagra pengar.
Pa eftermiddagen i lordags promenerade jag och Ronja tillsammans med varan papa Adjei genom byn pavag till Obertas familj. Min papa hade tidigare samma morgon predikat i kyrkan om hur viktigt det var att man holl sams, var god, inte stallte till nagot brak. Overhuvudtaget ar han en man som lever sa fridfullt det bara ar mojligt. Tro om jag blev chockad nar ett ruskigt brak brot ut mellan honom och en annan man! Jag forstod ingenting eftersom dom skrev pa Twi men dom var riktigt osams, puttades och skrek. Folk forsokte ga emellan men det bara fortsatte.
Vi gick darifran och lamnade Adjei at sitt brak, det kanske var dumt men vi ville inte missa begravningen.
Den har fighten ledde iallafall till sjukhusbesok och polisanmalan - min lilla lugna indiepapa!

Men om det anda hade slutat dar!

Kofi, aldsta sonen, hade fatt nys om braket och sprungit till undsattning. Med en sten hade han slagit den andra mannen och det hade blivit kaos!

Nar det blivit morkt fick vi besok pa barnhemmet. Jag forstod ingenting men vipps hade Adjei slangt sig over muren och ut i morkret pa farmen och sa var han borta. De andra vuxna sprang mot utgangen, folk skrek och forde ovasen. Alla barnen skrek och grat. Det var riktigt kaos och ingen kunde beratta vad det handlade om.

Jag fick in alla barnen i huset och sen stangde vi in oss pa mitt och Ronjas rum allihopa. Utanfor lat det som ett 3e varldskrig och barnen var sa radda. Ronja grat. Jag forsokte halla mig lugn - forsokte tanka ut vad jag skulle gora med barnen om braket flyttade sig in i huset. Stamningen var hemsk! Och det blev inte battre nar Kofi rusade genom huset med en stor trapak.
Barnen somnade livradda i var sang den natten. Helt vettskramda!
Efter incidenten i byn med Adjei och Kofi hade mannen de brakat med tagit med sin bror och tva andra vanner hade rest dit fran Kumasi for att ge igen. Det var kniv det var pak. Det var kaos.
Nu ar det polisutredning och en hel karusell har snurrat igang. Ska bli spannande att se hur sant gar till.. Men den dar natten var hemsk!! Jag ville bara halla om varenda unge! Sa hemskt att dom ska behova uppleva sana dar brak!

onda andar: Mycket har handlar om andevasen och min papi pratar ofta om onda andar. Nar jag lag pa sjukhuset reste Ronja ivag till sjo over helgen ihop med nagra andra volontarer. Da hade Adjei en lang genomgang med henne om den sjon. Hon fick inte under nagra som helst omstandigheter bada! Och det var inte parasiterna han syftade pa utan det var andarna det handlade om.
Tydligen  trodde manniskorna som bor dar omkring valdigt starkt pa andarna i sjon och om nagon ar pa vag att drunkna dar forsoker dom inte radda personen for det skulle upprora andarna. Och ju fler manniskor som drunknar, desto lugnare blir andarna. Ronja badade inte.
Vi har ocksa en flod i varan by (back, pol) varje mandagskvall fylls alla tunnar pa garden upp sa att vi ska ha tillrackligt med vatten till nasta dag. For pa tisdagar ror man namligen inte flodvattnet. Floden ar dopt efter veckodagen Tisdag och ingen trotsar dess andar och ror vattnet den dagen. Man ater heller inte fisk fran den floden.. de som har gjort det har svullnat upp till dubbel storlek. Det har papi berattat.

julklappar: jag kan inte lata bli att ga i julklappstankar! Nar jag kommer hem till sverige igen ar det mitt i julmyset och jag ser verkligen fram emot det. Da ligger snon forhoppningsvis och den riktiga vintern har tagit fart.
Men nar jag promenerar runt pa marknader har i den 40gradiga hettan kan jag inte lata bli att tanka pa vad roligt det vore att ge det.. eller det... eller det.. Det ar verkligen bara smasaker men som jag verkligen forknippar med min tid har sa det ska bli sa roligt att plocka med sig nagot hem! Det blir inga dyra och flashiga julklappar i ar men jag har iallfall en kansla forknippad med var och en av dom. Jag hoppas kunna formedla lite av det till er!

gatuforsaljare: i staderna har ar det helt galet! Trafiken ar sinnessjuk, jag ar alltid livradd nar jag vistas i den men mitt i allt kaos, alla avgaser och i solens stekande hetta sa gar det runt gatuforsaljare. Inte pa vagkanten, utan mitt i vagen. Mitt i korfaltet. Dom bar allt pa huvudet och det ar bara att veva ner rutan sa kan du kopa allt fran bullar till diskmedel, bocker, klader, skor, mat! Allt saljer dom. Mitt i allt kaos.

fruktfarmer: i byn ar vi nastan helt sjalvforsorjande. Allt finns, och har man det inte pa sin egen gard sa byter man det till sig fran grannen. Det jag alskar mest ar alla fruktfarmer! Det ar stora skogar dar man bara kan promenera runt och plocka sina egna apelsiner, mandariner, bananer, applen, annanas, och all inhemsk frukt. MMMM. Smaken pa frukten gar inte pa nagot satt att jamfora med smaken pa det man koper hemma i Sverige. Sa solmoget, sa gott!
Det ar nagot jag verkligen kommer sakna. Nar jag hade en urinvagsinfektion sa behovde jag nagot surt att dricka for att forsoka bli av med bakterierna. Da knatade jag bara ut i farmen och plockade mina citroner. Sa underbart! :)

idrott: for nagra dagar sen nar jag satt och jobbade i biblioteket sa stormade en hel klass in och skulle ha idrott. I biblioteket! Vips hade dom arrangerat om borden och var i full gang med att ha pingisturnering. Men har ar det inga pingisbord och riktiga material som galler! Nej dom anvande det vanliga bordet, la over en planka som nat, hade hemmasnickrade racketar och en boll gjord av en deokula.
Jag satt med stora ogon och bara tittade!

ringworm: Ronja har fatt parasiter! Det borjade med en ring pa laret.. som vaxte.. sen pluppade det upp i ansiktet.. och sen ytterligare en i ansiktet.. och nu vet vi vad det ar. Det heter ringworm, sa ringmask?! Det ar iallafall parasiter under huden och jatteackligt! Hon har kopt sig en kram idag sa jag hoppas att det forsvinner snart.. det smittar tydligen latt och vi delar sang sa det star val inte pa foren dom har klattrat over pa mig.
Barnen har nagot som liknar ronjas ringar. men dom sager att det ar nagot annat, nagon barnsjukdom. Men jag tror allt att det ar samma. vart skulle ronja annars ha fatt det ifran? Snuskigt ar det iallafall.


En liten uppdatering!

Jag skulle vilja be om eran hjalp.

Men tankte forst skriva om min lordag:
Det borjade redan pa morgonen nar jag och Ronja stod och borstade tanderna ute pa garden. Helt plotsligt kommer nagra vuxna springande med en flicka pa ryggen.
Vi bor precis vid byns sjukstuga och det var dit dom var pavag med henne. Hon var helt lelos och man sag direkt att det var allvar.
Ronja gick nara men jag holl mig lite langre ifran men flickan var medvetslos och jag forstar inte varfor man tar henne till sjukstugan. Dom kan inte gora nagonting dar. Men efter en stund kom en taxi och dom akte ivag till sjukhuset i Effiduase. En av skoterskorna berattade att flickan hade haft malaria men att det overgatt till nagot pa a- jag vet inte vad det heter men det har i allafall med kroppens roda blodkroppar att gora. Malariaparasiterna slar ut dom och nar den andra sjukdomen tagit over ar kroppen nastan tomd pa det roda i blodet?!
Familjen hade hallt flickan, som heter Mensah Oberta och gar i min vardsysters klass (motsvarande 9an), hemma eftersom dom inte hade nagon sjukforsakring och darfor inte hade rad att ta henne till lakare...
Dom hade bett for henne, fastat, gjort allt dom bara kunnat. Men inte tagit henne till sjukhus. Far man medicin mot malaria tar det 3 dagar sen ska man vara pa battringsvagen igen. Far man hjalp ar det en sa valdigt latt sjukdom.

Hon fick inte den hjalpen. Hon var dod innan de kom fram till Effiduase.

Sa fruktansvart nar det hade varit sa latt att undvika!

Veckan innan jag kom till Banko dog en annan flicka pa skolan, for 3 veckor sen begravde vi flicka nummer tva och i lordags den tredje.

Och det ar sa pinsamt latt att undvika! Mina tarar forsar nu for jag ar sa arg!! Jag ar sa arg over att pengarna pa varan jord ar sa fruktansvart orattvist utdelade!!
Foraldrar har maste lata sina barn do for att dom inte har rad att ta dom till sjukhus! Pengarna det handlar om ar inte ens en svensk timlon!!

Det ar har jag vill att ni ska hjalpa mig! Eller inte mig, utan alla barn i min by som ar utan sjukforsakring men som fortfarande kan ges en chans att overleva nar (har skriver jag inte ens om) dom blir sjuka!

Jag ska forsoka forklara hur det gar till med sjukforsakring har:

Sen ett par ar tillbaka tacker er sjukforsakring har all sjukvard, all medicin. Man behover inte betala en krona om man bara har sitt forsakringskort. Det har kortet maste fornyas varje ar och for varje vuxen kostar det 12 cedi / ar (= ca 70 kronor for ett ar). Nar foraldrarna har den har forsakringen ingar alla deras barn under 18 ar. Det enda kostnaden for barnen ar 2cedi (12 kronor) for sjalva kortet och fotograferingen. Plus resan for att ordna det men det galler inte manga kronor.

Som ni ser ar det egentligen inga pengar det handlar om! Men har galler det verkligen liv eller dod. Och det ar sa valdigt manga barnfamiljer i bara min by Banko dar de inte har rad att betala den har forsakringen. Dar vill jag att vi ska hjalpas at for jag vill inte att fler barn dor nar det ar sa latt att undvika det!

Sa snalla fundera lite pa det har. Sa kommer jag att skriva igen nar jag vet hur jag ska fa pengarna fran er till mig och vidare till dessa barn.
Jag lovar er! Era pengar kommer inte ga till spillo utan vartenda ore kommer att radda liv!

Lova mig att ni funderar pa det sa hjalps vi at att radda dessa ungar!


All min karlek!

Medan min svenska familj ar och gottar sig i norra afrika den har veckan tankte jag ga in lite narmare pa min afrikanska familj!
(vissa namn skriver jag uttalet pa och inte stavningen, for den har jag ingen aning om :)

Adjei: Min pappa och en riktig stalfarbror! Men han ser ut som en liten indie och han pratar precis sa ocksa :)  Han ar valdigt annorlunda om man jamfor honom med andra man har. I byn dar vi bor ar det fortfarande ganska stor skillnad pa kvinnosysslor och mansysslor. Mannen har inte sarskild stor del i barnens uppvaxt och dom kanns over lag valdigt ointresserade av sina familjer..
Adjei hjalper till overallt! Han ar larare och har jobbat som det i Banko i 20 ar. Ar det nagon som behover honom sa staller han upp direkt! Det spelar ingen roll vad det galler: arenden, mat, pengar, radgivning, trost. Han ar dar!

Nar jag lag pa sjukhuset lamnade han inte min sida en sekund. Han gjorde att det inte kandes sa farligt att ligga pa ett sjukhus i ett helt frammande land. Han tog verkligen hand om mig! Han spolade min toalett nar jag var for svag for att gora det sjalv! :) (man maste sjalv ta en hink), han la ut pengar for mig nar jag inte hade rad, han servade mig med kex och festis, han laste tidningen for mig och bad for mig varje kvall!

Adjei ar valdigt troende och han ar aktiv i kyrkan har och haller ofta i gudstjansterna. En dag ville han fa alla barnhemsbarnen att fasta for att jag skulle bli av med min magsjuka :) haha.
Dock tar han valdigt hart pa kristendomen och gillar inte att den missbrukas. Dar har det skurit sig med hans aldsta son:

Kofi: han ar 25 ar och har flyttat hem till Banko igen efter att ha jobbat och studerat i Accra. Dar borjade han besoka puben och det ar nagot som Adjei inte accepterar.
Jag forstar att Kofi ar uttrakad i varan by. Han ser hemskt olycklig ut och har verkligen ingenting att gora. Nagot nytt jobb eller flytt verkar han inte ha pa gang. Sa har gar ut och dricker sig full istallet.
Visst, han ar 25 ar sa det ar saklart upp till honom. Men han har 5 yngre syskon och 15 foraldralosa barn som ser upp till honom. Och da han missbrukar det genom att gang pa gang komma hem dyngfull tycker jag inte att det ar OK! For det ar verkligen inte sa att han smyger in pa sitt rum om kvallarna nar han kommit hem fran krogen. Nej han kan komma hemkrypandes redlos klockan 11 pa formiddagen! Flera ganger i veckan ranglar han in vid 17.30 tiden da vi ater middag. Ni ska hora braken som bryter ut mellan honom och Adjei! Det ar fruktansvart hur dom skriker och brakar. Jag ar sa ledsen over att barnen maste hora det. Men jag tycker det ar sa respektlost av Kofi att bete sig som han gor. till 90% tror jag att det ar enbart for att provocera sin pappa. Vilket han lyckas med!
Adjei har t o m latit arrestera Kofi vid ett par tillfallen, da kommer polisen och plockar upp honom och han far spendera en natt i fangelset. (vilket verkligen inte ar nagot hemtrevligt litet rum).

Pa tal om fangelse hamnar ganska manga unga man i varan by dar.
Det ar namligen inte helt ovanligt att pojkar och flickor har sexuella kontakter har. Men det slutar inte dar. Kondomer ar verkligen ingenting det finns overflod av! Jag har nog faktiskt inte sett det saljas nagonstans an! Men summan av kardemumman blir ofta en gravid alldeles for ung tjej. Da ser flickans familj till att satta pojken i fangelse och dar far han sitta tills familjerna har gjort upp om hur dom ska losa problemet, hur pojkens familj ska ersatta flickans familj osv. Pojkens familj far lov att hamta ut honom men ofta later dom honom sitta dar for att lara honom en laxa.
Abort har ar olagligt sa det ar ocksa en anledning till att manga pojkar hamnar i fangelse har: Pojken har hjalpt en flicka han gjort gravid att gora en illegal abort och da satter hennes familj honom i fangelse.


Fostina: Ar min monstermama! Jag forstar inte hur hon orkar.. hon har 6 egna barn och 15 extrabarn! (fostina och adjei star registrerade som alla barnens foraldrar). Hon har alltid fullt upp och jag har nog aldrig sett henne stanga in sig pa sitt rum for lite egentid. For nagon san tid finns inte! Och det ar inget jobb hon kan ta semester fran, hon ar mamma at 21 ungar dygnet runt, varje dag, hela aret. Hon ar enastaende!
Men som hon sliter i koket!
Har ater man inte smorgas till frukost eller nagon lattare liten lunch. Nej har ar det lagad mat varje mal! Tank att laga det till 30 personer 3 ganger om dagen, varje dag i veckan! Och har gar det inte att fuska som hemma, har maste allt goras fran grunden. Plockas och malas! Inga genvagar.
Jag ar sa imponerad av denna kvinnan.. ofattbart hur hon orkar ha ett leende pa lapparna samtidigt som hon sliter i koket och 20 personer vill ha hennes uppmarksamhet sammtidigt.

Oberfi, Jaw och Ditchi: 16, 19 och 21 ar gamla. Alla gar i skolan och tva bor borta pa veckorna. Adjei ar hemskt nog valdigt tydlig om vad han tycker om sina barn. Han har rangordnat dom infor oss: Oberfi och Jaw ar bra och smarta! Kofi ar medelmatta och Ditchi ar langt under medel. Jattehemskt!
Men alla 3 gar iallafall i skola pa olika stallen och alla tre ar valdigt trevliga! Oberfi bor i Cape Coast och visade oss runt pa hans enorma college! Det var som en stor stad! Helt enormt: med bara studenter! Jattehaftigt att fa se!
Jaw ar liksom Adjei valdigt troende.

Margret: 14 ar och bor hemma. Jag har inte riktigt fatt nagot grepp om henne men det kanns inte som att hon kan prata om sina tonarsproblem hemma.. om dom nu skulle finnas! Det kanns egentligen inte som att nagon kan prata om nagot personligt i vart hus.. det kanns som att man mest ska halla sig lite pa sin kant.
Hon ar iallafall jattegullig men vi har inte pratat mycket med varandra. Hennes vanner har dock borjat bli gravida, men hon intygar att hon vill vanta med det, utbilda sig och komma bort fran Banko

Anja och Jolland: 7 och 2 ar. Anja ar den i huset som verkar mest radd for att skita ner sig.. jag har aldrig sett henne med en flack pa kladerna :) Hon haller sig lite utanfor barnen och observerar mer kanns det som. Hon ar sa vacker!
Jolland ar en liten skitunge! Han har lart sig att grina sig till allt han vill ha. Jag hoppas vi ska kunna fa lite fason pa honom innan vi aker harifran :)


Lite om familjen alltsa! :)

Den har veckan har jag spenderat pa en sandstrand! Och jag maste saga att jag faktiskt var vard varenda minut av den avkopplingen!
Det blev manga nypressade juicer, melonklyftor och grillad mat! Himelskt gott! Manga timmar liggandes i stranden med ett leende pa lapparna och havets sus i oronen. Helt underbart!
I mandags akte vi in till Kumasi for att boka en bussbiljett med STC. Det ar nog det enda foretaget jag litar pa har. Iallafall nar det galler att transportera sig sjalv. Deras bussar kommer nar dom ska och aker nar dom ska. Iallafall ungefar. Man far rakna med ett par timmars forsening men man kan iallafall vara saker pa att bussen inte redan gatt eller att den inte kommer ga alls.
For sa ar resten har! Man vagar verkligen inte lita pa nagonting och man maste planera noga om man vill ta sig nagonstans. Allt har ar african time! Vilket innebar att klockan ar helt obetydlig! Visst har det sin charm, men nar man ska resa nagonstans ar det ratt skont att veta att det faktiskt kommer komma en buss. Det gor det inte alltid.
Man maste alltid resa dagen innan for att vara pa den sakra sidan. Sa nar det ar dags for min hemresa den 19e december kl 20.00  maste jag lamna byn innan kl 06.00 den 18e. Och da har jag ca 23 mil till flygplatsen :)

Vi hade alltsa satt sikte pa Cape Coast den har veckan! Det ar 4 timmars resa fran Kumasi och var vart ett besok! Vi ska aka tillbaka tid den sista veckan och besoka naturreseravat och lite andra sevardheter. Darfor tog vi verkligen bara en slappvecka nu! Ett slottsbesok hann vi dock med!
Det var valdigt intressant att fa se Cape Cost Castle; ett fort engelsmannen holl till i da de hade makten over Ghana (vilket ar anledningen till att vi klarar oss med engelskan har!). Till fortet togs mangder av afrikaner som skulle skeppas vidare till b.la Amerika som slavar. Vi besokte kallarrummen dar de holls inlasta i vantan pa att batarna skulle komma och hamta dom. Det var sma rum med sma gluggar som skulle fungera som "ventilation", dar holls dom i upp till tva manader utan att slappas ut en enda gang, i de sma rummen kunde det vara flera hundra manniskor och dom fick inte tvatta sig, de gjorde sina behov pa golven, de fick slass om maten och 30% av dom dog dar nere, och fick lange ligga kvar doda.
Jag riktigt kunde kanna lukten nar jag gick runt dar nere! Fruktansvart men faschinerande!

Nar vi gick av bussen hade vi inte en aning om vart vi skulle. Sa vi fick helt enkelt be en taxichauffor kora oss nagonstans dar vi kunde bo: Bra men billigt och nara havet!

Vi tankte borja med en natt dar och sen byta guesthouse nar vi orienterat oss lite battre. Men vi bestamde oss for att stanna. Havet var precis utanfor dorren och alldeles lagomt!

Tyvarr verkar manniskorna har inte forsta vilken guldgruva deras kustremsa ar! Dom skulle kunna tjanta multum pa de dar milen av sandstrand som dom har. Men istallet anvander dom storre delen av den som soptipp. Det var riktigt trist att se! All fin sand, alla palmer. Allting forstordes av hogarna av sopor och smuts.

Men vi tog en taxi och hittade en strandbit som dom anda tagit vara pa. Den lag precis vid slottet och det fanns en strandrestaurang och dar spenderade vi vara dagar. Vattnet var rent, fint och inte ens avsvalkande! :)

Lite priser:

Bussresa med STC Kumasi- Cape Coast: 45 kr
Boende vid havet/natt/person: 45 kr
Varm maltid: 30 kr

Jag gillade verkligen Cape Coast. Alldeles lagomt stor stad. Vill man koppla av vid havet gar det jattebra bara man hittar bort fran soptipparna :) C C ar battre an Accra. Mycket sevardheter om man tar sig tid till det! :)
I december aker vi tillbaka!

Jag vet att ni vill lasa om min afrikan-mamas mat! Och tro mig; Den vill jag verkligen beratta om! Men jag vill gora det med bilder sa att ni far se ordentligt. Men nu ar jag pavag ner till havet for nagra dagar, men nar jag ar hemma igen ska ni fa bild och text! :)

Att vara har ar en san kanslomassig karusell!
Darfor tankte jag dela upp det.. sa da kanske t.o.m min kara pojkvan kan orka lasa det; han kan ju namligen lasa en kansla i taget sa blir det inte sa langt ;)

Lycka: Nar vi akte fran effiduasi forra gangen tittade jag och ronja pa varandra dar vi satt bredvid varandra i taxin. Det haftigaste var att vi just da hade exakt samma kansla: Det har ar lycka! Det ar verkligen svart att beskriva det men precis dar och da kande jag mig sa galet lycklig! Jag hade en san underbar kansla inombords!
For dar satt vi: tva obrunis (som vi kallas har, barn och vuxna skriker det var man an gar; obruni! obruni! = vit manniska! vit manniska!), vi satt ihoptrycka i baksatet pa en taxi. I framsatet satt en gammal man med ett trad utstucket ur fonstret och med en tupp i knaet. Bredvid oss i baksatet satt 3-4 andra och det var sa trangt och svettigt! Fran bilradion danade det afrikansk musik pa hogsta volym, vi hoppade och studsade runt pga. alla gropar och hal i vagen. Det roda dammet fran vagen yrde in i bilen och allt var bara ett enda kaos egentligen! Men jag kande mig sa jakla nojd med livet just da!! Allt var bara sa perfekt! Att bara sitta dar i en overfull fallfardig taxibil, mitt ute i skogen pa en forfarlig vag, tillsammans med en hel hog afrikaner och en tupp. Med deras underbara musik som vibrerar i hela kroppen!! Och med varldens finaste landskap som svishar forbi utanfor fonstret! underbart! Helt underbart!!


Sorg: Vi bor i en liten by men anda ar det begravningar hela tiden. Varje lordag-sondag ar det manga, manga begravningar pa en gang. For att folk ska slippa resa sa manga ganger fram och tillbaka sa organiserar man ihop det. Sa festerna halls ihop. (ja det ar riktig fest har nar det ar begravning).
Vi fick snabbt lara oss att: skulle vi sy upp ett kladesplagg skulle det vara en begravningsdress. For det kommer bli valdigt manga sana. Ni ska se hur vackra alla har ar nar det vankas begravning eller fest. Klanningarna ar sa vackra! Och mannen ar helt underbara i sina skynken!
              Begravningarna har ar oftast valdigt intressanta att ga pa! Det ar sa mycket fart och flakt och man firar verkligen manniskan som gatt bort. Har vill man inte odsla tid pa att sorja; Sjalen har vandrat vidare och da ska man hedra personen med en stor och glad fest!
Men forra lordagen var det begravning for en av flickorna pa skolan. Hon dog sent pa fredagsskvallen i tyfoid.
Nar en aldre person har dor vantar man ca 2 veckor for att alla slaktingar ska hinna samlas. Men nar det ar ett barn vill man inte vanta. Da halls begravningen med en gang.
Och det var verkligen hemskt att se hennes familj. Dom var verkligen mitt uppe i sorgen och hade inte fatt en chans att forsta an. Hon hade bara varit dod i nagra timmar.. Och dar stod vi mitt uppe i allting!

Jag visste inte hur jag skulle uppfora mig!

Vi gick dit tillsammans med vara barn. Alla hade blivit tillsagda att ta pa sig skoluniformen och sen skulle hela skolan samlas hos flickans foraldrar. Hela byn var dar. Alla stod utanfor deras staket och barnen marcherade, spelade och sjong.
Jag och Ronja blev inbjudna att sitta tillsammans med hennes familj inne pa garden.. det kandes sa hemskt! Men dom vill verkligen att man ska fa se deras varld fran insidan! Sa pa ett satt ar jag valdigt glad for att dom tar hand om oss sa, men samtidigt kande jag mig sa himla obekvam.. jag visste inte hur jag skulle uppfora mig..
Flickans farmor och mamma gick runt runt och grat och skrek upp mot himlen. Flickan lag nerbaddad i sin sang men nar det blev dags att ga in och saga farval till henne avbojde vi tva.
Tillsammans gick sen hela byn med hennes kista till kyrkogarden dar hon sen begravdes.
Det var mycket tal, sang och musik. Men det var en sa hemsk och sorglig stamning, inte alls som de tidigare begravningarna.
Och det varsta var att barnen visste precis vad de skulle gora. Det var inte alls nagot konstigt att de skulle pa en klasskamrats begravning. Det ar sa fruktansvart :(


Frustration: Jobbet pa skolan gor mig verkligen frustrerad! Trots att det stundtals ar jatteroligt ar jag nu helt overtygad: JAG KOMMER ALDRIG ATT BLI LARARE!
Jag trodde att jag hade ett helt okej talamod. Men har har jag verkligen hittat en om punkt. Jag klarar inte av att det ar sa oorganiserat som det ar pa skolan! Och det som gor mig mest frustrerad ar ju att jag inte kan gora nagot at det, det ar bara att gilla laget men det ar det som ar varst! Jag har sa svart att bara gilla laget!
Jag alskar verkligen ungarna, vi har haft en p-5klass flera dagar (da deras larare har skitit i att dyka upp) och det har verkligen gatt jattebra.
Men vi borjar fa slut pa ideer men far ingen hjalp av huvudlarare eller rektor. Dom har valdigt svart att forsta att det ar sloseri med barnens tid att vi undervisar saker som ar helt orelevanta! Jag hjalper sa garna till! Men det ar sa svart for oss som inte har en aning om vilken niva barnen ar pa, vad det egentligen ar de jobbar med och vad de maste hinna med! Att lararen forsvinner en vecka utan att meddela ar liksom inget problem! Jag blir sa frustrerad nar dom bara skiter i sina elever. Och nar vi ber om deras planering tittar dom pa oss som att vi ar dumma i huvet?!
      I fredags grat jag ocksa infor hela skolan. Lararna tyckte inte att lagstadieeleverna hade stadat skolan sa bra som de borde (varje skoldag borjar med att barnen ska stada skolan). Sa da radades dom upp och blev slagna. Igen.
Saken ar den att dom verkligen inte bara slar till dom for att markera. Dom tar verkligen i! Dom slar gang pa gang pa gang och dom slar sa hart! Barnen skriker av smarta och dom bara slar igen.
Och dar stod vi, utanfor biblioteket och sag pa! Det gick inte. Jag klarade inte av att se det. Sa vi gick till huvudlararen och forklarade som det var: Vi vet att ni gor sa har, men i sverige gor man inte sa och vi har aldrig varit med om det forut. Det ar inte okej och vi klarar inte av att sta och titta pa. Darfor valjer vi att ga harifran och vi kommer inte att komma tillbaka idag.
Trots att jag saklart ville skrika SLUTA sa visste jag ju att det inte funkade sa. Dom gor sa har, barnen bestraffas i skolorna i Ghana. Men jag stodjer inte det, och genom att lamna skolan sa tyckte jag anda att vi visade vart vi stod och vad vi tyckte.
Men da avbrot huvudlararen alltihop. Dom slog inga fler av barnen. Sen samlades alla larare med oss i biblioteket och vi gav var sida och de gav deras. Det kandes skont att fa ventilera det. Huvuvlararen sa att det aldrig skulle handa igen, rektorn betedde sig som att han aldrig hade hort talas om att nagon blev slagen. Att det var ju olagligt! Det skulle aldrig handa igen.. Jag vet saklart att det bara ar skitsnack. Att barnen redan samma dag blev slagna i klassrummen nar de gjorde ''fel'' Men det kandes anda skont att fa ha sagt vad jag kande och beratta om hur det gick till pa skolor i Sverige. Hur avlagset det var for oss.


Avkoppling: Igar akte vi in till Kumasi for att fa lite tid for oss sjalva. Sa jag och Ronja tog in pa ett hotell for en dag :)
Det ar valdigt varmt har men man far inte bada i sjoar eller floder pga. parasiter som kan ta sig in genom sar pa kroppen. Dessutom ar det heltackande  klader som galler, sa vi var riktigt sugna pa att fa lufta magen lite! Darfor valde vi att ta en paus fran barnen och aka in till stan for att lagga oss vid en swimingpool istallet! Det var sa skont! Och det var verkligen valbehovligt med en heldag for avkoppling! Farskpressad apelsinjuice och smorgasar smakade godare an nagoinsin! Och vadret var helt perfekt! Det var molnigt sa solen stekte inte, vilket betydde att man kunde vara ute utan att branna ihjal sig. Jag anvande dock min spf50 (som vanligt) men ronja fuskade och brande sig. Sa trots en mulen dag tar verkligen solen. Det ar galet hur stark den ar. Men sa skont vi hade det! En riktig toppen dag, bara vi tva. Och forsta dagen pa evigheter som jag fatt prata svenska! Det var ocksa en skon kansla! :)


Smarta: Vi hann inte mer an hem till barnhemmet sa var den avkopplande kanslan ett minne blott. En av flickorna, Gifti, hade varit vid vattenpumpen och klamt sonder sitt finger. Och da menar jag klamt SONDER sitt finger! Det var det varsta jag har sett! Det var djupa hack och pa tre stallen hade gult fett vallt ut. Det var blatt och bojt och sa ont!!
Nar jag sa att vi maste ta henne till sjukhuset sa skrattade dom bara. ''Vad skulle det vara bra for?? Det var ju bara ett litet skrubbsar!'' Sen korde dom ner hennes hand i en hink med flodvatten (som jag inte ens tvattar handerna i for det ar sa skitigt!!). Jag blev sa arg!! Tillslut fick jag hennes sjukkort och sen akte jag och Ronja tillsammans med henne till Effiduasies sjukhus. Dar fick vi hjalp direkt (eftersom vi ar vita). Hon fick tre sprutor, och sen satte dom igang att grava i hennes finger for att slutligen sy ihop det.
Vi fick kampa for att halla henne stilla innan bedovningen varkat. Hon skrek och grat och det var valdigt jobbigt. Ronja svimmade nastan!
Jag sag hur hon vacklade till och bad om att fa ga ut. Sen blev hon staende i dorren och hon gungade fram och tillbaka och skrek ''jag hor ingenting! jag hor ingenting! det bara tjuter det tjuter!!'' sen blev hon vit, sen blev hon ljusgron och hennes lappar var helt kritvita.. det sag ut som nagon malat henne med tavelkrita. Jag var livradd for hon var sa livradd!! Det var jattehemskt men hon kom tillbaka. Dock ar jag orolig for henne for jag har sett flera ggr att hon har yrsel. Jag vet inte vad det kan vara?


Gladje: Gladje kanner jag hela tiden och jag ar sa glad over att vara har! Tiden borjar rinna ivag men samtidigt kanner jag att jag tar vara pa dagarna sa jag kanner mig inte stressad. Jag tror jag kommer vara alldeles nojd nar jag aker harifran!
Men jag har borjat dromma sa konstiga saker om er dar hemma! Nastan varje natt ar jag hemma fran afrika och traffar er alla igen i konstiga situationer! Det ar jattekul :)
Men jag ar glad for varje dag jag har har i Ghana. Och jag blir jatteglad varje gang jag laser era kommentarer! Ar jatteroligt att logga in har och lasa det ni skriver! Sa ni som ar daliga pa att kommentera far garna borja ;)

Jag saknar er dar hemma!! Njut av hosten at mig!!

Kramar fran varmen i Banko!

Jag trodde att jag hade varit med om askovader hemma. Men tjii fick jag nar det igar natt brakade los har!!

Jag vaknade av varldens dan. Det lat som en explosion, huset vibrerade och jag hoppade en meter upp i luften! Askan danade! Jag har aldrig hort ett sant ljud! Och hela rummet lystes upp av blixten! Strommen forsvann samtidigt. Sa lampan ute i hallen (som barnen har om de behover ut pa toaletten om natten) slocknade och flaktarna stangdes av. Sa det blev varmt och fuktigt! Och ovadret fortsatte.

Det danade pa himlen och i samma sekund som askan mullrade kom blixtrarna och lyste upp allt. Ovadret var precis ovanfor oss! Regnet OSTE ner! Aven fast jag hade oronproppar i kunde jag inte for mitt liv somna om, ljudet av regnet som forsade var alldeles for hogt! Det lat som vi stod mitt i ett vattenfall.
Jag och ronja holl varandra hart i handerna och knep ihop ogonen! Hoppades pa att ovadret skulle dra bort. Men det ville inte ge sig! Huset rorde sig i stormen! Efter ca 1 timme lyckades jag somna. Men den mullrande himlen och blixtarna fortsatte i samma styrka! Helt obeskrivligt!

Sophie, en tjej fran england. Som arbetade som volontar pa samma barnhem ett ar tidigare ar tillbaka dar nu for att halsa pa. (kanske redan har skrivit om henne?) Iallafall sa madde hon inte bra den har natten. Hon fick lov att spendera den pa toaletten. Problemet ar bara att toaletten ar utomhus och att dorren inte gar att stanga. Sa dar satt hon, magsjuk och med regnet som piskade henne hela tiden!! Hon fick vada tillbaka genom vattnet nar hon antligen vagade ga in och lagga sig.

=)

Jag hade laddad for att skriva ett ordentligt inlagg nu kvallen innan vi ska resa vidare till Kumasi.
Men imorse blev jag dalig och har varit sangliggandes hela dagen. Jag hann precis logga in har och skriva in overskriften och sen fick jag rusa upp pa rommet for att krakas. Jag hoppas verkligen att det ar nagot tillfalligt for imorgon kl 05.45 hamtar en liten ranglig minibuss upp oss och vi ska resa genom ghana upp till kumasi - ha rundvandring dar och sen vidare ut till vara familjer och deras hus|hyddor. Det har varit helt okej att vara sjuk idag, for pa hotellrummet har vi a|c men det kommer vi inte att ha dar vi bor, det kommer heller inte att finnas dusch. Och det har jag kant mig helt okej med! Men nu nar jag ar sjuk sa borjar jag oroa mig. For sa lange man ar frisk sa ska det ju funka! Men jag vill inte ma som jag mar nu i 40gradig varme utan luftkonditionering.. Men den som har gett dig in i leken far val kanske leken tala..

Jag ska forsoka sumera lite av veckan trots att jag kanner mig som ett vrak for det ar val knappast mina magsjukor ni vill lasa om >)

Egentligen ar jag helt stum over allt jag har fatt se.. det gar inte att satta ord pa det och allt kanns valdigt overkligt! Det ar en san sjuk kontrast mot hemma! Det ligger sma barn langs vagarna pa papperskartonger, och varan koordinator berattade att de bor sa. BARN! Det gor sa ont i hjartat att se det! Men vill bara ta alla i sin famn!

Vi har besokt ett par markander ocksa. Det var som att resa i tiden och besoka en helt annan varld! Det var sa mycket nya dofter och intryck att man inte kunde ta in nagonting!!
Och overallt pa markanden  salde de mangder av kott (tex grishuven) som lag i varmen och ats av flugorna.

Igar tog ocksa vara guider med oss pa ett beachparty. Trevligt kan tyckas!
Men det var det varsta jag har varit med om! Det kandes valdigt riskfyllt att de valde att ta med oss till en strand, med i stort sett bara SKYHOGA afrikanska man.
Jag har aldrig haft san huvudvark som pa den stranden! Och da var det anda utomhus! Det flaktade! Haschroken lag som ett tjockt tacke over hela stranden.

Det var galet obehagligt! Men nu har vi atminstonde sett det...

Manniskorna har ar over lag valdigt trevliga. Kvinnorna och barnen vill garna komma fram och kanna pa en. Det vill mannen ocksa men dar ar jag nagot mer reserverad.

Vi ar just nu 16 volontarer pa den har introduktionsveckan. Alla ar ute och ater hejda-middag medan jag sitter har och just nu forsoker tvinga i mig lite pommesfrittes. Tankte att det var fett och salt och bra da min mage ar galet tom annars! Dessutom ar det det enda jag inte kanner mig acklad av just nu.

Trafiken har ar helt galen! Mer an sa behovs inte sagas. HELT GALEN!

Nu langtar jag valdigt mycket tills vi har kommit i ordning hos varan vard-familj. Accra ar en faschinerande stad men en vecka har racker. Nu vill jag aka ut och lara kanna min familj och mina barn!

Snart en vecka har gatt och det valdigt fort! Sa snart ar jag val sakert hemma igen >)
Jag trodde att det var oslo som skulle galla for min del efter jul, men i mandags berattade c att han lamnat norge och flyttat hem till mora igen. Sa nu ar det kanske dar jag hamnar. Kanske synd att borja fundera pa det nar jag ar har men mina tankar kretsar anda mycket kring det hemma. Kommer trots allt hem och ar arbetslos da.

Men jag saknar er alla valdigt mycket! Nar jag lag och illamaende-yrade idag dromde jag om er tjejer! Det kandes sa verkligt sa efterat kande jag mig valdigt glad. For da hade vi fatt prata ordentligt allihop! .)

Jag vet inte alls hur de resterande manaderna kommer se ut. Sa vad som vantar mig fran och med imorgon ar verkligen helt oppet! Jag har ingen aning alls! Det kanns valdigt spannade. Jag hoppas kunna skriva da och da och ar valdigt kul att ni kommenterar! Jag uppsakttar verkligen det trots att det fick mig att borja grata nar jag laste vad ni skrivit!

Ni ar underbara och jag alskar er sa! Det ar tack vare att jag har er som jag vagat resa hit! Ni - mamma, pappa, broder, underbara vanner - det ar ni som gett mig skinn pa nasan och gjort mig till det jag ar idag! Och idag ar jag verkligen lycklig! Trots magsjuka ar jag verkligen lycklig! Jag angrar mig inte en sekund och jag ar sa glad over att jag ar har.

Jag alskar er sa! och skit ocksa.. men nu grater jag floder. Ahh.. ni ar det basta som finns! All karlek i varlden till er!