majsaan

Sen en månad eller två har jag inte längre mitt böljande röda hårsvall. Avkapat och ljust.
Känns kul med lite förändring!

Senast på måndag måste jag Tacka Ja till antagningsbeskedet till högskolan. Och jag har lite svårt att bestämma mig.
Jag ska alltså bli barnmorska (om någon som läst min blogg lyckats missa det :p) och i sverige innebär det att man läser sjuksköterskeprogrammet först. Det är alltså det jag ska sparka igång i januari.
Mitt antagningsbesked jag fick den 9/12 ser ut så här:
1. Reservplats nr 17 till uppsala universitet
2. Reservplats nr 15 till röda korsets högskola

3. Antagen till karlstads universitet
Och de andra valen är strukna eftersom jag kommit in i kd.

MEN jag vet inte riktigt hur jag ska göra.. jag har stirrat mig blind på uppsala och varit helt inne på att det är där jag ska studera mina år. Men jag vet inte riktigt längre.. jag blir mer o mer positiv till karlstad uni. Och nu vet jag inte ens om jag vill tacka ja till reservplats i uppsala, för kommer jag in där så stryks jag från karlstad. Och röda korset har sveriges bästa sjuksköterskeutbildning men jag vill inte bo i sthlm så den tror jag att jag ska stryka oavsett.

Men karlstad eller uppsala? Jag måste bestämma mig. Svåååårt!

Igårkväll när jag promenerade mina kilometrar till jobbet så såg jag ingenting. Det var kolsvart. Stack jag ut handen framför mig så såg jag den inte.
Det finns inte en gatlykta här och inatt har månen varit spårlöst borta. Kan månen försvinna helt?
Jag lyser framför mig med min lommelykta på mobilen framför mig när jag går. Och rör handen med ficklampan hejjvilt i konstiga rörelser varje gång det kommer en bil (min enda reflex försvann nämligen i samma veva som min lillebror lånade den förra veckan!).

Den här natten har gått rasande fort. Hela veckan faktiskt. Snart ska jag göra min sista sovning sen bär det av till flygplatsen och hem. Taxi-tåg-byteavtåg-flyg-tåg-HEM! det gäller att hålla sig vaken ;)

Den här hemresan ska allt klaffa och jag ska inte hitta mig själv gråtandes på en flygpplats. Denna gången har jag marginalerna på min sida :p


Jag har fått svar från högskoleprovet också. (Eller inte jag, det var visst någon hemma som ÖPPNADE MIN PRIVATA POST!) och jag fick 0,7 så nu vet ni det och slipper flina när ni slår upp tidningen o finner "Dom fick sämst resultat i just Din kommun". Men jag är tusan nöjd med mitt 0,7. Det kanske inte hjälper mig in på universitetet i år men jag trodde det gick sämre. Förhoppningsvis tar mina betyg mig in till våren men gör dom inte det är jag inte rädd för att prova ett prov (eller flera..) igen. Jag hade jättekul när vi skrev det och så länge man får över 0,1 så räknas det ju med när man söker. Och det hade ju jag.

När jag slutar idag ska jag knalla upp till sjukhemmet här ovanför och skriva rapport och hämta städgrejer.. jag ska nämligen städa en lägenhet som redan jag kom var sjukt sunkig. Jag hoppas inte nattvakt nr3 är så kräsen.. jag har nämligen ingen större lust att lägga ner så mkt krut på det :p Jag vill bara äta min risifruttiXL framför ett Grey's anatomy-avsnitt, köra en runda med eltandborsten, krypa ner i min sovsäck (fast det finns faktiskt rena sängkläder i skåpet och täcken men jag har inte orkat bädda i det..), och sen sova min skönhetssömn tills dom går bananas på undervåningen (det slår aldrig fel) och jag vaknar.. kan inte somna om..
..och Hade det inte varit multihandikappade jag delade boende med (är fördomsfull och antar att dom inte rår för att dom gormar, skriker och slår på väggar och i dörrar) så hade jag stormat ner och klagat för länge sen.
Men i stället biter jag mig i tungnan.. räknar till tio.. fokuserar på att jag får sova om några dagar då jag är tillbaka i Sverige.. och sätter istället på ännu ett avsnitt Grey's.
Och så drömmer jag mig bort i sjukhusvärlden! Synd bara att sjuksköterskorna i denna serien = kackerlackor = inte värda så vidare värst mycket. Och inte vrålpeppar det mig till mina kommande studier.. Men vafasen. Förälskar mig i högstatusläkarna istället och njuter av farten på ett sjukhus :p

Life is goood ;)

Godmorgon eller Godnatt!!

Jag har börjat uppskatta när klockan slår just 05:00. Innan dess känns natten så ensam och kompakt. Då är jag verkligen ensam, det är kolsvart och alla andra får ligga mjukt nerbäddade och sova gott. Men klockan 05:00, även om det nu när det är vinter fortfarande är kolsvart, och även om jag har 4 timmar jobb kvar, så är det då klockan börjar rulla på. Det är då jag inte känner mig ensam och övergiven och som om klockan går ett steg fram, två tillbaks.
För då vet jag att det börjar röra sig i stugorna. Väckarklockor ringer. Trötta människor stiger in i morgonduschen, dricker morgonkaffet, slänger några trötta ögon på morgontidningen. Stiger ut i morgonluften. Dagen tar fart.

Då går min tid lite fortare för då vet jag att andras tid är igång, även om jag inte har någon att prata med eller titta på för det.

Jag tror inte att nattjobb är min grej. Helst inte ett inaktivt nattjobb. Nu jobbar jag för min ledighet. Det känns väldigt tillfälligt.

Jag längtar hem. Men det går bra. Den här veckan har gått bra. Min lille grabb gillar mig den här veckan. Det gjorde han inte första veckan, då var jag en hemsk tant som kom med den hemska andningsmasken. Då kom jag med stress, svett och tårar på ett silverfat åt honom. Nu får han masken när han sover. Det är sjukt mycket mer jobb för mig, och mina amar och min rygg kommer att hata mig. Men han märker inget, för honom är det så mycket bättre. Vi gillar varann nu, myser, kramas, gosar. Dricker varm mjölk och skriker "YES!" med läspande uttal och ett snett flin. Synd att downs syndrom drar med sig så många andra bi-sjukdommar. För annars är han förjäkla häftig :p


Om lite mer än 5 timmar ligger jag nerbäddad i min sovsäck och sover bort ännu en dag med dagsljus. Den ni! ;)

Nu var det än en gång länge sen jag lyckades knepa ihop något här. Men jag befinner mig i någon sorts nattdimma där jag inte kan få ner några vettiga ord på mitt tangentbord. Jag kan knappt få ut några vettiga tankar ur huvudet och jag känner mig lätt socialt handikappad. Jag lever i ett konstant mörker och jag har inte en själ att prata med face to face. Jag är uttråkad i kvadrat. Jag börjar nästan få ihop en egen låtsasvän bara för att ha någon att prata med.
Och på min lediga vecka hatar jag datorn (den sitter nämligen i mitt knä 12 timmar per natt under jobbveckan.. tittandes på en film, på en serie (nu tittar jag på 1a säsongen av Ensam mamma söker), eller så läser jag någons blogg. om och om, och om igen. Så datorn vill jag inte veta av när jag är ledig = inget bloggande. Dessutom blev det ganska mkt jobb på friveckan också och jag gick runt som en zombi. Kom inte tillbaka till livet riktigt.

Det kan ha berott på hur min jobbvecka avslutades, eller kanske snarare på hur min frivecka började. Jag fann nämligen mig själv ståendes STORGRINANDES på oslos flygplats förra lördagen. Mitt plan var försenat en timme, vilket skulle leda till att jag skulle missa sista tåget hem från arlanda. Och då jag hade varit vaken sen på torsdagen (på fredagen fick jag mig nästan ingen sömn alls) så var jag helt dödsslut och tårarna bara rullade. Jag skulle inte få komma hem till min säng den natten heller. Folk måste ha trott att jag var galen "flyget är ju bara försenat 50 minuter!". Dom minutrarna förstörde min dag.. min helg.. min frivecka! :p

Men som tur var hade jag en mamma hemma som hade huvet lite mer på skaft än jag, för hon fixade o trixade och vips var jag påväg från centralstationen i sthlm i en taxi till tv4-huset i frihamnen. Jag fick sitta på första parkett på körslaget och sen fick jag åka med hem i deras buss. Och klockan 4 på morongen steg jag av på tuvan. Och kröp ner i min egen säng! Bredvid min egen man!

Så det löste sig ändå. På ett jättebra sätt.. för hur trött jag än var så hade jag jätteroligt och jag fick sova i min säng. Det var det som räknades :)

Nerresan hit i tisdags blev också lång.. även om allt klaffade: 12 timmar på buss och tåg. Det svider att inte ha körkort alltså.

Och nu när jag slutar imorgonbitti ska jag gå ner till taxistationen o höra vad det kostar att ta sig till tågstationen härifrån, det är bara en 5 km men av någon anledning är det alldeles för långt att gå. Kunde inte norrmännen bara spränga bort alla sina berg? hur man än bär sig åt så är det uppförsbacke vart man än ska.

Dessutom hinner jag inte gå för då missar jag ändå tåget. o när jag reser ner igen så är det kväll då jag kommer o då vågar jag inte gå. Ensam promenad i skogen då det är bäcksvart, med packning vågar jag mig inte på. Kommer inte hitta rätt för fem öre :p

Men nu har jag 3 nätter kvar och sen blir det hem hem hem! SKÖNT! och då ska jag och C inhandla vårt allra första gemensamma julpynt. Mys! :D

SJÄLVKLART har jag packat i Grey's Anatomy season TWO PART ONE. Jag tittade bara på ONE när jag slängde ner den i väskan. åh.

(typiskt dig, Maja. Vet jag att pappa och christoffer tänker just nu :p)

Om 1,5 timmar har jag gjort min första jobbnatt i norge. Och som den här natten har varit lång. Och som jag längtar till sängen nu. Kl 20 gick jag hit. kl 8.30 får jag gå härifrån. Jag kommer jogga dom där kilometrarna till lägenheten! Jag vill bara stoppa i mig frukosten Nu (som jag kommer äta samtidigt som jag joggar hem eftersom jag inte haft något sug efter mat i natt. Det skulle bara mina gamla gardermo-kömpisar se.. Så som jag vräkte i mig mat under våra nattpass häromsistens :p), och sen tänker jag borsta tänderna samtidigt som jag klär av mig, tvättar mig och kryper i säng. allt på en gång, allt i loppet av 2 minuter. Men mest av allt ska jag be till Gud att den där förbaskade elektrikern gjort klart det han ska på mitt rum när jag kommer, och att han inte kommer spendera hela sin arbetsdag med att borra i närheten av mina sovrumsväggar.

Jag har inte varit så trött som jag trodde att jag skulle vara, minns sen förr hur tungt det var första natten på ett nattskift, när man gått upp i normal tid på morgonen och liksom kör på sparlåga hela jobbpasset sen.
Men natten har varit lång. oäändligt lång. Så lång som en natt aldrig förut har varit. Kära, rara, söta snälla: var inte så här lång imorgon! Det pallar jag inte. 13 timmar "Ensam mamma söker: säsong 1" funkar inte i längden.

SÄNG DU ÄRO NÄRA NU!!
åh.

Här går det undan i svängarna.
Jag har precis tackat Ja till ett jobb jag inte ens sökt. Det är sånt jag gillar med Norge. Där behöver man inte direkt ta i så man spricker i jobbdjungeln ;)

Snart bär det av! Känns lite spännande att ge sig av helt ensam. Ett minus är väl dock att jag inte kommer ha några arbetskamrater så det kanske kan bli svårt att socialisera sig till en början :p

Hade inte tänkt bege mig till Norge igen egentligen. Men det här erbjudandet kunde jag inte tacka nej till. Lönen är bra, jag jobbar 5 nätter, jag är ledig 10, jobbar 5.. ledig 10.. osv :p Jag betalar inte en spänn för mitt boende eller för mina resor.

Jag kommer ha nattvakten hos en liten 3 årig kille med downs. Jag tror det kommer bli bra det här :)

På lördag åker jag!

Söndag. Söndag.
Det är grått och blött idag.
Det känns som en enormt stor kontrast mot vart jag befann mig för bara några dagar sen. I tisdags vaknade jag upp till 30 gradig värme (kl 7, sen steg den betydligt!) och njöt av en god hotellfrukost och bara myste på innan vi sen åkte iväg till flygplatsen och flög hem till kalla sverige. Och så gick jag och la mig på en helt annan plats. Och snön hade kommit.

Det känns konstigt att man kan förflytta sig så. Men samtidigt så himla häftigt att det funkar. Det är så härligt att man kan unna sig såna här resor, på bara några timmar kan man vara vid ett ljummet hav, en sandstrand och fantastiska pooler.

Egypten var underbart! Jag hade den bästa veckan på sjukt länge. Allt var bra. Och mina batterier blev så uppladdade som dom bara kan. Men det känns ändå knäppt att jag den här helgen fryser och bävar för att gå ut medan jag förra helgen hoppade upp ur sängen tidigt, tidigt på morgonen och nästan sprang ut för ett morgondopp. Så vill jag ha det oftare :)

Tack för en toppenvecka min fina familj!!

Uppsala var toppen.
Nu ska jag packa ihop det sista och kl 16 bär det av mot arlanda och vidare till egypten.
UNDERBART!
Idag skiner solen men i helgen har regndropparna varit stora som tefat och snön har kommit (och gått) hemma.
Men i sånt väder känns det ändå lite, lite bättre att veta att man imorgonbitti sitter på ett plan till sol, bad och total avkoppling. Och sandstränder! Det finns nästan inget bättre :)

Dags att få det sista gjort nu!

Nu har jag packat ihop mina grejer och lämnar lägenheten i ett bombnedslag till min käre killes stora besvikelse. Men det kommer han inte att upptäcka fören i eftermiddag och då är jag ju redan i uppsala ;)
Jag ska käka lite lunch och sen blir jag upplockad av mitt resesällskap för en liten trip neröver. Det ska bli riktigt roligt! Jag är pepp :)

Det var meningen att jag skulle ha hunnit packa inför egyptenresan på måndag också. Men jag har mest lallat runt och inte fått så mkt gjort. Det blir gärna så när jag har många saker att göra.. Jag gör lite där, lite här. Och så blir allt halvdant. Men vad tusan! Jag får åka hem igen på söndag istället och packa det sista istället för att spendera en natt i sthlm. Och så får jag pussa på c också. Det är ju aldrig fel :)

Bio igår. Flickan som lekte med elden och jag var så sugen på den att jag faktiskt blev lite besviken. 1an är helt klart min favorit men då hade jag som sagt väldigt höga förväntningar också. Nu ser jag redan fram emot del 3. Och jag tror att den kommer bli ruskigt bra :p
Ett par riktigt otäcka scener i 2an dock. Usch, rysningar!!

Nu är det dags för mig att lägga på ett kol här. och förhoppningsvis hinner jag gömma undan lite grejer innan det ringer på dörren. Så länge christoffer inte ser dom så är det lugnt (ända tills han öppnar min garderob.. :p

Ciao!!